Förenade målen C‑606/12 och C‑607/12

Dresser-Rand SA

mot

Agenzia delle Entrate, Direzione Provinciale, Ufficio Controlli di Genova

(begäran om förhandsavgörande från Commissione tributaria provinciale di Genova)

”Begäran om förhandsavgörande — Beskattning — Mervärdesskatt — Direktiv 2006/112/EG — Artikel 17.2 f — Kravet att en vara ska återsändas till den medlemsstat från vilken den ursprungligen försänts eller transporterats”

Sammanfattning – Domstolens dom (sjunde avdelningen) av den 6 mars 2014

1. Harmonisering av skattelagstiftning – Gemensamt system för mervärdesskatt – Leverans av varor – Överföring av varor till en annan medlemsstat – Överföring i form av en försändelse eller en transport av en vara mellan två medlemsstater omfattas inte – Villkor – Nödvändigt att varan återsänds till den beskattningsbara personen i ursprungsmedlemsstaten

   (Rådets direktiv 2006/112, artikel 17.2 f)

2. Begäran om förhandsavgörande – Domstolens behörighet – Gränser – Begäran om tolkning av unionsbestämmelser som uppenbart inte är tillämpliga i målet vid den nationella domstolen – Artikel 17.2 f i direktiv 2006/112 är inte tillämplig när varan inte har återsänts till ursprungsmedlemsstaten

   (Artikel 267 FEUF; rådets direktiv 2006/112, artikel 17.2 f)

1.  Artikel 17.2 f i direktiv 2006/112 om ett gemensamt system för mervärdesskatt ska tolkas så, att för att en försändelse eller en transport av en vara inte ska kvalificeras som överföring till en annan medlemsstat, måste varan efter det att arbetet på den utförts i den medlemsstat till vilken varan sänts eller transporterats, återsändas till den beskattningsbara personen i den medlemsstat från vilken försändelsen eller transporten av den ursprungligen avgick.

   Det är nämligen endast när överföring av en vara till en annan medlemsstat utförs utan syfte att slutkonsumera varan i den medlemsstaten, men i syfte att bearbeta varan följt av att den återsänds till ursprungsmedlemsstaten som en sådan överföring inte ska kvalificeras som gemenskapsintern leverans.

   Att varan således återsänds till den beskattningsbara personen i den medlemsstat från vilken försändelsen eller transporten av varan ursprungligen avgick, ska anses vara ett nödvändigt villkor för tillämpning av artikel 17.2 f i direktivet.

   (se punkterna 30–32 och domslutet)

2.  Se domen.

   (se punkterna 33–38)

Förenade målen C‑606/12 och C‑607/12

Dresser-Rand SA

mot

Agenzia delle Entrate, Direzione Provinciale, Ufficio Controlli di Genova

(begäran om förhandsavgörande från Commissione tributaria provinciale di Genova)

”Begäran om förhandsavgörande — Beskattning — Mervärdesskatt — Direktiv 2006/112/EG — Artikel 17.2 f — Kravet att en vara ska återsändas till den medlemsstat från vilken den ursprungligen försänts eller transporterats”

Sammanfattning – Domstolens dom (sjunde avdelningen) av den 6 mars 2014

1. Harmonisering av skattelagstiftning — Gemensamt system för mervärdesskatt — Leverans av varor — Överföring av varor till en annan medlemsstat — Överföring i form av en försändelse eller en transport av en vara mellan två medlemsstater omfattas inte — Villkor — Nödvändigt att varan återsänds till den beskattningsbara personen i ursprungsmedlemsstaten

   (Rådets direktiv 2006/112, artikel 17.2 f)

2. Begäran om förhandsavgörande — Domstolens behörighet — Gränser — Begäran om tolkning av unionsbestämmelser som uppenbart inte är tillämpliga i målet vid den nationella domstolen — Artikel 17.2 f i direktiv 2006/112 är inte tillämplig när varan inte har återsänts till ursprungsmedlemsstaten

   (Artikel 267 FEUF; rådets direktiv 2006/112, artikel 17.2 f)

1.  Artikel 17.2 f i direktiv 2006/112 om ett gemensamt system för mervärdesskatt ska tolkas så, att för att en försändelse eller en transport av en vara inte ska kvalificeras som överföring till en annan medlemsstat, måste varan efter det att arbetet på den utförts i den medlemsstat till vilken varan sänts eller transporterats, återsändas till den beskattningsbara personen i den medlemsstat från vilken försändelsen eller transporten av den ursprungligen avgick.

   Det är nämligen endast när överföring av en vara till en annan medlemsstat utförs utan syfte att slutkonsumera varan i den medlemsstaten, men i syfte att bearbeta varan följt av att den återsänds till ursprungsmedlemsstaten som en sådan överföring inte ska kvalificeras som gemenskapsintern leverans.

   Att varan således återsänds till den beskattningsbara personen i den medlemsstat från vilken försändelsen eller transporten av varan ursprungligen avgick, ska anses vara ett nödvändigt villkor för tillämpning av artikel 17.2 f i direktivet.

   (se punkterna 30–32 och domslutet)

2.  Se domen.

   (se punkterna 33–38)