Mål C‑504/14

Europeiska kommissionen

mot

Republiken Grekland

”Fördragsbrott – Miljö – Naturskydd – Direktiv 92/43/EEG – Artikel 6.2 och 6.3 samt artikel 12.1 b och d – Vilda djur och växter – Bevarande av livsmiljöer – Havssköldpaddan Caretta caretta – Skydd av havssköldpaddor i Kyparissiabukten – Område av gemenskapsintresse ’Kyparissias dyner’ – Artskydd”

Sammanfattning – Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 10 november 2016

1. Miljö–Bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter–Direktiv 92/43–Särskilda bevarandeområden–Medlemsstaternas skyldigheter–Förbud mot försämring av livsmiljöer och habitat för arter–Fördragsbrott–Kommissionens bevisbörda–Räckvidd

   (Rådets direktiv 92/43, artikel 6.2 och 6.4)

2. Miljö–Bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter–Direktiv 92/43–Särskilda bevarandeområden–Medlemsstaternas skyldigheter–Nödvändiga åtgärder för bevarande–Underlåtenhet att vidta provisoriska skyddsåtgärder i ett område till dess att domstolsförfaranden avseende ett byggnadsprojekt som leder till förstöring avslutas–Fördragsbrott

   (Rådets direktiv 92/43, artikel 6.2)

3. Talan om fördragsbrott–Domstolens prövning av huruvida talan är välgrundad–Situation som ska beaktas–Situationen vid utgången av den frist som har angetts i det motiverade yttrandet

   (Artikel 258 FEUF)

4. Miljö–Bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter–Direktiv 92/43–Särskilda bevarandeområden–Medlemsstaternas skyldigheter–Förbud mot försämring av livsmiljöer och habitat för arter–Undantag för projekt som motiveras av tvingande orsaker som har ett väsentligt allmänintresse–Krav på undersökning av huruvida det finns andra alernativa lösningar som medför mindre skada och på avvägning av berörda intressen

   (Rådets direktiv 92/43, artikel 6.2–6.4)

5. Miljö–Bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter–Direktiv 92/43–Särskilda bevarandeområden–Medlemsstaternas skyldigheter–Förbud mot försämring av livsmiljöer och habitat för arter–Räckvidd–Gäller såväl nya som befintliga skadliga verksamheter

   (Rådets direktiv 92/43, artiklarna 4.2 och 6.2)

6. Talan om fördragsbrott–Bevis på fördragsbrott–Kommissionens bevisbörda–Åberopande av omständigheter som påvisar fördragsbrott

   (Artikel 258 FEUF)

7. Miljö–Bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter–Direktiv 92/43–Särskilda bevarandeområden–Medlemsstaternas skyldigheter–Bedömning av konsekvenserna för ett område–Skyldigheten gäller inte om verksamheten bedrivits utan tillstånd från den berörda medlemsstaten

   (Rådets direktiv 92/43, artikel 6.3)

8. Miljö–Bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter–Direktiv 92/43–Strikt skydd för de djurarter som anges i bilaga IV a–Nödvändiga åtgärder för att införa ett skyddssystem

   (Rådets direktiv 92/43, artikel 12.1 b och d och bilaga IV led a)

9. Miljö–Bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter–Direktiv 92/43–Artskydd–Medlemsstaternas skyldigheter–Begreppet avsiktlig störning

   (Rådets direktiv 92/43, artikel 12.1)

1.  En verksamhet kan endast anses vara förenlig med artikel 6.2 i direktiv 92/43 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter om det säkerställs att den inte ger upphov till någon störning som kan få betydande konsekvenser för målen med direktiv 92/43, särskilt målen avseende bevarande av livsmiljöer, djur och växter. För att en överträdelse av artikel 6.2 i direktiv 92/43 ska kunna konstateras måste kommissionen styrka att den berörda medlemsstaten har underlåtit att vidta lämpliga skyddsåtgärder för att förhindra att projektverksamheten – i den mån den har bedrivits efter det området utsågs till särskilt bevarandeområde, medför försämring av habitaten för de berörda arterna och ger upphov till störningar av dessa arter som kan få betydande konsekvenser för syftet med direktivet som är att se till att dessa arter bevaras.

   För att ett åsidosättande av artikel 6.2 i direktiv 92/43 ska kunna fastställas behöver kommissionen emellertid inte bevisa att det föreligger ett orsakssamband mellan driften av anläggningar som härrör från ett visst projekt och en betydande störning som drabbar de aktuella arterna. Det räcker nämligen att kommissionen visar att det är sannolikt eller att det finns en risk för att denna drift kommer att medföra sådana störningar. Den omständigheten att kommissionen har bevisat att en sådan störning är sannolik eller att det finns risk för en sådan utesluter emellertid inte att den berörda medlemsstaten kan styrka att åtgärden uppfyller kraven i artikel 6.4 i direktiv 92/43 och att påverkan på de bevarandemål som gäller för det skyddade området har varit föremål för en bedömning.

   (se punkterna 28–30)

2.  Trots att en medlemsstat varken har gett tillstånd till eller byggt vägar i ett särskilt bevarandeområde i den mening som avses i direktiv 92/43 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter medför den omständigheten att medlemsstaten har begränsat sig till att dels inleda straffrättsliga förfaranden mot de ansvariga personerna vid det bolag som har byggt de aktuella vägarna och vidta administrativa sanktionsåtgärder mot bolaget, dels göra gällande vid nationella domstolar att vägarna är olagliga och ska förstöras att nämnda medlemsstat inte har uppfyllt den särskilda skyldighet som åligger den enligt artikel 6.2 i direktiv 92/43.

   Medlemsstaten har nämligen underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 6.2 i direktiv 92/43 genom att inte vidta provisoriska skyddsåtgärder avseende området i syfte att begränsa användningen av de aktuella tillfartsvägarna till dess att de olika domstolsförfaranden som pågår avseende vägarnas laglighet och deras eventuella avskaffande avslutats och detta trots att ingenting tyder på att sådana åtgärder skulle vara omöjliga att genomföra av skäl som hänför sig till faktiska eller rättsliga omständigheter.

   (se punkterna 54, 55 och 57)

3.  Se domen.

   (se punkt 69)

4.  Det skulle i princip kunna anses att en plattform som uppförts på en strand inom ett särskilt bevarandeområde och som är avsedd att underlätta för funktionshindrade personer att förflytta sig har uppförts av tvingande orsaker som har ett väsentligt allmänintresse och som har samband med människors hälsa i den mening som avses i artikel 6.4 i direktiv 92/43 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter. Ett sådant berättigande förutsätter emellertid bland annat en undersökning av huruvida det finns alternativa lösningar som medför mindre skada och en avvägning av berörda intressen med utgångspunkt i en bedömning enligt artikel 6.3 i direktivet av konsekvenserna för målen vad gäller bevarandet av det skyddade området. Om den berörda medlemsstaten inte har gett någon förklaring i det avseendet, ska det anses att en sådan plattform utgör en överträdelse av artikel 6.2 i direktivet.

   (se punkt 77)

5.  Enligt direktiv 92/43 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter omfattar direktivets förbud mot att skada inte enbart en skyldighet för den berörda medlemsstaten att förbjuda nya skadliga verksamheter eller att få sådana att upphöra. Den berörda medlemsstaten har således underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 6.2 i direktiv 92/43 genom att inte vidta lämpliga skyddsåtgärder för att förhindra att befintlig gatubelysning, från den tidpunkt då ett område förs upp i förteckningen över områden av gemenskapsintresse, stör havssköldpaddan Caretta caretta.

   (se punkterna 100 och 101)

6.  Se domen.

   (se punkt 111)

7.  I artikel 6.3 i direktiv 92/43 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter föreskrivs ett förfarande för bedömning, vilket genom föregående kontroller syftar till att säkerställa att planer eller projekt som inte direkt hänger samman med eller är nödvändiga för skötseln och förvaltningen av ett område, men som kan påverka området på ett påtagligt sätt, endast godkänns under förutsättning att de inte skadar området. Av detta följer att denna bestämmelse är relevant endast när behöriga nationella myndigheter ger tillstånd till ett projekt, varvid projektets påverkan på området ska bedömas på lämpligt sätt innan tillstånd beviljas.

   När det gäller verksamhet för vilken föregående tillstånd borde ha meddelats, men där verksamheten genomförts utan tillstånd, det vill säga olagligen, kan artikel 6.3 i direktiv 92/43 följaktligen inte tillämpas.

   (se punkterna 120–122)

8.  Se domen.

   (se punkterna 140, 141 och 148)

9.  Se domen.

   (se punkt 159)