Mål C-401/11

Blanka Soukupová

mot

Ministerstvo zemědělství

(begäran om förhandsavgörande från Nejvyšší správní soud)

”Jordbruk — EUGFJ — Förordning (EG) nr 1257/1999 — Stöd till landsbygdsutveckling — Stöd till förtidspensionering — Den överlåtande parten ska vid överlåtelsen vara minst 55 år gammal men ännu inte ha uppnått normal pensionsålder — Begreppet normal pensionsålder — Nationell lagstiftning enligt vilken pensionsåldern varierar beroende på kön och, för kvinnor, även beroende på hur många barn de fostrat — De allmänna principerna om likabehandling och icke-diskriminering”

Sammanfattning – Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 11 april 2013

1. Jordbruk – Gemensam jordbrukspolitik – Finansiering genom EUGFJ – Stöd till landsbygdsutveckling – Stödordning för förtidspension – Förordning nr 1257/1999 – Begreppet normal pensionsålder

   (Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artiklarna 20, 21.1, 23 och 51.1; rådets förordning nr 1257/1999, skäl 40 samt artikel 2 elfte strecksatsen och artikel 10.1)

2. Jordbruk – Gemensam jordbrukspolitik – Finansiering genom EUGFJ – Stöd till landsbygdsutveckling – Stödordning för förtidspension – Förordning nr 1257/1999 – Nationell lagstiftning enligt vilken pensionsåldern varierar beroende på kön och, för kvinnor, även beroende på hur många barn de fostrat – Åsidosättande av principerna om likabehandling och icke-diskriminering

   (Rådets förordning nr 1257/1999, artiklarna 2 elfte strecksatsen och 11.1 andra strecksatsen)

1.  Det stöd för förtidspensionering som införts genom förordning nr 1257/1999 om stöd från Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ) till utveckling av landsbygden och om ändring och upphävande av vissa förordningar utgör en åtgärd som ingår i den gemensamma jordbrukspolitiken som finansieras av EUGFJ och som syftar till att säkerställa jordbruksföretagens livskraft och inte en social trygghetsförmån som omfattas av tillämpningsområdet för direktiv 79/7 om successivt genomförande av principen om likabehandling av kvinnor och män i fråga om social trygghet.

   Även om fastställandet av den normala pensionsåldern i den mening som avses i artikel 11.1 andra strecksatsen i förordning nr 1257/1999, i avsaknad av harmonisering genom unionsrätten, omfattas av medlemsstaternas behörighet kan dessa stater emellertid inte vid tillämpningen av denna förordning göra gällande att det är fråga om en särbehandling som de enligt artikel 7.1 i direktiv 79/7 kan upprätthålla när det gäller avgörandet av pensionsålder på det sociala trygghetsområdet. Unionslagstiftaren kan inte, av det skälet att det hänvisats till ett icke harmoniserat begrepp, anses ha gett nämnda stater behörighet att, vid genomförandet av förordningen, vidta åtgärder som strider mot de allmänna unionsrättsliga principerna och de grundläggande rättigheterna. Med beaktande även av skäl 40 och artikel 2 elfte strecksatsen i förordning 1257/1999 är medlemsstaterna därmed, vid genomförandet av förordningen, enligt artikel 51.1 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna skyldiga att iaktta principerna om likabehandling och icke-diskriminering, vilka framgår av artiklarna 20, 21.1 och 23 i stadgan.

   (se punkterna 25–28)

2.  Det är inte förenligt med unionsrätten och de allmänna unionsrättsliga principerna om likabehandling och icke-diskriminering att den normala pensionsåldern i den mening som avses i artikel 11.1 andra strecksatsen i förordning nr 1257/1999 om stöd från Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ) till utveckling av landsbygden och om ändring och upphävande av vissa förordningar, med tillämpning av bestämmelserna i den berörda medlemsstatens nationella pensionslagstiftning om vilken ålder som krävs för att ha rätt till ålderspension, fastställs på olika sätt beroende på om det är en kvinna eller en man som söker stöd för förtidspensionering från jordbruk och, när det gäller kvinnliga sökande, beroende på hur många barn sökanden har fostrat.

   Äldre kvinnliga jordbrukare och äldre manliga jordbrukare befinner sig nämligen i en liknande situation när det gäller syftet med stödet för förtidspensionering enligt artikel 10.1 i förordningen. Stödet ges för att uppmuntra jordbrukarna, oavsett deras kön och hur många barn de har fostrat, att slutgiltigt och i förtid upphöra med deras jordbruk för att bättre kunna säkerställa livskraften hos jordbruksföretagen. Mot bakgrund härav skulle det således strida mot unionsrätten och de allmänna unionsrättsliga principerna om likabehandling och icke-diskriminering om nämnda situationer behandlades olika utan att det fanns sakliga skäl härför.

   Så länge några bestämmelser för att undanröja diskrimineringen inte har antagits kan följderna av att principen om likabehandling har åsidosatts i en sådan situation endast avhjälpas genom att de som blivit ofördelaktigt behandlade tillerkänns samma förmåner som dem som gynnats.

   (se punkterna 30, 31, 35 och 36 samt domslutet)

Mål C-401/11

Blanka Soukupová

mot

Ministerstvo zemědělství

(begäran om förhandsavgörande från Nejvyšší správní soud)

”Jordbruk — EUGFJ — Förordning (EG) nr 1257/1999 — Stöd till landsbygdsutveckling — Stöd till förtidspensionering — Den överlåtande parten ska vid överlåtelsen vara minst 55 år gammal men ännu inte ha uppnått normal pensionsålder — Begreppet normal pensionsålder — Nationell lagstiftning enligt vilken pensionsåldern varierar beroende på kön och, för kvinnor, även beroende på hur många barn de fostrat — De allmänna principerna om likabehandling och icke-diskriminering”

Sammanfattning – Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 11 april 2013

1. Jordbruk — Gemensam jordbrukspolitik — Finansiering genom EUGFJ — Stöd till landsbygdsutveckling — Stödordning för förtidspension — Förordning nr 1257/1999 — Begreppet normal pensionsålder

   (Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artiklarna 20, 21.1, 23 och 51.1; rådets förordning nr 1257/1999, skäl 40 samt artikel 2 elfte strecksatsen och artikel 10.1)

2. Jordbruk — Gemensam jordbrukspolitik — Finansiering genom EUGFJ — Stöd till landsbygdsutveckling — Stödordning för förtidspension — Förordning nr 1257/1999 — Nationell lagstiftning enligt vilken pensionsåldern varierar beroende på kön och, för kvinnor, även beroende på hur många barn de fostrat — Åsidosättande av principerna om likabehandling och icke-diskriminering

   (Rådets förordning nr 1257/1999, artiklarna 2 elfte strecksatsen och 11.1 andra strecksatsen)

1.  Det stöd för förtidspensionering som införts genom förordning nr 1257/1999 om stöd från Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ) till utveckling av landsbygden och om ändring och upphävande av vissa förordningar utgör en åtgärd som ingår i den gemensamma jordbrukspolitiken som finansieras av EUGFJ och som syftar till att säkerställa jordbruksföretagens livskraft och inte en social trygghetsförmån som omfattas av tillämpningsområdet för direktiv 79/7 om successivt genomförande av principen om likabehandling av kvinnor och män i fråga om social trygghet.

   Även om fastställandet av den normala pensionsåldern i den mening som avses i artikel 11.1 andra strecksatsen i förordning nr 1257/1999, i avsaknad av harmonisering genom unionsrätten, omfattas av medlemsstaternas behörighet kan dessa stater emellertid inte vid tillämpningen av denna förordning göra gällande att det är fråga om en särbehandling som de enligt artikel 7.1 i direktiv 79/7 kan upprätthålla när det gäller avgörandet av pensionsålder på det sociala trygghetsområdet. Unionslagstiftaren kan inte, av det skälet att det hänvisats till ett icke harmoniserat begrepp, anses ha gett nämnda stater behörighet att, vid genomförandet av förordningen, vidta åtgärder som strider mot de allmänna unionsrättsliga principerna och de grundläggande rättigheterna. Med beaktande även av skäl 40 och artikel 2 elfte strecksatsen i förordning 1257/1999 är medlemsstaterna därmed, vid genomförandet av förordningen, enligt artikel 51.1 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna skyldiga att iaktta principerna om likabehandling och icke-diskriminering, vilka framgår av artiklarna 20, 21.1 och 23 i stadgan.

   (se punkterna 25–28)

2.  Det är inte förenligt med unionsrätten och de allmänna unionsrättsliga principerna om likabehandling och icke-diskriminering att den normala pensionsåldern i den mening som avses i artikel 11.1 andra strecksatsen i förordning nr 1257/1999 om stöd från Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ) till utveckling av landsbygden och om ändring och upphävande av vissa förordningar, med tillämpning av bestämmelserna i den berörda medlemsstatens nationella pensionslagstiftning om vilken ålder som krävs för att ha rätt till ålderspension, fastställs på olika sätt beroende på om det är en kvinna eller en man som söker stöd för förtidspensionering från jordbruk och, när det gäller kvinnliga sökande, beroende på hur många barn sökanden har fostrat.

   Äldre kvinnliga jordbrukare och äldre manliga jordbrukare befinner sig nämligen i en liknande situation när det gäller syftet med stödet för förtidspensionering enligt artikel 10.1 i förordningen. Stödet ges för att uppmuntra jordbrukarna, oavsett deras kön och hur många barn de har fostrat, att slutgiltigt och i förtid upphöra med deras jordbruk för att bättre kunna säkerställa livskraften hos jordbruksföretagen. Mot bakgrund härav skulle det således strida mot unionsrätten och de allmänna unionsrättsliga principerna om likabehandling och icke-diskriminering om nämnda situationer behandlades olika utan att det fanns sakliga skäl härför.

   Så länge några bestämmelser för att undanröja diskrimineringen inte har antagits kan följderna av att principen om likabehandling har åsidosatts i en sådan situation endast avhjälpas genom att de som blivit ofördelaktigt behandlade tillerkänns samma förmåner som dem som gynnats.

   (se punkterna 30, 31, 35 och 36 samt domslutet)