Mål C‑80/12

Felixstowe Dock and Railway Company Ltd m.fl.

mot

The Commissioners for Her Majesty’s Revenue & Customs

(begäran om förhandsavgörande från First-tier Tribunal (Tax Chamber))

”Begäran om förhandsavgörande — Etableringsfrihet — Inkomstskatt för juridiska personer — Skattelättnad — Bolagskoncerner och bolagskonsortier — Nationell lagstiftning enligt vilken förluster får överlåtas mellan ett bolag tillhörande ett konsortium och ett bolag tillhörande en koncern, vilka är förbundna med varandra genom ett ’anknytningsbolag’ som både ingår i koncernen och i konsortiet — Hemvistkrav för ’anknytningsbolaget’ — Diskriminering grundad på var bolaget har sitt säte — Yttersta moderbolaget är etablerat i tredjeland och äger, via bolag etablerade i tredjeländer, de bolag som sinsemellan önskar utväxla förluster”

Sammanfattning – Domstolens dom (stora avdelningen) av den 1 april 2014

Fri rörlighet för personer – Etableringsfrihet – Skattelagstiftning – Bolagsskatt – Skattelättnad – Nationell lagstiftning, enligt vilken förluster inte kan överlåtas mellan ett bolag med hemvist i landet som ingår i en koncern och ett annat bolag med hemvist i landet som ingår i ett konsortium, när dessa är förbundna via ett ”anknytningsbolag” som ingår både i denna koncern och i detta konsortium och som är etablerat i en annan medlemsstat – Otillåtlighet – Motivering – Upprätthållande av en välavvägd fördelning av beskattningsrätten mellan medlemsstaterna – Bekämpande av missbruk och skatteflykt – Ej befogad

(Artiklarna 49 FEUF och 54 FEUF)

Artiklarna 49 FEUF och 54 FEUF ska tolkas så, att de utgör hinder för en medlemsstats lagstiftning, enligt vilken ett bolag med hemvist i landet som ingår i en koncern kan överta förluster från ett annat bolag med hemvist i landet som ingår i ett konsortium, när ett ”anknytningsbolag” som ingår både i denna koncern och i detta konsortium också har hemvist i nämnda medlemsstat, och detta oberoende av hemvistet för de bolag som själva eller via mellanliggande bolag äger kapitalet i anknytningsbolaget och i de övriga bolag som berörs av förlustöverlåtelsen, medan någon sådan möjlighet inte erbjuds enligt nämnda lagstiftning när anknytningsbolaget är etablerat i en annan medlemsstat.

Denna skillnad i behandling gör det nämligen skattemässigt mindre attraktivt att etablera ett anknytningsbolag i en annan medlemsstat, eftersom det enligt den nationella lagstiftningen endast är möjligt att bevilja nämnda skattefördel i de fall där anknytningsbolaget har hemvist i landet.

För att en sådan skillnad i behandling ska vara förenlig med de bestämmelser i EUF‑fördraget som avser etableringsfrihet krävs det antingen att den tar sikte på situationer som inte är objektivt jämförbara, varvid frågan huruvida en gränsöverskridande situation är jämförbar med en inhemsk situation ska prövas med beaktande av det ändamål som eftersträvas med de ifrågavarande nationella bestämmelserna, eller att den kan motiveras av tvingande skäl av allmänintresse.

När det gäller jämförbarheten, är det ostridigt att de skattskyldiga bolag som är förbundna med varandra via ett anknytningsbolag med hemvist i en medlemsstat, och de bolag som är förbundna med varandra via ett i en annan medlemsstat etablerat anknytningsbolag, mot bakgrund av ändamålet med den berörda skatteordningen, befinner sig i objektivt jämförbara situationer beträffande möjligheten att sinsemellan medelst koncernavdrag inom ramen för ett konsortium utväxla förluster som uppkommit i den första medlemsstaten.

Inskränkningen av etableringsfriheten kan inte heller motiveras av tvingande skäl av allmänintresse som rör ändamålen att upprätthålla en välavvägd fördelning av beskattningsrätten mellan medlemsstaterna, att bekämpa rent fiktiva upplägg som görs i syfte att kringgå lagstiftningen i den berörda medlemsstaten eller att bekämpa skatteparadis.

Det går vidare inte att av någon unionsrättslig bestämmelse utläsa att ursprunget för aktieägarna i bolag med hemvist i unionen, oavsett om de är fysiska eller juridiska personer, skulle inverka på rätten för dessa bolag att göra etableringsrätten gällande. Ställningen för ett bolag i unionen grundas med stöd av artikel 54 FEUF på platsen för bolagets säte och den rättsordning till vilken bolaget är knutet, och inte på aktieägarnas nationalitet.

(se punkterna 21, 25, 26, 31, 32, 35, 40 och 42 samt domslutet)

Mål C‑80/12

Felixstowe Dock and Railway Company Ltd m.fl.

mot

The Commissioners for Her Majesty’s Revenue & Customs

(begäran om förhandsavgörande från First-tier Tribunal (Tax Chamber))

”Begäran om förhandsavgörande — Etableringsfrihet — Inkomstskatt för juridiska personer — Skattelättnad — Bolagskoncerner och bolagskonsortier — Nationell lagstiftning enligt vilken förluster får överlåtas mellan ett bolag tillhörande ett konsortium och ett bolag tillhörande en koncern, vilka är förbundna med varandra genom ett ’anknytningsbolag’ som både ingår i koncernen och i konsortiet — Hemvistkrav för ’anknytningsbolaget’ — Diskriminering grundad på var bolaget har sitt säte — Yttersta moderbolaget är etablerat i tredjeland och äger, via bolag etablerade i tredjeländer, de bolag som sinsemellan önskar utväxla förluster”

Sammanfattning – Domstolens dom (stora avdelningen) av den 1 april 2014

Fri rörlighet för personer — Etableringsfrihet — Skattelagstiftning — Bolagsskatt — Skattelättnad — Nationell lagstiftning, enligt vilken förluster inte kan överlåtas mellan ett bolag med hemvist i landet som ingår i en koncern och ett annat bolag med hemvist i landet som ingår i ett konsortium, när dessa är förbundna via ett ”anknytningsbolag” som ingår både i denna koncern och i detta konsortium och som är etablerat i en annan medlemsstat — Otillåtlighet — Motivering — Upprätthållande av en välavvägd fördelning av beskattningsrätten mellan medlemsstaterna — Bekämpande av missbruk och skatteflykt — Ej befogad

(Artiklarna 49 FEUF och 54 FEUF)

Artiklarna 49 FEUF och 54 FEUF ska tolkas så, att de utgör hinder för en medlemsstats lagstiftning, enligt vilken ett bolag med hemvist i landet som ingår i en koncern kan överta förluster från ett annat bolag med hemvist i landet som ingår i ett konsortium, när ett ”anknytningsbolag” som ingår både i denna koncern och i detta konsortium också har hemvist i nämnda medlemsstat, och detta oberoende av hemvistet för de bolag som själva eller via mellanliggande bolag äger kapitalet i anknytningsbolaget och i de övriga bolag som berörs av förlustöverlåtelsen, medan någon sådan möjlighet inte erbjuds enligt nämnda lagstiftning när anknytningsbolaget är etablerat i en annan medlemsstat.

Denna skillnad i behandling gör det nämligen skattemässigt mindre attraktivt att etablera ett anknytningsbolag i en annan medlemsstat, eftersom det enligt den nationella lagstiftningen endast är möjligt att bevilja nämnda skattefördel i de fall där anknytningsbolaget har hemvist i landet.

För att en sådan skillnad i behandling ska vara förenlig med de bestämmelser i EUF‑fördraget som avser etableringsfrihet krävs det antingen att den tar sikte på situationer som inte är objektivt jämförbara, varvid frågan huruvida en gränsöverskridande situation är jämförbar med en inhemsk situation ska prövas med beaktande av det ändamål som eftersträvas med de ifrågavarande nationella bestämmelserna, eller att den kan motiveras av tvingande skäl av allmänintresse.

När det gäller jämförbarheten, är det ostridigt att de skattskyldiga bolag som är förbundna med varandra via ett anknytningsbolag med hemvist i en medlemsstat, och de bolag som är förbundna med varandra via ett i en annan medlemsstat etablerat anknytningsbolag, mot bakgrund av ändamålet med den berörda skatteordningen, befinner sig i objektivt jämförbara situationer beträffande möjligheten att sinsemellan medelst koncernavdrag inom ramen för ett konsortium utväxla förluster som uppkommit i den första medlemsstaten.

Inskränkningen av etableringsfriheten kan inte heller motiveras av tvingande skäl av allmänintresse som rör ändamålen att upprätthålla en välavvägd fördelning av beskattningsrätten mellan medlemsstaterna, att bekämpa rent fiktiva upplägg som görs i syfte att kringgå lagstiftningen i den berörda medlemsstaten eller att bekämpa skatteparadis.

Det går vidare inte att av någon unionsrättslig bestämmelse utläsa att ursprunget för aktieägarna i bolag med hemvist i unionen, oavsett om de är fysiska eller juridiska personer, skulle inverka på rätten för dessa bolag att göra etableringsrätten gällande. Ställningen för ett bolag i unionen grundas med stöd av artikel 54 FEUF på platsen för bolagets säte och den rättsordning till vilken bolaget är knutet, och inte på aktieägarnas nationalitet.

(se punkterna 21, 25, 26, 31, 32, 35, 40 och 42 samt domslutet)