Mål C‑599/13

Somalische Vereniging Amsterdam en Omgeving (Somvao)

mot

Staatssecretaris van Veiligheid en Justitie

(begäran om förhandsavgörande från Raad van State (Nederländerna))

”Begäran om förhandsavgörande — Skydd av unionens finansiella intressen — Förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 — Artikel 4 — Unionens allmänna budget — Förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 — Artikel 53b.2 — Beslut 2004/904/EG — Europeiska flyktingfonden för perioden 2005–2010 — Artikel 25.2 — Rättslig grund för skyldigheten att återkräva ett stöd vid oegentligheter”

Sammanfattning – Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 18 december 2014

Europeiska unionens budget — Budgetförordningen — Budgetgenomförande — Genomförande på områden med delad förvaltning — Medlemsstaternas skyldighet att vidta åtgärder för att skydda unionens finansiella intressen — Artikel 53b.2 i förordning nr 1605/2002 — Rättslig grund med stöd av vilken de nationella myndigheterna till kan anta ett beslut att sätta ned ett stöd som erhållits från Europeiska flyktingfonden och återkräva en del av detta stöd — Iakttagande av rättssäkerhetsprincipen och principen om skydd för berättigade förväntningar — Den ankommer på den nationella domstolen att bedöma om så är fallet

(Rådets förordning nr 1605/2002, artikel 53b.2 c)

Artikel 53b.2 c i rådets förordning nr 1605/2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget ska tolkas så, att när det saknas en rättslig grund enligt nationell rätt utgör denna bestämmelse en rättslig grund med stöd av vilken de nationella myndigheterna till nackdel för stödmottagaren kan anta ett beslut att ändra ett redan fastställt stöd som erhållits från Europeiska flyktingfonden inom ramen för den delade förvaltningen mellan Europeiska kommissionen och medlemsstaterna, och återkräva en del av detta stöd från mottagaren. Det ankommer på den hänskjutande domstolen att bedöma huruvida, med beaktande av såväl stödmottagarens som de nationella myndigheternas agerande, principerna om rättssäkerhet och skydd för berättigade förväntningar, såsom dessa förstås i unionsrätten, har iakttagits vad gäller kravet på återbetalning.

I artikel 53b i förordning nr 1605/2002 fastställs nämligen en metod för att genomföra unionens allmänna budget på områden med delad förvaltning. När kommissionen genomför budgeten tillsammans med medlemsstaterna genom delad förvaltning i den mening som avses i artikel 53.1 b i förordningen ska enligt artikel 53b.1 i samma förordning uppgifterna att genomföra budgeten delegeras till medlemsstaterna.

Av artikel 53b.2 c i nämnda förordning framgår att medlemsstaterna ska vidta alla lagstiftningsrelaterade, administrativa och övriga åtgärder som är nödvändiga för att skydda gemenskapernas ekonomiska intressen, särskilt återkräva medel som utbetalats felaktigt, använts felaktigt eller gått förlorade på grund av oegentligheter eller misstag.

Den otvetydiga och ovillkorliga ordalydelsen i artikel 53b.2 c i nämnda förordning kan inte tolkas så, att den ger medlemsstaterna ett utrymme för skönsmässig bedömning i fråga om lämpligheten i att göra finansiella korrigeringar avseende fastställda oegentligheter.

Unionslagstiftaren har valt att anta artikel 53b i förordning nr 1605/2002. Unionslagstiftaren har således avsett att i de allmänna bestämmelserna införa en skyldighet för medlemsstaterna att när de genomför budgeten genom delad förvaltning göra finansiella korrigeringar, bland annat vad gäller att återkräva medel som förlorats till följd av överträdelse eller försummelse, och att det därvidlag inte är nödvändigt att sådan behörighet föreligger enligt nationell rätt och inte heller att det finns sektorspecifika bestämmelser.

Den inledande meningen i artikel 53b.2 i nämnda förordning utgör således en rättslig grund för att ändra ett stöd till nackdel för mottagaren, när denna ändring syftar till att skydda unionens finansiella intressen. På samma sätt utgör led c i nämnda bestämmelse en rättslig grund för att besluta om åtgärder för att återkräva medel som utbetalats felaktigt eller använts felaktigt till följd av oegentligheter eller misstag.

(se punkterna 41, 42, 45, 46, 49 och 55 samt domslutet)