Mål C‑505-/14

Klausner Holz Niedersachsen GmbH

mot

Land Nordrhein-Westfalen

(begäran om förhandsavgörande från Landgericht Münster)

”Begäran om förhandsavgörande — Artiklarna 107 och 108 FEUF — Statligt stöd — Stöd som beviljats med åsidosättande av artikel 108.3 FEUF — Avgörande från en domstol i en medlemsstat, i vilket det fastställs att det avtal varigenom stödet beviljas är giltigt — Rättskraft — Unionsrättskonform tolkning — Effektivitetsprincipen”

Sammanfattning – Domstolens dom (andra avdelningen) av den 11 november 2015

1. Stöd som ges av en medlemsstat — Kommissionens befogenhet och de nationella domstolarnas behörighet — De nationella domstolarnas roll — Säkerställande av skyddet för enskildas rättigheter vid genomförande av ett planerat stöd före det att kommissionen har fattat ett beslut — De nationella domstolarna är skyldiga att i enlighet med nationell rätt beakta samtliga följder av ett eventuellt åsidosättande av unionsrätten — Det är möjligt att avbryta genomförandet av den aktuella åtgärden, att återkräva de belopp som redan har utbetalats och att förordna om interimistiska åtgärder — Beviljande av interimistiska åtgärder

   (Artikel 4.3 FEU; artikel 108.2 och 108.3 FEUF)

2. Stöd som ges av en medlemsstat — Stöd som beviljats med åsidosättande av processreglerna i artikel 108.3 FEUF — Nationell bestämmelse som syftar till att stadfästa principen om rättskraft, vilken förhindrar den nationella domstolen från att beakta samtliga följder av åsidosättandet av artikel 108.3 FEUF — Den nationella domstolens skyldigheter och behörighet — Unionsrättskonform tolkning av nationella bestämmelser — Räckvidd

   (Artikel 4.3 FEU; artikel 108.2 och 108.3 FEUF)

3. Medlemsstater — Skyldigheter — Rättskraft — Principerna om likvärdighet och effektivitet — Nationell domstol är förhindrad från att beakta följderna av ett åsidosättande av unionsrätten på grund av ett lagakraftvunnet domstolsavgörande, vilket meddelats i ett mål som rör en annan sak — Ej förenligt med effektivitetsprincipen

   (Artikel 4.3 FEU; artikel 108.2 och 108.3 FEUF)

1.  Se domen.

   (se punkterna 18–26)

2.  Principen om unionsrättskonform tolkning innebär att de nationella domstolarna ska göra allt som ligger inom deras behörighet, med hänsyn till den nationella rätten i sin helhet och med tillämpning av de tolkningsmetoder som är erkända i nationell rätt, för att säkerställa att unionsrätten ges full verkan och för att uppnå ett resultat som är förenligt med unionsrättens syfte.

   I de fall då en nationell domstol konstaterar att de avtal som slutits mellan en offentlig enhet och ett privat företag medför ett statligt stöd i den mening som avses i artikel 107 FEUF som har genomförts med åsidosättande av artikel 108.3 tredje meningen FEUF – men anser att den inte kan uppfylla skyldigheten att beakta samtliga följder av åsidosättandet på grund av rättskraften hos ett nationellt domstolsavgörande, i vilket det har fastställts att nämnda avtal var fortsatt giltiga utan att det däri prövades huruvida de eventuellt utgjorde statligt stöd – ankommer det på den nationella domstolen att pröva huruvida det är möjligt att förordna om en åtgärd såsom att inhibera fullgörandet av de aktuella avtalen fram till dess att förfarandet avslutas genom kommissionens beslut. Detta skulle göra det möjligt för den nationella domstolen att iaktta sina skyldigheter enligt artikel 108.3 tredje meningen FEUF utan att för den delen uttala sig om de aktuella avtalens giltighet.

   En dom har för övrigt endast materiell rättskraft i den utsträckning som det anspråk som har gjorts gällande genom talan eller ett genkäromål har avgjorts. Det ankommer således på den hänskjutande domstolen att kontrollera om den begränsning som uttryckligen är angiven i den nationella lagstiftningen inte tillåter den att tolka den lagstiftningen så, att rättskraften – i de fall då ett åsidosättande av artikel 108.3 tredje meningen FEUF åberopas – endast omfattar juridiska anspråk som domstolen har avgjort och att den således inte utgör hinder för att en domstol inom ramen för ett senare mål uttalar sig om rättsfrågor som inte har avgjorts i det lagakraftvunna avgörandet. Inhibition av fullgörandet av de aktuella avtalen eller en tolkning av nationell rätt på ett sätt som medverkar till unionsrättens genomförande får nämligen inte till följd att rättskraften av det lagakraftvunna avgörandet ifrågasätts.

   (se punkterna 27 och 34–37)

3.  I avsaknad av unionsbestämmelser på området bestäms formerna för att genomföra principen om rättskraft av medlemsstaternas nationella rättsordningar enligt principen om medlemsstaternas processuella autonomi. Formerna för att genomföra den principen ska varken vara mindre förmånliga än de som avser liknande förhållanden som grundas på nationell rätt (likvärdighetsprincipen) eller vara utformade på ett sådant sätt så att de medför att det i praktiken blir omöjligt eller orimligt svårt att utöva rättigheter som följer av unionsrätten (effektivitetsprincipen).

   Vad i synnerhet gäller effektivitetsprincipen – i de fall då en tolkning av nationell rätt kan få till följd att ett nationellt domstolsavgörande får verkningar som hindrar tillämpningen av unionsrätten, eftersom avgörandet gör det omöjligt för de nationella domstolarna att uppfylla sin skyldighet att säkerställa att artikel 108.3 tredje meningen FEUF iakttas och det av detta skulle följa att både de statliga myndigheterna och mottagarna av statligt stöd skulle kunna kringgå det förbud som stadgas i den bestämmelsen genom att, utan att åberopa unionsrätten på området för statligt stöd, erhålla en fastställelsedom vars verkningar i slutändan gör det möjligt för dem att fortsätta genomföra det aktuella stödet under flera år – konstaterar domstolen att en nationell bestämmelse som förhindrar den nationella domstolen från att beakta samtliga följder av ett åsidosättande av artikel 108.3 tredje meningen FEUF – på grund av ett nationellt domstolsavgörande som har rättskraft, vilket meddelats i ett mål som inte rör samma sak och vari frågan huruvida de aktuella åtgärderna utgör statligt stöd inte har prövats – inte ska anses vara förenlig med effektivitetsprincipen. Ett sådant betydande hinder mot unionsrättens effektiva tillämpning och, i synnerhet, reglerna för kontroll av statligt stöd kan nämligen inte rimligen motiveras av rättssäkerhetsprincipen.

   Unionsrätten utgör således under sådana omständigheter hinder för att tillämpningen av en nationell bestämmelse som syftar till att stadfästa principen om rättskraft, förhindrar den nationella domstolen – som har konstaterat att de avtal som har ingåtts mellan en offentlig enhet och ett privat företag och som är aktuella i det mål som den har att pröva utgör statligt stöd i den mening som avses i artikel 107.1 FEUF, vilket genomförts med åsidosättande av artikel 108.3 tredje meningen FEUF – från att beakta samtliga följder av åsidosättandet, på grund av ett nationellt lagakraftvunnet domstolsavgörande, i vilket det, utan att det skett någon prövning av frågan huruvida avtalen inför ett statligt stöd, har fastställts att de är fortsatt giltiga.

   (se punkterna 40, 42, 43, 45 och 46 samt domslutet)