Nyckelord
Sammanfattning

Nyckelord

1. Begäran om förhandsavgörande – Domstolens behörighet – Gränser – Den nationella domstolens behörighet

(Artikel 267 FEUF)

2. Miljö – Samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar – Direktiv 2008/1 – Villkor för tillstånd att uppföra och driva en industrianläggning – Skyldighet för medlemsstaterna att, bland villkoren för att bevilja sådant tillstånd, räkna de nationella utsläppstak för SO 2 och NO x som fastställs i direktiv 2001/81 – Föreligger inte

(Rådets direktiv 96/61, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/1, artikel 9.1, 9.3 och 9.4)

3. Miljö – Luftföroreningar – Direktiv 2001/81 – Nationella utsläppstak för vissa luftföroreningar – Skyldighet för medlemsstaterna att avhålla sig från att vidta åtgärder under övergångsperioden

(Artikel 4.3 FEU; artikel 288 tredje stycket FEUF; Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/81, artikel 4)

4. Miljö – Luftföroreningar – Direktiv 2001/81 – Nationella utsläppstak för vissa luftföroreningar – Skyldighet för medlemsstaterna att avhålla sig från att vidta åtgärder under övergångsperioden

(Artikel 4.3 FEU; artikel 288 tredje stycket FEUF; Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/81, artikel 4)

5. Miljö – Luftföroreningar – Direktiv 2001/81 – Nationella utsläppstak för vissa luftföroreningar – Medlemsstaternas skyldighet att vidta åtgärder under övergångsperioden

(Artikel 288 tredje stycket FEUF; Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/81, artiklarna 4, 6, 7.1, 7.2, 8.1 och 8.2)

6. Miljö – Luftföroreningar – Direktiv 2001/81 – Nationella utsläppstak för vissa luftföroreningar – Medlemsstaternas skyldigheter under övergångsperioden

(Artikel 288 tredje stycket FEUF; Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/81, artikel 4)

7. Miljö – Luftföroreningar – Direktiv 2001/81 – Direkt effekt under övergångsperioden (Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/81/EG, artiklarna 4 och 6)

Sammanfattning

1. I ett förfarande enligt artikel 267 FEUF, som vilar på en tydlig funktionsfördelning mellan de nationella domstolarna och EU-domstolen, är det den nationella domstolen som är ensam behörig att fastställa och bedöma omständigheterna i målet samt tolka och tillämpa den nationella lagstiftningen. Det ankommer också uteslutande på den nationella domstolen, vid vilken tvisten anhängiggjorts och vilken har ansvaret för det rättsliga avgörandet, att mot bakgrund av de särskilda omständigheterna i målet bedöma såväl nödvändigheten som relevansen av de frågor som ställs till EU-domstolen. Följaktligen är EU-domstolen i princip skyldig att meddela ett förhandsavgörande när de frågor som ställts avser tolkningen av unionsrätten.

(se punkt 47)

2. Artikel 9.1, 9.3 och 9.4 i direktiv 96/61 om samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar ska i sin ursprungsversion och i den version som kodifierats genom direktiv 2008/1 tolkas så, att när behöriga nationella myndigheter beviljar miljötillstånd till att uppföra och driva en industrianläggning, är de inte skyldiga att bland villkoren för att bevilja ett sådant tillstånd räkna det nationella utsläppstak för SO 2 och NO x som fastställs i direktiv 2001/81 om nationella utsläppstak för vissa luftföroreningar. Vid tillståndsgivningen ska de dock iaktta skyldigheten enligt nämnda direktiv att, inom ramen för nationella program, anta eller planera lämpliga och samstämmiga politiska eller andra åtgärder som kan minska utsläppen i deras helhet från bland annat dessa förorenande ämnen till en mängd som senast i slutet av år 2010 inte överstiger de gränsvärden som anges i bilaga I till direktivet.

(se punkt 76 samt punkt 1 i domslutet)

3. Under den övergångsperiod mellan den 27 november 2002 och den 31 december 2010 som föreskrivs i artikel 4 i direktiv 2001/81 om nationella utsläppstak för vissa luftföroreningar är medlemsstaterna enligt artikel 4.3 FEU, artikel 288 tredje stycket FEUF samt direktiv 2001/81 skyldiga att avhålla sig från att vidta åtgärder som allvarligt äventyrar det resultat som föreskrivs i direktivet.

(se punkterna 78, 79 och 91 samt punkt 2 i domslutet)

4. Under den övergångsperiod mellan den 27 november 2002 och den 31 december 2010 som föreskrivs i artikel 4 i direktiv 2001/81 om nationella utsläppstak för vissa luftföroreningar förefaller medlemsstaternas antagande av enbart en specifik åtgärd som avser en enda källa till SO 2 och NO x inte i sig allvarligt kunna äventyra det resultat som föreskrivs i direktivet. Det ankommer på den nationella domstolen att bedöma om detta är fallet beträffande varje beslut att bevilja ett miljötillstånd att uppföra och driva en industrianläggning.

(se punkterna 80–83 och 91 samt punkt 2 i domslutet)

5. Under den övergångsperiod mellan den 27 november 2002 och den 31 december 2010 som föreskrivs i artikel 4 i direktiv 2001/81 om nationella utsläppstak för vissa luftföroreningar gäller följande. Enligt artikel 288 tredje stycket FEUF samt artiklarna 6, 7.1, 7.2, 8.1 och 8.2 i direktiv 2001/81 är medlemsstaterna skyldiga att utarbeta, uppdatera och revidera program för att stegvis minska nationella utsläpp av föroreningar från SO 2 och NO x om detta befinns nödvändigt. Medlemsstaterna ska göra programmen tillgängliga för allmänheten och relevanta organisationer medelst information som ska vara tydlig, lättförståelig och lättillgänglig. Kommissionen ska underrättas om de utarbetade programmen inom den föreskrivna fristen. Vidare är medlemsstaterna skyldiga att årligen uppdatera de nationella utsläppsinventeringarna och utsläppsprognoserna för år 2010. Dessa ska tillställas kommissionen och Europeiska miljöbyrån inom föreskriven frist.

(se punkterna 87 och 91 samt punkt 2 i domslutet)

6. Under den övergångsperiod mellan den 27 november 2002 och den 31 december 2010 som föreskrivs i artikel 4 i direktiv 2001/81 om nationella utsläppstak för vissa luftföroreningar gäller följande. Enligt artikel 288 tredje stycket FEUF och direktiv 2001/81 är medlemsstaterna inte skyldiga att vare sig neka eller begränsa beviljandet av miljötillstånd till att uppföra och driva en industrianläggning. Medlemsstaterna har enligt dessa bestämmelser inte heller någon skyldighet att anta specifika kompensationsåtgärder för varje beviljat tillstånd, även om de nationella utsläppstaken för SO 2 och NO x överskrids eller riskerar att överskridas.

(se punkterna 90 och 91 samt punkt 2 i domslutet)

7. Artikel 4 i direktiv 2001/81 om nationella utsläppstak för vissa luftföroreningar är inte ovillkorlig och tillräckligt precis för att enskilda ska kunna åberopa den inför nationella domstolar före den 31 december 2010.

Artikel 6 i direktiv 2001/81 ger direkt berörda enskilda en rätt, som kan göras gällande inför de nationella domstolarna, att kräva att medlemsstaterna under övergångsperioden mellan den 27 november 2002 och den 31 december 2010 inom ramen för nationella program antar eller planerar lämpliga och samstämmiga politiska eller andra åtgärder som kan minska utsläppen i deras helhet från de berörda förorenande ämnena för att iaktta de nationella gränsvärden som föreskrivs i bilaga I till direktivet senast i slutet av år 2010. Medlemsstaterna ska härvid göra de utarbetade programmen tillgängliga för allmänheten och relevanta organisationer medelst information som ska vara tydlig, lättförståelig och lättillgänglig.

(se punkterna 98–104 samt punkt 3 i domslutet)