Mål C‑181/12

Yvon Welte

mot

Finanzamt Velbert

(begäran om förhandsavgörande från Finanzgericht Düsseldorf)

”Fri rörlighet för kapital — Artiklarna 56 EG–58 EG — Arvsskatt — Arvlåtaren och arvtagaren har hemvist i tredjeland — Kvarlåtenskap — Fast egendom belägen i en medlemsstat — Rätt till grundavdrag på beskattningsunderlaget — Olika behandling av personer som har hemvist i landet och personer som saknar hemvist i landet”

Sammanfattning – Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 17 oktober 2013

1. Fri rörlighet för kapital och friheten att utföra betalningar – Liberalisering av kapitalrörelser – Direktiv 88/361 – Tillämpningsområde

   (Artikel 56.1 EG, rådets direktiv 88/361, bilaga I)

2. Fri rörlighet för kapital och friheten att utföra betalningar – Restriktioner – Arvsskatt – Nationell lagstiftning om beräkning av arvsskatt med föreskrifter om grundavdraget på en fastighet som är belägen i denna medlemsstat – Olika behandling av personer som har hemvist i landet och personer som saknar hemvist i landet – Lägre grundavdrag för personer som saknar hemvist i landet – Otillåtet – Skäl – Föreligger inte

   (Artiklarna 56 EG och 58 EG)

3. Fri rörlighet för kapital och friheten att utföra betalningar – Restriktioner för kapitalrörelser till eller från tredjeland – Restriktioner för kapitalrörelser som innefattar direktinvesteringar som förelåg den 31 december 1993 – Begrepp – Investeringar i fast egendom i samband med arv – Omfattas inte

   (Artiklarna 56 EG och 57.1 EG, rådets direktiv 88/361, bilaga I)

1.  Se domen.

   (se punkterna 18–21)

2.  Artiklarna 56 EG och 58 EG ska tolkas så, att de utgör hinder för en medlemsstats lagstiftning om beräkning av arvsskatt, i vilken det föreskrivs att grundavdraget på beskattningsunderlaget vid arv av en fastighet som är belägen i denna medlemsstat ska vara lägre när den avlidne och arvtagaren, vid tidpunkten för dödsfallet har hemvist i ett tredjeland, såsom Schweiziska edsförbundet, än det grundavdrag som skulle ha tillämpats om minst en av dem hade haft sitt hemvist i den ovannämnda medlemsstaten vid den tidpunkten.

   Denna nationella lagstiftning utgör nämligen en restriktion för den fria rörligheten för kapital i den mening som avses i artikel 56.1 EG.

   När en nationell lagstiftning, i fråga om beskattningen av en fastighet som förvärvats genom arv och som är belägen i den berörda medlemsstaten, jämställer å ena sidan arvtagare som saknar hemvist i landet, vilka förvärvat fastigheten från en arvlåtare som saknar hemvist i landet och, å andra sidan, arvtagare som saknar eller som har hemvist i landet, vilka har förvärvat en sådan fastighet av en arvlåtare som har hemvist i landet, liksom arvtagare som har hemvist i landet vilka har förvärvat fastigheten av en arvlåtare som saknar hemvist i landet, kan den inte, utan att unionsrättens krav åsidosätts, behandla dessa arvtagare olika vid samma beskattning vad gäller tillämpningen av ett grundavdrag på beskattningsunderlaget avseende denna fastighet. Genom att arv till dessa båda personkategorier behandlas på samma sätt, utom vad avser storleken på det grundavdrag som arvtagarna kan komma i åtnjutande av, har den nationella lagstiftaren nämligen erkänt att det inte finns någon objektiv skillnad mellan dessa båda kategorier, vad gäller formerna och villkoren för denna beskattning, som kan motivera olika behandling.

   Skattskyldighet inträder emellertid helt oberoende av bostadsorten, eftersom arvsskatt enligt den nationella lagstiftningen tas ut för samtliga förvärv av fast egendom belägen i denna medlemsstat oavsett om arvlåtaren och arvtagaren har hemvist där. Målet att en del av familjeegendomen ska undantas från skatteplikt gäller på samma sätt samtliga skattskyldiga för arvsskatt i denna medlemsstat, oavsett om de har sitt hemvist där, eftersom undantaget från skatteplikt syftar till att minska arvets storlek.

   Eftersom grundavdragets storlek inte står i förhållande till beskattningsunderlagets storlek, utan beviljas arvtagaren på grund av att denne är skattskyldig, medför den omständigheten att en arvtagare är begränsat skattskyldig när denne saknar hemvist i landet och ärver en avliden som saknar hemvist i landet inte att denne arvtagares situation, med avseende på detta grundavdrag, skiljer sig objektivt från situationen för en arvtagare som saknar hemvist och som ärver en avliden som har sitt hemvist i landet, eller situationen för en arvtagare som har hemvist i landet och som ärver en avliden som har eller saknar hemvist i landet.

   (se punkterna 26, 51, 53, 55 och 68 samt domslutet)

3.  Investeringar i fast egendom som erhållits genom arv, vilka avser den avlidnas föräldrahem och görs för privata syften utan något samband med ekonomisk verksamhet, omfattas däremot inte av tillämpningsområdet för artikel 57.1 EG.

   Enligt artikel 57.1 EG ska artikel 56 EG inte påverka tillämpningen gentemot tredjeland av restriktioner som var i kraft den 31 december 1993 enligt nationell lagstiftning eller unionsrätt för sådana kapitalrörelser till eller från tredjeland som gäller direktinvesteringar, inbegripet investeringar i fast egendom, etablering, tillhandahållande av finansiella tjänster eller emission och introduktion av värdepapper på kapitalmarknader.

   I artikel 57.1 EG, i vilken en uttömmande förteckning anges över de kapitalrörelser på vilka artikel 56.1 EG inte ska tillämpas, nämns inte arv. Denna bestämmelse ska tolkas restriktivt, eftersom den innebär ett undantag från den grundläggande principen om fri rörlighet för kapital.

   Arv omfattas av rubrik XI i bilaga 1 till direktiv 88/361 för genomförandet av artikel 67 i fördraget, vilken har rubriken ”Personliga kapitalrörelser”. Däremot omfattas ”direkta investeringar” och ”investeringar i fast egendom” av andra rubriker i denna bilaga, nämligen rubrikerna I respektive II. Det framgår nämligen av lydelsen av rubrik II i bilaga 1 till direktiv 88/361 att ”investeringar i fast egendom”, som avses i denna rubrik, inte omfattar de direkta investeringar som avses i rubrik I i denna bilaga.

   När det i artikel 57.1 EG hänvisas till ”direktinvesteringar, inbegripet investeringar i fast egendom” avses endast investeringar i fast egendom som utgör direktinvesteringar enligt rubrik I i bilaga 1 till direktiv 88/361.

   (se punkterna 28, 29, 31 och 33–35)

Mål C‑181/12

Yvon Welte

mot

Finanzamt Velbert

(begäran om förhandsavgörande från Finanzgericht Düsseldorf)

”Fri rörlighet för kapital — Artiklarna 56 EG–58 EG — Arvsskatt — Arvlåtaren och arvtagaren har hemvist i tredjeland — Kvarlåtenskap — Fast egendom belägen i en medlemsstat — Rätt till grundavdrag på beskattningsunderlaget — Olika behandling av personer som har hemvist i landet och personer som saknar hemvist i landet”

Sammanfattning – Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 17 oktober 2013

1. Fri rörlighet för kapital och friheten att utföra betalningar — Liberalisering av kapitalrörelser — Direktiv 88/361 — Tillämpningsområde

   (Artikel 56.1 EG, rådets direktiv 88/361, bilaga I)

2. Fri rörlighet för kapital och friheten att utföra betalningar — Restriktioner — Arvsskatt — Nationell lagstiftning om beräkning av arvsskatt med föreskrifter om grundavdraget på en fastighet som är belägen i denna medlemsstat — Olika behandling av personer som har hemvist i landet och personer som saknar hemvist i landet — Lägre grundavdrag för personer som saknar hemvist i landet — Otillåtet — Skäl — Föreligger inte

   (Artiklarna 56 EG och 58 EG)

3. Fri rörlighet för kapital och friheten att utföra betalningar — Restriktioner för kapitalrörelser till eller från tredjeland — Restriktioner för kapitalrörelser som innefattar direktinvesteringar som förelåg den 31 december 1993 — Begrepp — Investeringar i fast egendom i samband med arv — Omfattas inte

   (Artiklarna 56 EG och 57.1 EG, rådets direktiv 88/361, bilaga I)

1.  Se domen.

   (se punkterna 18–21)

2.  Artiklarna 56 EG och 58 EG ska tolkas så, att de utgör hinder för en medlemsstats lagstiftning om beräkning av arvsskatt, i vilken det föreskrivs att grundavdraget på beskattningsunderlaget vid arv av en fastighet som är belägen i denna medlemsstat ska vara lägre när den avlidne och arvtagaren, vid tidpunkten för dödsfallet har hemvist i ett tredjeland, såsom Schweiziska edsförbundet, än det grundavdrag som skulle ha tillämpats om minst en av dem hade haft sitt hemvist i den ovannämnda medlemsstaten vid den tidpunkten.

   Denna nationella lagstiftning utgör nämligen en restriktion för den fria rörligheten för kapital i den mening som avses i artikel 56.1 EG.

   När en nationell lagstiftning, i fråga om beskattningen av en fastighet som förvärvats genom arv och som är belägen i den berörda medlemsstaten, jämställer å ena sidan arvtagare som saknar hemvist i landet, vilka förvärvat fastigheten från en arvlåtare som saknar hemvist i landet och, å andra sidan, arvtagare som saknar eller som har hemvist i landet, vilka har förvärvat en sådan fastighet av en arvlåtare som har hemvist i landet, liksom arvtagare som har hemvist i landet vilka har förvärvat fastigheten av en arvlåtare som saknar hemvist i landet, kan den inte, utan att unionsrättens krav åsidosätts, behandla dessa arvtagare olika vid samma beskattning vad gäller tillämpningen av ett grundavdrag på beskattningsunderlaget avseende denna fastighet. Genom att arv till dessa båda personkategorier behandlas på samma sätt, utom vad avser storleken på det grundavdrag som arvtagarna kan komma i åtnjutande av, har den nationella lagstiftaren nämligen erkänt att det inte finns någon objektiv skillnad mellan dessa båda kategorier, vad gäller formerna och villkoren för denna beskattning, som kan motivera olika behandling.

   Skattskyldighet inträder emellertid helt oberoende av bostadsorten, eftersom arvsskatt enligt den nationella lagstiftningen tas ut för samtliga förvärv av fast egendom belägen i denna medlemsstat oavsett om arvlåtaren och arvtagaren har hemvist där. Målet att en del av familjeegendomen ska undantas från skatteplikt gäller på samma sätt samtliga skattskyldiga för arvsskatt i denna medlemsstat, oavsett om de har sitt hemvist där, eftersom undantaget från skatteplikt syftar till att minska arvets storlek.

   Eftersom grundavdragets storlek inte står i förhållande till beskattningsunderlagets storlek, utan beviljas arvtagaren på grund av att denne är skattskyldig, medför den omständigheten att en arvtagare är begränsat skattskyldig när denne saknar hemvist i landet och ärver en avliden som saknar hemvist i landet inte att denne arvtagares situation, med avseende på detta grundavdrag, skiljer sig objektivt från situationen för en arvtagare som saknar hemvist och som ärver en avliden som har sitt hemvist i landet, eller situationen för en arvtagare som har hemvist i landet och som ärver en avliden som har eller saknar hemvist i landet.

   (se punkterna 26, 51, 53, 55 och 68 samt domslutet)

3.  Investeringar i fast egendom som erhållits genom arv, vilka avser den avlidnas föräldrahem och görs för privata syften utan något samband med ekonomisk verksamhet, omfattas däremot inte av tillämpningsområdet för artikel 57.1 EG.

   Enligt artikel 57.1 EG ska artikel 56 EG inte påverka tillämpningen gentemot tredjeland av restriktioner som var i kraft den 31 december 1993 enligt nationell lagstiftning eller unionsrätt för sådana kapitalrörelser till eller från tredjeland som gäller direktinvesteringar, inbegripet investeringar i fast egendom, etablering, tillhandahållande av finansiella tjänster eller emission och introduktion av värdepapper på kapitalmarknader.

   I artikel 57.1 EG, i vilken en uttömmande förteckning anges över de kapitalrörelser på vilka artikel 56.1 EG inte ska tillämpas, nämns inte arv. Denna bestämmelse ska tolkas restriktivt, eftersom den innebär ett undantag från den grundläggande principen om fri rörlighet för kapital.

   Arv omfattas av rubrik XI i bilaga 1 till direktiv 88/361 för genomförandet av artikel 67 i fördraget, vilken har rubriken ”Personliga kapitalrörelser”. Däremot omfattas ”direkta investeringar” och ”investeringar i fast egendom” av andra rubriker i denna bilaga, nämligen rubrikerna I respektive II. Det framgår nämligen av lydelsen av rubrik II i bilaga 1 till direktiv 88/361 att ”investeringar i fast egendom”, som avses i denna rubrik, inte omfattar de direkta investeringar som avses i rubrik I i denna bilaga.

   När det i artikel 57.1 EG hänvisas till ”direktinvesteringar, inbegripet investeringar i fast egendom” avses endast investeringar i fast egendom som utgör direktinvesteringar enligt rubrik I i bilaga 1 till direktiv 88/361.

   (se punkterna 28, 29, 31 och 33–35)