Nyckelord
Sammanfattning

Nyckelord

1. Tillnärmning av lagstiftning – Varumärken – Direktiv 89/104 – Rättighetsförlust till följd av passivitet – Begrepp

(Rådets direktiv 89/104, artikel 9.1)

2. Tillnärmning av lagstiftning – Varumärken – Direktiv 89/104 – Rättighetsförlust till följd av passivitet – Preklusionsfrist – Den tidpunkt då fristen börjar löpa

(Rådets direktiv 89/104, artikel 9.1)

3. Tillnärmning av lagstiftning – Varumärken – Direktiv 89/104 – Relativa registreringshinder eller ogiltighetsgrunder – Äldre identiskt varumärke för identiska varor – Undantag – Lång period av samtidig användning i god tro som inte skadar varumärkets grundläggande funktion

(Rådets direktiv 89/104, artikel 4.1 a)

Sammanfattning

1. Passivitet, i den mening som avses i artikel 9.1 i rådets första direktiv 89/104 om varumärken, är ett unionsrättsligt begrepp. Innehavaren av ett äldre varumärke kan inte anses ha funnit sig i tredje mans sedan länge väl etablerade – och för innehavaren sedan länge välkända – användning i god tro av ett yngre varumärke som är identiskt med innehavarens, om denna innehavare inte har haft någon möjlighet att motsätta sig denna användning.

I elfte skälet i direktivet preciseras nämligen att innehavaren av det äldre varumärket ”i vetskap därom [ska ha] tillåtit” användningen av ett varumärke som är yngre än innehavarens eget varumärke. Detta ska ha skett under en längre tid och alltså avsiktligen, med full kännedom om omständigheterna. Det preciseras även i detta skäl att de intressen, som innehavaren av ett äldre varumärke har, inte ”i orimlig grad” ska skadas. Det skulle emellertid vara orimligt att innehavaren av det äldre varumärket inte längre skulle kunna ansöka om ogiltighetsförklaring av – eller invända mot användningen av – ett yngre identiskt varumärke, trots att denne inte haft någon möjlighet att göra detta.

Dessutom innebär direktiv 89/104 att varumärkesinnehavarens intresse av att varumärkets grundläggande funktion bevaras ska vägas mot andra ekonomiska aktörers intresse av att kännetecken som kan beteckna deras varor eller tjänster hålls fria. Detta syfte innebär att innehavaren av ett äldre varumärke, för att bevara varumärkets grundläggande funktion, inom ramen för tillämpningen av artikel 9.1 i detta direktiv ska ha möjlighet att motsätta sig användningen av ett yngre varumärke som är identiskt med hans eller hennes egna varumärke.

Varje administrativ eller rättslig åtgärd som vidtagits av innehavaren av det äldre varumärket under den period som föreskrivs i artikel 9.1 i direktiv 89/104 medför att fristen för preklusion till följd av passivitet avbryts.

(se punkterna 47–50 och punkt 1 i domslutet)

2. Registrering av det äldre varumärket i den berörda medlemsstaten utgör inte ett nödvändigt villkor för att den frist för preklusion till följd av passivitet, vilken föreskrivs i artikel 9.1 i det första direktivet 89/104 om varumärken, ska börja löpa. De nödvändiga villkoren för att preklusionsfristen ska börja löpa är för det första registrering av det yngre varumärket i den berörda medlemsstaten, för det andra att ansökan om registrering av detta varumärke har getts in i god tro, för det tredje att innehavaren av det yngre varumärket har använt detta i den medlemsstat där varumärket är registrerat och för det fjärde att innehavaren av det äldre varumärket har varit medveten om registreringen av det yngre varumärket och användningen av detta varumärke efter dess registrering.

(se punkt 62 och punkt 2 i domslutet)

3. Artikel 4.1 a i det första direktivet 89/104 om varumärken ska tolkas så, att innehavaren av ett äldre varumärke inte kan utverka en ogiltighetsförklaring av ett identiskt yngre varumärke för identiska varor, då det har förekommit en lång period av samtidig användning i god tro av dessa båda varumärken, då denna användning varken skadar eller kan skada varumärkets grundläggande funktion, vilken är att garantera konsumenterna varornas eller tjänsternas ursprung. Det sista villkoret är uppfyllt när varorna, trots att varumärkena är identiska, klart kan identifieras såsom varor från olika företag.

(se punkterna 80, 81, 84 och punkt 3 i domslutet)