Mål C-116/11

Bank Handlowy w Warszawie SA

och

PPHU ”ADAX”/Ryszard Adamiak

mot

Christianapol sp. z o.o.

(begäran om förhandsavgörande från Sąd Rejonowy Poznań-Stare Miasto w Poznaniu)

”Civilrättsligt samarbete — Förordning (EG) nr 1346/2000 — Insolvensförfaranden — Begreppet ’slutföra ett insolvensförfarande’ — Huruvida den domstol som har att pröva en ansökan om inledande av ett sekundärt insolvensförfarande får bedöma om gäldenären är på obestånd — Huruvida det är möjligt att inleda ett likvidationsförfarande såsom sekundärt insolvensförfarande, när huvudförfarandet är ett skyddsförfarande (procédure de sauvegarde)”

Sammanfattning – Domstolens dom (första avdelningen) av den 22 november 2012

1. Domstolsförfarande – Begäran om att det muntliga förfarandet ska återupptas – Begäran om att få tillfälle att yttra sig över de rättsfrågor som behandlats i generaladvokatens förslag till avgörande – Villkor för återupptagande

   (Domstolens rättegångsregler, artikel 61)

2. Civilrättsligt samarbete – Insolvensförfaranden – Förordning nr 1346/2000 – Tillämpningsområde – Förfaranden enligt bilaga A till förordningen

   (Rådets förordning nr 1346/2000, i dess lydelse enligt förordning nr 788/2008, artikel 1.1 och 1.2 a))

3. Civilrättsligt samarbete – Insolvensförfaranden – Förordning nr 1346/2000 – Tillämplig lag – Begreppet ’slutföra ett insolvensförfarande’ – Fråga som omfattas av nationell rätt

   (Rådets förordning nr 1346/2000, i dess lydelse enligt förordning nr 788/2008, artikel 4.2 j))

4. Civilrättsligt samarbete – Insolvensförfaranden – Förordning nr 1346/2000 – Sekundära förfaranden – Huvudförfarande som tjänar ett skyddsändamål – Möjlighet att inleda ett sekundärt förfarande

   (Rådets förordning nr 1346/2000, i dess lydelse enligt förordning nr 788/2008, artikel 27)

5. Civilrättsligt samarbete – Insolvensförfaranden – Förordning nr 1346/2000 – Sekundära förfaranden – Omöjligt i dessa förfaranden att bedöma om gäldenären är på obestånd

   (Rådets förordning nr 1346/2000, i dess lydelse enligt förordning nr 788/2008, artikel 27)

1.  Se domen.

   (Se punkterna 26–30)

2.  I och med att ett förfarande upptas i bilaga A till förordning nr 1346/2000 om insolvensförfaranden, i dess lydelse enligt rådets förordning nr 788/2008, ska det anses ingå i förordningens tillämpningsområde. Upptagandet omfattas av den direkta och tvingande effekt som gäller för bestämmelser i en förordning

   (Se punkt 33)

3.  Artikel 4.2 j i rådets förordning nr 1346/2000 om insolvensförfaranden, i dess lydelse enligt förordning nr 788/2008, ska tolkas på så sätt att frågan vid vilken tidpunkt insolvensförfarandet slutförs ska avgöras enligt nationell rätt i den medlemsstat där insolvensförfarandet har inletts.

   Artikel 4 i förordning nr 1346/2000 framstår nämligen som en lagvalsbestämmelse som ersätter de nationella bestämmelserna om internationell privaträtt. En sådan lagvalsregel kännetecknas av att den inte själv reglerar en materielrättslig fråga, den fastställer endast vilken lagstiftning svaret ska följa. Frågor angående villkor och verkningar av att insolvensförfarandet slutförs, för vilka det uttryckligen hänvisas till nationell rätt i artikel 4.2 j i förordningen, kan alltså inte bli föremål för någon självständig tolkning utan ska besvaras med tillämpning av angiven lex concursus.

   (Se punkterna 47, 48, 50 och 52 samt punkt 1 i domslutet )

4.  Artikel 27 i förordning nr 1346/2000 om insolvensförfaranden, i dess lydelse enligt förordning nr 788/2008, ska tolkas på så sätt att den medger att ett sekundärt insolvensförfarande inleds i den medlemsstat där gäldenären har ett driftställe, när huvudförfarandet har ett skyddssyfte. Det ankommer på den domstol som är behörig att inleda ett sekundärförfarande att beakta syftet med huvudförfarandet och ta hänsyn till systematiken i förordningen, med iakttagande av principen om lojalt samarbete.

   (Se punkt 63 samt punkt 2 i domslutet)

5.  Artikel 27 i förordning nr 1346/2000 om insolvensförfaranden, i dess lydelse enligt förordning nr 788/2008, ska tolkas på så sätt att den domstol som har att pröva en ansökan om inledande av ett sekundärt insolvensförfarande inte får bedöma om den gäldenär mot vilken ett huvudförfarande inletts i en annan medlemsstat är på obestånd, och detta gäller även om sistnämnda förfarande har ett skyddssyfte.

   Det huvudinsolvensförfarande som inletts i en medlemsstat ska nämligen erkännas i alla andra medlemsstater från den tidpunkt det har verkan i inledningsstaten. Den bedömning av huruvida gäldenären är på obestånd som har gjorts av den domstol som är behörig att inleda huvudförfarandet är bindande för alla domstolar vid vilka en eventuell ansökan om inledande av ett sekundärförfarande framställs. Det följer dessutom av förordning nr 1346/2000 att ett huvudförfarande får inledas först efter att den behöriga domstolen, mot bakgrund av nationell rätt, har prövat huruvida gäldenären är på obestånd.

   (Se punkterna 68–70 och 74 samt punkt 3 i domslutet)

Mål C-116/11

Bank Handlowy w Warszawie SA

och

PPHU ”ADAX”/Ryszard Adamiak

mot

Christianapol sp. z o.o.

(begäran om förhandsavgörande från Sąd Rejonowy Poznań-Stare Miasto w Poznaniu)

”Civilrättsligt samarbete — Förordning (EG) nr 1346/2000 — Insolvensförfaranden — Begreppet ’slutföra ett insolvensförfarande’ — Huruvida den domstol som har att pröva en ansökan om inledande av ett sekundärt insolvensförfarande får bedöma om gäldenären är på obestånd — Huruvida det är möjligt att inleda ett likvidationsförfarande såsom sekundärt insolvensförfarande, när huvudförfarandet är ett skyddsförfarande (procédure de sauvegarde)”

Sammanfattning – Domstolens dom (första avdelningen) av den 22 november 2012

1. Domstolsförfarande — Begäran om att det muntliga förfarandet ska återupptas — Begäran om att få tillfälle att yttra sig över de rättsfrågor som behandlats i generaladvokatens förslag till avgörande — Villkor för återupptagande

   (Domstolens rättegångsregler, artikel 61)

2. Civilrättsligt samarbete — Insolvensförfaranden — Förordning nr 1346/2000 — Tillämpningsområde — Förfaranden enligt bilaga A till förordningen

   (Rådets förordning nr 1346/2000, i dess lydelse enligt förordning nr 788/2008, artikel 1.1 och 1.2 a))

3. Civilrättsligt samarbete — Insolvensförfaranden — Förordning nr 1346/2000 — Tillämplig lag — Begreppet ’slutföra ett insolvensförfarande’ — Fråga som omfattas av nationell rätt

   (Rådets förordning nr 1346/2000, i dess lydelse enligt förordning nr 788/2008, artikel 4.2 j))

4. Civilrättsligt samarbete — Insolvensförfaranden — Förordning nr 1346/2000 — Sekundära förfaranden — Huvudförfarande som tjänar ett skyddsändamål — Möjlighet att inleda ett sekundärt förfarande

   (Rådets förordning nr 1346/2000, i dess lydelse enligt förordning nr 788/2008, artikel 27)

5. Civilrättsligt samarbete — Insolvensförfaranden — Förordning nr 1346/2000 — Sekundära förfaranden — Omöjligt i dessa förfaranden att bedöma om gäldenären är på obestånd

   (Rådets förordning nr 1346/2000, i dess lydelse enligt förordning nr 788/2008, artikel 27)

1.  Se domen.

   (Se punkterna 26–30)

2.  I och med att ett förfarande upptas i bilaga A till förordning nr 1346/2000 om insolvensförfaranden, i dess lydelse enligt rådets förordning nr 788/2008, ska det anses ingå i förordningens tillämpningsområde. Upptagandet omfattas av den direkta och tvingande effekt som gäller för bestämmelser i en förordning

   (Se punkt 33)

3.  Artikel 4.2 j i rådets förordning nr 1346/2000 om insolvensförfaranden, i dess lydelse enligt förordning nr 788/2008, ska tolkas på så sätt att frågan vid vilken tidpunkt insolvensförfarandet slutförs ska avgöras enligt nationell rätt i den medlemsstat där insolvensförfarandet har inletts.

   Artikel 4 i förordning nr 1346/2000 framstår nämligen som en lagvalsbestämmelse som ersätter de nationella bestämmelserna om internationell privaträtt. En sådan lagvalsregel kännetecknas av att den inte själv reglerar en materielrättslig fråga, den fastställer endast vilken lagstiftning svaret ska följa. Frågor angående villkor och verkningar av att insolvensförfarandet slutförs, för vilka det uttryckligen hänvisas till nationell rätt i artikel 4.2 j i förordningen, kan alltså inte bli föremål för någon självständig tolkning utan ska besvaras med tillämpning av angiven lex concursus.

   (Se punkterna 47, 48, 50 och 52 samt punkt 1 i domslutet )

4.  Artikel 27 i förordning nr 1346/2000 om insolvensförfaranden, i dess lydelse enligt förordning nr 788/2008, ska tolkas på så sätt att den medger att ett sekundärt insolvensförfarande inleds i den medlemsstat där gäldenären har ett driftställe, när huvudförfarandet har ett skyddssyfte. Det ankommer på den domstol som är behörig att inleda ett sekundärförfarande att beakta syftet med huvudförfarandet och ta hänsyn till systematiken i förordningen, med iakttagande av principen om lojalt samarbete.

   (Se punkt 63 samt punkt 2 i domslutet)

5.  Artikel 27 i förordning nr 1346/2000 om insolvensförfaranden, i dess lydelse enligt förordning nr 788/2008, ska tolkas på så sätt att den domstol som har att pröva en ansökan om inledande av ett sekundärt insolvensförfarande inte får bedöma om den gäldenär mot vilken ett huvudförfarande inletts i en annan medlemsstat är på obestånd, och detta gäller även om sistnämnda förfarande har ett skyddssyfte.

   Det huvudinsolvensförfarande som inletts i en medlemsstat ska nämligen erkännas i alla andra medlemsstater från den tidpunkt det har verkan i inledningsstaten. Den bedömning av huruvida gäldenären är på obestånd som har gjorts av den domstol som är behörig att inleda huvudförfarandet är bindande för alla domstolar vid vilka en eventuell ansökan om inledande av ett sekundärförfarande framställs. Det följer dessutom av förordning nr 1346/2000 att ett huvudförfarande får inledas först efter att den behöriga domstolen, mot bakgrund av nationell rätt, har prövat huruvida gäldenären är på obestånd.

   (Se punkterna 68–70 och 74 samt punkt 3 i domslutet)