Mål C‑131/14

Malvino Cervati

och

Società Malvi Sas di Cervati Malvino

mot

Agenzia delle Dogane

och

Agenzia delle Dogane – Ufficio delle Dogane di Livorno

(begäran om förhandsavgörande från Corte suprema di cassazione)

”Begäran om förhandsavgörande — Jordbruk — Gemensam organisation av marknaden — Förordning (EG) nr 565/2002 — Artikel 3.3 — Tullkvot — Vitlök med ursprung i Argentina — Importlicenser — Rättigheter som följer av vissa importlicenser kan inte överlåtas — Kringgående — Rättsmissbruk — Villkor — Förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 — Artikel 4.3”

Sammanfattning – Domstolens dom (andra avdelningen) av den 14 april 2016

1. Begäran om förhandsavgörande – Domstolens behörighet – Identifiering av relevanta delar av unionsrätten – Omformulering av frågorna

   (Artikel 267 FEUF)

2. EU-rätt – Missbruk av en rättighet som följer av en unionsbestämmelse – Transaktioner som utgör missbruk – Omständigheter som ska beaktas – Prövning som det ankommer på den nationella domstolen att göra

3. Jordbruk – Gemensam organisation av marknaden – Import- och exportlicenser samt förutfastställelselicenser – Importordning – Tullkvot – Import med tillämpning av förmånstull av varor som en ny aktör köpt utanför unionen av en person som inte hade importlicens – Vidareförsäljning, sedan varorna övergått till fri omsättning, till en traditionell importör som har band till den ovannämnde personen och därefter till en andra traditionell importör, varav inte någon har de licenser som behövs – Tillåtet – Gränser – Rättsmissbruk – Prövning som det ankommer på den nationella domstolen att göra

   (Rådets förordning nr 2988/95, artikel 4.3, kommissionens förordning nr 565/2002, artiklarna 3.3 och 5.3)

1.  Se domen.

   (se punkt 26)

2.  Se domen.

   (se punkterna 32–35, 46 och 47)

3.  Artikel 3.3 i förordning nr 565/2002 om förvaltningsbestämmelser för tullkvoter och om införande av ett system med ursprungsintyg för vitlök som importeras från tredjeland och artikel 4.3 i förordning nr 2988/95 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen ska tolkas så, att de i princip inte utgör hinder för en mekanism, genom vilken en aktör som är en traditionell importör i den mening som avses i den förstnämnda förordningen, och som har uttömt de importlicenser som gav denne möjlighet att importera till förmånstull, gör en beställning hos en andra aktör som också är en traditionell importör som inte har några sådana licenser, varvid

   —	varorna först säljs utanför Europeiska unionen, av ett företag som har band till den andre ovannämnde aktören, till en tredje aktör som är en ny importör i den mening som avses i nämnda förordning och som innehar sådana licenser,

   —	varorna därefter genom den tredje aktören övergår till fri omsättning i Europeiska unionen till förmånstull och sedan säljs vidare av denne tredje aktör till den andre aktören, och

   —	varorna slutligen överlåts av den andre aktören till den förste, som därmed förvärvar de importerade varorna inom den tullkvot som föreskrivs i den första förordningen, trots att han inte har den licens som behövs för detta.

   För att en sådan försäljnings- och vidareförsäljningsmekanism av varor mellan aktörerna varken ska medföra att en aktör får ett otillbörligt inflytande på marknaden och, i synnerhet, att traditionella aktörer kringgår artikel 5.3 i förordning nr 565/2002, eller ett åsidosättande av ändamålet att licensansökningar ska ha koppling till verklig handelsverksamhet – är det emellertid nödvändigt att varje skede av mekanismen genomförs till ett pris som motsvarar marknadspriset och att import till förmånstull görs av licensinnehavaren med hjälp av licenser som har erhållits lagligen. Det åligger särskilt den hänskjutande domstolen att kontrollera huruvida varje inblandad aktör får en rimlig ersättning för import, försäljning eller vidareförsäljning av den aktuella varan, så att han kan behålla den ställning som tilldelats honom i samband med förvaltningen av kvoten.

   För att avgöra om en sådan mekanism har konstrueras huvudsakligen i syfte att på ett konstlat sätt uppfylla kraven för att förmånstullen ska tillämpas, återfinns bland de omständigheter som gör det möjligt att fastställa att en sådan mekanism har konstruerats bland annat att den importör som är innehavare av licenserna inte har tagit någon affärsmässig risk, att importörens vinstmarginal är obetydlig eller att importörens försäljningspris för varan till den förste köparen inom unionen och därefter från denne till den andre köparen inom unionen är lägre än marknadspriset.

   (se punkterna 43, 51 och 53 samt domslutet)