Mål C-173/07

Emirates Airlines – Direktion für Deutschland

mot

Diether Schenkel

(begäran om förhandsavgörande från Oberlandesgericht Frankfurt am Main)

”Lufttrafik — Förordning (EG) nr 261/2004 — Kompensation till passagerare vid inställda flygningar — Räckvidd — Artikel 3.1 a — Begreppet ’flygning’”

Förslag till avgörande av generaladvokat E. Sharpston föredraget den 6 mars 2008   I - 5239

Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 10 juli 2008   I - 5252

Sammanfattning av domen

Transport – Luftfart – Förordning nr 261/2004 – Gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar – Räckvidd

(Europaparlamentets och rådets förordning nr 261/2004, artikel 3.1 a)

Begreppet ”flygning”, i den mening som avses i förordning nr 261/2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar, ska tolkas på så sätt att en flygning i huvudsak består av en lufttransport, och är därmed, på ett visst sätt, en ”enhet” av denna transport, utförd av ett lufttrafikföretag som fastställer sin färdväg. Härav följer att en tur- och returresa inte kan betraktas som en och samma flygning. Artikel 3.1 a i nämnda förordning, i vilken det föreskrivs att förordningen ska tillämpas på passagerare som reser från en flygplats belägen inom en medlemsstats territorium där EG-fördragets bestämmelser är tillämpliga, ska följaktligen tolkas på så sätt att den inte är tillämplig i en situation med en tur- och returresa, där de passagerare som ursprungligen har avrest från en flygplats belägen inom en medlemsstats territorium där fördragets bestämmelser är tillämpliga återvänder till denna flygplats med en flygning från en flygplats belägen i ett tredje land. Den omständigheten att utflygningen och returflygningen omfattas av en enda bokning saknar betydelse för tolkningen av denna bestämmelse.

(se punkterna 40, 47 och 53, samt domslutet)