Mål C-176/11

HIT hoteli, igralnice, turizem dd Nova Gorica

och

HIT LARIX, prirejanje posebnih iger na srečo in turizem dd

mot

Bundesminister für Finanzen

(begäran om förhandsavgörande från le Verwaltungsgerichtshof (Österrike))

”Artikel 56 FEUF — Inskränkning av friheten att tillhandahålla tjänster — Hasardspel — Lagstiftning i en medlemsstat som innebär förbud mot reklam för kasinon i andra medlemsstater när den lagstadgade skyddsnivån för spelare i den aktuella medlemsstaten inte anses motsvara den nationella skyddsnivån — Skäl — Tvingande skäl av allmänintresse — Proportionalitet”

Sammanfattning av domen

Frihet att tillhandahålla tjänster – Restriktioner – Hasardspel – Nationell lagstiftning enligt vilken det för att göra reklam för kasinon i andra medlemsstater krävs att den lagstadgade skyddsnivån för spelare i den aktuella staten motsvarar den nationella skyddsnivån – Tillåtet

(Artikel 56 FEUF)

Artikel 56 FEUF ska tolkas så, att den inte utgör hinder för lagstiftning i en medlemsstat enligt vilken reklam i denna medlemsstat för kasinon som är belägna i en annan medlemsstat endast är tillåten om de bestämmelser i lag som antagits i den sistnämnda medlemsstaten om skydd för spelare ger garantier som i huvudsak motsvarar dem i gällande lagstiftning i den första medlemsstaten.

En sådan lagstiftning utgör en inskränkning i friheten att tillhandahålla tjänster som garanteras i artikel 56 FEUF, men kan vara motiverad av tvingande skäl av allmänintresse, såsom skyddet av konsumenter samt för att förhindra bedrägerier och förhindra att medborgarna lockas till överdrivna spelutgifter. Inskränkningar som föreskrivs av medlemsstaterna ska emellertid uppfylla proportionalitetsprincipen. Medlemsstaterna är således i avsaknad av harmonisering på området fria att fastställa målsättningarna för sin politik i fråga om hasardspel och, vid behov, exakt fastställa den eftersträvade skyddsnivån. Den aktuella lagstiftningen går följaktligen inte utöver vad som är nödvändigt då det för att bevilja tillstånd för att göra reklam endast krävs att ett skydd mot riskerna med spel som i huvudsak är jämförligt med det skydd som ges enligt den förstnämnda lagstiftningen.

Det skulle emellertid förhålla sig annorlunda, och nämnda lagstiftning följaktligen betraktas som oproportionerlig, om det krävdes att reglerna i en annan medlemsstat var identiska eller om det ställdes krav på regler utan direkt samband med skyddet för riskerna med spel.

(se punkterna 19–22, 24, 31, 32 och 36 samt domslutet)

Mål C-176/11

HIT hoteli, igralnice, turizem dd Nova Gorica

och

HIT LARIX, prirejanje posebnih iger na srečo in turizem dd

mot

Bundesminister für Finanzen

(begäran om förhandsavgörande från le Verwaltungsgerichtshof (Österrike))

”Artikel 56 FEUF — Inskränkning av friheten att tillhandahålla tjänster — Hasardspel — Lagstiftning i en medlemsstat som innebär förbud mot reklam för kasinon i andra medlemsstater när den lagstadgade skyddsnivån för spelare i den aktuella medlemsstaten inte anses motsvara den nationella skyddsnivån — Skäl — Tvingande skäl av allmänintresse — Proportionalitet”

Sammanfattning av domen

Frihet att tillhandahålla tjänster — Restriktioner — Hasardspel — Nationell lagstiftning enligt vilken det för att göra reklam för kasinon i andra medlemsstater krävs att den lagstadgade skyddsnivån för spelare i den aktuella staten motsvarar den nationella skyddsnivån — Tillåtet

(Artikel 56 FEUF)

Artikel 56 FEUF ska tolkas så, att den inte utgör hinder för lagstiftning i en medlemsstat enligt vilken reklam i denna medlemsstat för kasinon som är belägna i en annan medlemsstat endast är tillåten om de bestämmelser i lag som antagits i den sistnämnda medlemsstaten om skydd för spelare ger garantier som i huvudsak motsvarar dem i gällande lagstiftning i den första medlemsstaten.

En sådan lagstiftning utgör en inskränkning i friheten att tillhandahålla tjänster som garanteras i artikel 56 FEUF, men kan vara motiverad av tvingande skäl av allmänintresse, såsom skyddet av konsumenter samt för att förhindra bedrägerier och förhindra att medborgarna lockas till överdrivna spelutgifter. Inskränkningar som föreskrivs av medlemsstaterna ska emellertid uppfylla proportionalitetsprincipen. Medlemsstaterna är således i avsaknad av harmonisering på området fria att fastställa målsättningarna för sin politik i fråga om hasardspel och, vid behov, exakt fastställa den eftersträvade skyddsnivån. Den aktuella lagstiftningen går följaktligen inte utöver vad som är nödvändigt då det för att bevilja tillstånd för att göra reklam endast krävs att ett skydd mot riskerna med spel som i huvudsak är jämförligt med det skydd som ges enligt den förstnämnda lagstiftningen.

Det skulle emellertid förhålla sig annorlunda, och nämnda lagstiftning följaktligen betraktas som oproportionerlig, om det krävdes att reglerna i en annan medlemsstat var identiska eller om det ställdes krav på regler utan direkt samband med skyddet för riskerna med spel.

(se punkterna 19–22, 24, 31, 32 och 36 samt domslutet)