Nyckelord
Sammanfattning

Nyckelord

1. Konkurrens – Unionsregler – Överträdelser – Ansvar – Moderbolag och dotterbolag – Ekonomisk enhet – Bedömningskriterier

(Artiklarna 81 EG och 82 EG; rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2)

2. Konkurrens – Unionsregler – Överträdelser – Ansvar – Moderbolag och dotterbolag – Ekonomisk enhet – Bedömningskriterier

(Artiklarna 81 EG och 82 EG; rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2)

3. Förfarande – Domskäl – Räckvidd

(Domstolens stadga, artikel 36)

4. Överklagande – Grunder – Felaktig rättstillämpning

(Artikel 225 EG; domstolens stadga, artikel 5 första stycket)

Sammanfattning

1. I det särskilda fall då ett moderbolag innehar 100 procent av kapitalet i ett dotterbolag som har överträtt unionens konkurrensregler, kan detta moderbolag utöva ett avgörande inflytande på dotterbolagets beteende. Vidare föreligger en presumtion, som kan motbevisas, om att moderbolaget faktiskt utövar ett avgörande inflytande på dotterbolagets beteende. Under dessa omständigheter är det tillräckligt att kommissionen visar att moderbolaget innehar hela kapitalet i ett dotterbolag för att presumera att moderbolaget utövar ett avgörande inflytande på dotterbolagets affärspolicy. Kommissionen kan då hålla moderbolaget solidariskt ansvarigt för betalningen av de böter som dotterbolaget ålagts, såvida inte moderbolaget, på vilket det ankommer att kullkasta presumtionen, visar att dotterbolaget agerar självständigt på marknaden.

Nämnda presumtion, som kan motbevisas, medför inte automatiskt att moderbolaget, som innehar hela aktiekapitalet i sitt dotterbolag, ska hållas ansvarigt. Det skulle strida mot principen om personligt ansvar, en princip på vilken unionens konkurrensrätt vilar. För att kullkasta presumtionen ankommer det på moderbolaget att vid unionsdomstolen åberopa samtliga omständigheter som rör de organisatoriska, ekonomiska och juridiska band mellan moderbolaget och dotterbolaget som det anser är ägnade att visa att bolagen inte utgör en enda ekonomisk enhet.

(se punkterna 39, 40 och 50–52)

2. Ett holdingbolag kan hållas solidariskt ansvarigt för överträdelser av unionens konkurrensrätt som begåtts av ett dotterbolag i dess koncern, varvid det inte direkt innehar dotterbolagets aktiekapital, förutsatt att holdingbolaget utövar ett avgörande inflytande på dotterbolaget, även om det sker indirekt genom ett mellanliggande bolag. Så är särskilt fallet då dotterbolaget inte självständigt bestämmer sitt beteende på marknaden i förhållande till det mellanliggande bolaget, som inte heller agerar självständigt på marknaden, utan i huvudsak tillämpar instruktioner som det får av holdingbolaget. I en sådan situation hör holdingbolaget, det mellanliggande bolaget och det senare dotterbolaget i koncernen nämligen till samma ekonomiska enhet. De utgör då följaktligen ett enda företag i den mening som avses i unionens konkurrensrätt.

I det särskilda fall där ett holdingbolag innehar hela kapitalet i ett mellanliggande bolag som i sin tur innehar hela kapitalet i ett dotterbolag i dess koncern, vilket har begått en överträdelse av unionens konkurrensregler, föreligger en presumtion, som kan motbevisas, om att holdingbolaget utövar ett avgörande inflytande på det mellanliggande bolagets beteende och indirekt, genom sistnämnda bolag, även på nämnda dotterbolags beteende. I denna särskilda situation har kommissionen följaktligen rätt att slå fast att holdingbolaget ska vara solidariskt ansvarigt för betalningen av de böter som det senare dotterbolaget i koncernen ålagts, såvida inte holdingbolaget kullkastar nämnda presumtion genom att visa att antingen det mellanliggande bolaget eller nämnda dotterbolag agerar självständigt på marknaden.

(se punkterna 86–89)

3. Av motiveringen till en dom ska klart och tydligt framgå hur tribunalen har resonerat, så att de som berörs därav kan få kännedom om skälen för det fattade beslutet och så att domstolen ges möjlighet att utöva sin prövning.

Domen ska anses sakna motivering, då tribunalen har inskränkt sig till att avge en principförklaring, utan att klart och tydligt motivera varför den hade dragit en sådan slutsats, och följaktligen inte har angett vilka skäl som den lagt till grund för nämnda slutsats.

(se punkterna 59, 61 och 62)

4. Förstainstansrätten gör sig skyldig till en felaktig rättstillämpning då den, i bedömningen av beteendet hos ett dotterbolag som har begått en överträdelse av unionens konkurrensregler, i sak inte prövar den bevisning som åberopats till styrkande av att dotterbolaget i kommersiellt hänseende var självständigt i förhållande till moderbolaget, och underkänner klagandenas argument genom att endast hänvisa till rättspraxis. Eftersom tribunalen härvid är skyldig, i den mening som avses i denna rättspraxis, att pröva alla omständigheter som rör de organisatoriska, ekonomiska och juridiska banden mellan moderbolaget och dotterbolaget, som är ämnade att visa att dotterbolaget agerar självständigt i förhållande till moderbolaget och att de två bolagen inte utgör en enda ekonomisk enhet, ankommer det på tribunalen att ta hänsyn till och närmare undersöka de omständigheter som klagandena har framhållit för att visa att dotterbolaget var självständigt vid genomförandet av dess affärspolicy, för att kontrollera huruvida kommissionen gjort en oriktig bedömning när den ansett att dessa bevis inte är ägnade att visa att dotterbolaget inte utgör en ekonomisk enhet tillsammans med moderbolaget.

Det är än mer nödvändigt att göra en sådan kontroll, eftersom ett dotterbolags självständighet vid genomförandet av dess affärspolicy hör till samtliga relevanta omständigheter som gör det möjligt för klagandena att kullkasta presumtionen att moderbolaget har ett avgörande inflytande på dotterbolagets beteende, varvid dessa omständigheters karaktär och betydelse kan variera beroende på de särskilda kännetecknen i varje enskilt fall.

(se punkterna 75–78)