Mål C-175/11

H. I. D.

och

B. A.

mot

Refugee Applications Commissioner m.fl.

(begäran om förhandsavgörande från High Court (Irland))

”Begäran om förhandsavgörande — Gemensamt europeiskt asylsystem — Tredjelandsmedborgares ansökan om att beviljas flyktingstatus — Direktiv 2005/85/EG — Artikel 23 — Möjlighet att handlägga asylansökningar genom ett prioriterat förfarande — Nationellt förfarande varigenom asylansökningar från en viss kategori av personer handläggs med prioritet på grundval av deras nationalitet eller ursprungsland — Rätt till ett effektivt rättsmedel inför domstol — Artikel 39 i direktiv 2005/85 — Begreppet domstol i den mening som avses i denna artikel”

Sammanfattning – Domstolens dom (andra avdelningen) av den 31 januari 2013

1. Gränskontroll, asyl och immigration – Asylpolitik – Förfarande för beviljande och återkallande av flyktingstatus i medlemsstaterna – Direktiv 2005/85 – Nationella bestämmelser som föreskriver prioriterad eller påskyndad handläggning av asylansökningar – Tillåtlighet – Åsidosättande av icke-diskrimineringsprincipen – Föreligger inte

   (Rådets direktiv 2005/85, artiklarna 8.2, 23.3 och 23.4)

2. Unionsrätt – Principer – Rätt till ett effektivt domstolsskydd – Fastställande i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna

   (Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 47; rådets direktiv 2005/85, artikel 39)

3. Begäran om förhandsavgörande – Anhängiggörande vid domstolen – Nationell domstol i den mening som avses i artikel 267 FEUF – Begrepp – ”Refugee Appeals Tribunal” (instans som prövar överklaganden av beslut som meddelats av den irländska myndighet som ansvarar för prövning av asylansökningar) – Omfattas

   (Artikel 267 FEUF)

4. Gränskontroll, asyl och immigration – Asylpolitik – Förfarande för beviljande och återkallande av flyktingstatus i medlemsstaterna – Direktiv 2005/85 – Rätt till ett effektivt rättsmedel inför domstol – Nationell lagstiftning som innebär att en asylsökande får överklaga ett myndighetsbeslut till en överinstans som Refugee Appeals Tribunal – Instans som vid negativt beslut omfattas av ministerns skönsmässiga bedömning – Möjlighet för asylsökanden att överklaga överinstansens avgörande till en nationell överrätt och att bestrida myndighetsbeslutet direkt vid denna överrätt – Möjlighet att överklaga överrättens avgörande – Fråga huruvida den nationella lagstiftningen är tillåten, varvid effektiviteten av talan beror på varje medlemsstats administrativa och rättsliga system sett i dess helhet

   (Rådets direktiv 2005/85, artikel 39)

1.  Artikel 23.3 och 23.4 i direktiv 2005/85/EG om miniminormer för medlemsstaternas förfaranden för beviljande eller återkallande av flyktingstatus ska tolkas så, att den inte utgör hinder för en medlemsstat att föreskriva prioriterad eller påskyndad handläggning av vissa kategorier av asylansökningar på grundval av den asylsökandes nationalitet eller ursprungsland, under förutsättning att handläggningen sker i enlighet med de grundläggande principer och garantier som anges i kapitel II i samma direktiv.

   Medlemsstaterna har nämligen ett utrymme för skönsmässig bedömning vid genomförandet av bestämmelserna i direktiv 2005/85 med beaktande av särdragen i nationell rätt, inklusive genomförandet av förfarandet av beviljande och återkallande av flyktingstatus. Av artikel 23.3 i direktivet får medlemsstaterna prioritera eller påskynda en prövning till exempel om ansökan kan förväntas vara välgrundad eller om den sökande har särskilda behov. Likaledes anges i artikel 23.4 i direktivet att medlemsstaterna får föreskriva att prövningsförfarandet ska prioriteras eller påskyndas med hänsyn till ett av de femton särskilda skäl som kan motivera att ett sådant förfarande tillämpas. Det framgår av artikel 23.3 och 23.4 i direktivet att redogörelsen för de asylansökningar som kan handläggas genom ett prioriterat eller påskyndat förfarande är av vägledande karaktär och inte uttömmande. Medlemsstaterna kan således besluta att ansökningar som inte omfattas av någon av de kategorier som anges i artikel 23.4 ska handläggas genom ett prioriterat eller påskyndat förfarande under förutsättning att handläggningen sker i enlighet med de grundläggande garantier och principer som anges i kapitel II i direktiv 2005/85.

   Vad beträffar principen om icke-diskriminering har den asylsökandes ursprungsland och nationalitet avgörande betydelse inom det system som har inrättats enligt direktiv 2005/85. Det följer nämligen av artikel 8.2 b i direktivet att den asylsökandes ursprungsland påverkar det beslut som antas av den beslutande myndigheten, eftersom denna är skyldig att informera sig om den allmänna situation som råder i ursprungslandet för att avgöra huruvida det föreligger en risk för den asylsökande och om denne därför är i behov av internationellt skydd.

   För att förhindra att asylsökande från ett visst tredjeland vilkas ansökningar handläggs med prioritet diskrimineras i förhållande till medborgare från andra tredjeländer vilkas asylansökningar handläggs genom ett normalt förfarande, måste emellertid de garantier som följer av artikel 23 i direktiv 2005/85 även säkerställas för den förstnämnda kategorin av asylsökande vid den prioriterade handläggningen. Dessa garantier gäller nämligen samtliga typer av asylförfaranden.

   (se punkterna 63, 64, 67, 69–71, 73, 74 och 77 samt punkt 1 i domslutet)

2.  Se avgörandet.

   (se punkt 80)

3.  Se avgörandet.

   (se punkterna 83, 88, 95–97 och 105)

4.  Artikel 39 i direktiv 2005/85 om miniminormer för medlemsstaternas förfaranden för beviljande eller återkallande av flyktingstatus ska tolkas så, att den inte utgör hinder för sådan nationell lagstiftning som innebär att asylsökande har möjlighet att antingen överklaga den beslutande myndighetens beslut till en sådan domstol som Refugee Appeals Tribunal, vars avgöranden i sin tur kan överklagas till högre instans, eller bestrida giltigheten av samma myndighets beslut vid högre instans, vars avgöranden i sin tur kan överklagas till högsta instans.

   (se punkterna 98 och 105 samt punkt 2 i domslutet)

Mål C-175/11

H. I. D.

och

B. A.

mot

Refugee Applications Commissioner m.fl.

(begäran om förhandsavgörande från High Court (Irland))

”Begäran om förhandsavgörande — Gemensamt europeiskt asylsystem — Tredjelandsmedborgares ansökan om att beviljas flyktingstatus — Direktiv 2005/85/EG — Artikel 23 — Möjlighet att handlägga asylansökningar genom ett prioriterat förfarande — Nationellt förfarande varigenom asylansökningar från en viss kategori av personer handläggs med prioritet på grundval av deras nationalitet eller ursprungsland — Rätt till ett effektivt rättsmedel inför domstol — Artikel 39 i direktiv 2005/85 — Begreppet domstol i den mening som avses i denna artikel”

Sammanfattning – Domstolens dom (andra avdelningen) av den 31 januari 2013

1. Gränskontroll, asyl och immigration — Asylpolitik — Förfarande för beviljande och återkallande av flyktingstatus i medlemsstaterna — Direktiv 2005/85 — Nationella bestämmelser som föreskriver prioriterad eller påskyndad handläggning av asylansökningar — Tillåtlighet — Åsidosättande av icke-diskrimineringsprincipen — Föreligger inte

   (Rådets direktiv 2005/85, artiklarna 8.2, 23.3 och 23.4)

2. Unionsrätt — Principer — Rätt till ett effektivt domstolsskydd — Fastställande i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna

   (Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 47; rådets direktiv 2005/85, artikel 39)

3. Begäran om förhandsavgörande — Anhängiggörande vid domstolen — Nationell domstol i den mening som avses i artikel 267 FEUF — Begrepp — ”Refugee Appeals Tribunal” (instans som prövar överklaganden av beslut som meddelats av den irländska myndighet som ansvarar för prövning av asylansökningar) — Omfattas

   (Artikel 267 FEUF)

4. Gränskontroll, asyl och immigration — Asylpolitik — Förfarande för beviljande och återkallande av flyktingstatus i medlemsstaterna — Direktiv 2005/85 — Rätt till ett effektivt rättsmedel inför domstol — Nationell lagstiftning som innebär att en asylsökande får överklaga ett myndighetsbeslut till en överinstans som Refugee Appeals Tribunal — Instans som vid negativt beslut omfattas av ministerns skönsmässiga bedömning — Möjlighet för asylsökanden att överklaga överinstansens avgörande till en nationell överrätt och att bestrida myndighetsbeslutet direkt vid denna överrätt — Möjlighet att överklaga överrättens avgörande — Fråga huruvida den nationella lagstiftningen är tillåten, varvid effektiviteten av talan beror på varje medlemsstats administrativa och rättsliga system sett i dess helhet

   (Rådets direktiv 2005/85, artikel 39)

1.  Artikel 23.3 och 23.4 i direktiv 2005/85/EG om miniminormer för medlemsstaternas förfaranden för beviljande eller återkallande av flyktingstatus ska tolkas så, att den inte utgör hinder för en medlemsstat att föreskriva prioriterad eller påskyndad handläggning av vissa kategorier av asylansökningar på grundval av den asylsökandes nationalitet eller ursprungsland, under förutsättning att handläggningen sker i enlighet med de grundläggande principer och garantier som anges i kapitel II i samma direktiv.

   Medlemsstaterna har nämligen ett utrymme för skönsmässig bedömning vid genomförandet av bestämmelserna i direktiv 2005/85 med beaktande av särdragen i nationell rätt, inklusive genomförandet av förfarandet av beviljande och återkallande av flyktingstatus. Av artikel 23.3 i direktivet får medlemsstaterna prioritera eller påskynda en prövning till exempel om ansökan kan förväntas vara välgrundad eller om den sökande har särskilda behov. Likaledes anges i artikel 23.4 i direktivet att medlemsstaterna får föreskriva att prövningsförfarandet ska prioriteras eller påskyndas med hänsyn till ett av de femton särskilda skäl som kan motivera att ett sådant förfarande tillämpas. Det framgår av artikel 23.3 och 23.4 i direktivet att redogörelsen för de asylansökningar som kan handläggas genom ett prioriterat eller påskyndat förfarande är av vägledande karaktär och inte uttömmande. Medlemsstaterna kan således besluta att ansökningar som inte omfattas av någon av de kategorier som anges i artikel 23.4 ska handläggas genom ett prioriterat eller påskyndat förfarande under förutsättning att handläggningen sker i enlighet med de grundläggande garantier och principer som anges i kapitel II i direktiv 2005/85.

   Vad beträffar principen om icke-diskriminering har den asylsökandes ursprungsland och nationalitet avgörande betydelse inom det system som har inrättats enligt direktiv 2005/85. Det följer nämligen av artikel 8.2 b i direktivet att den asylsökandes ursprungsland påverkar det beslut som antas av den beslutande myndigheten, eftersom denna är skyldig att informera sig om den allmänna situation som råder i ursprungslandet för att avgöra huruvida det föreligger en risk för den asylsökande och om denne därför är i behov av internationellt skydd.

   För att förhindra att asylsökande från ett visst tredjeland vilkas ansökningar handläggs med prioritet diskrimineras i förhållande till medborgare från andra tredjeländer vilkas asylansökningar handläggs genom ett normalt förfarande, måste emellertid de garantier som följer av artikel 23 i direktiv 2005/85 även säkerställas för den förstnämnda kategorin av asylsökande vid den prioriterade handläggningen. Dessa garantier gäller nämligen samtliga typer av asylförfaranden.

   (se punkterna 63, 64, 67, 69–71, 73, 74 och 77 samt punkt 1 i domslutet)

2.  Se avgörandet.

   (se punkt 80)

3.  Se avgörandet.

   (se punkterna 83, 88, 95–97 och 105)

4.  Artikel 39 i direktiv 2005/85 om miniminormer för medlemsstaternas förfaranden för beviljande eller återkallande av flyktingstatus ska tolkas så, att den inte utgör hinder för sådan nationell lagstiftning som innebär att asylsökande har möjlighet att antingen överklaga den beslutande myndighetens beslut till en sådan domstol som Refugee Appeals Tribunal, vars avgöranden i sin tur kan överklagas till högre instans, eller bestrida giltigheten av samma myndighets beslut vid högre instans, vars avgöranden i sin tur kan överklagas till högsta instans.

   (se punkterna 98 och 105 samt punkt 2 i domslutet)