Nyckelord
Sammanfattning

Nyckelord

1. Civilrättsligt samarbete – Domstols behörighet och verkställighet av domar på privaträttens område – Förordning nr 44/2001 – Särskilda behörighetsregler – Domstolen i uppfyllelseorten för den förpliktelse som talan avser

(Rådets förordning nr 44/2001, artikel 5.1 b första strecksatsen)

2. Civilrättsligt samarbete – Domstols behörighet och verkställighet av domar på privaträttens område – Förordning nr 44/2001 – Särskilda behörighetsregler – Domstolen i uppfyllelseorten för den förpliktelse som talan avser

(Rådets förordning nr 44/2001, artikel 5.1 b första strecksatsen)

Sammanfattning

1. Den särskilda behörighetsregeln i artikel 5.1 i förordning nr 44/2001 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område svarar mot en målsättning om närhet och motiveras av att det finns en nära anknytning mellan avtalet och den domstol som skall pröva detta.

Vid tillämpningen av denna regel kan talan väckas mot svaranden även vid domstolen i den ort där den förpliktelse som talan avser har uppfyllts eller skall uppfyllas, då den domstolen antas ha en nära anknytning till avtalet.

För att stärka huvudsyftet – att göra reglerna om behörighetskonflikter mer enhetliga och därmed förutsebara – definieras anknytningsmomentet för försäljning av varor autonomt i förordning nr 44/2001.

I artikel 5.1 b första strecksatsen definieras nämligen uppfyllelseorten för den förpliktelse som talan avser som den ort i en medlemsstat dit enligt avtalet varorna har eller skulle ha levererats.

(se punkterna 22–25)

2. Artikel 5.1 b första strecksatsen i förordning nr 44/2001 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område skall tolkas så, att den är tillämplig när leverans sker till flera orter i en och samma medlemsstat. Denna bestämmelse syftar till att göra reglerna om behörighetskonflikter mer enhetliga och direkt peka ut behörig domstol utan att hänvisa till medlemsstaternas interna regler, samtidigt som förordningens mål om förutsebarheten i behörighetsreglerna och närhet mellan tvisten och den domstolen som skall pröva den garanteras. Att bestämmelsen i fråga är tillämplig under sådana omständigheter som de som är aktuella i målet vid den nationella domstolen innebär dock inte att alla domstolar inom vars domsagor varorna har eller skulle ha levererats nödvändigtvis är parallellt behöriga enligt nämnda bestämmelse. Genom att autonomt definiera ”uppfyllelseorten” som den ort där den för avtalet karakteristiska förpliktelsen skall uppfyllas, har gemenskapslagstiftaren sökt centralisera domstolsbehörigheten till uppfyllelseorten för tvister rörande samtliga avtalsförpliktelser och fastställa en enda behörig domstol för alla yrkanden som grundas på avtalet. Den särskilda behörigheten enligt artikel 5.1 b första strecksatsen i förordning nr 44/2001 motiveras i princip av att det finns en särskilt nära anknytning mellan avtalet och den domstol som skall pröva detta, varför denna regel anses främja ett ändamålsenligt förfarande. När leverans av varor sker till flera orter skall, vid tillämpningen av den nu aktuella bestämmelsen, uppfyllelseorten därför i princip anses vara den ort där anknytningen mellan avtalet och den behöriga domstolen är som närmast. I ett sådant fall visar sig den närmaste anknytningen i allmänhet vara i den huvudsakliga leveransorten, vilken måste bestämmas utifrån ekonomiska kriterier.

I ett sådant fall utgörs den domstol som är behörig att pröva alla yrkanden som grundas på avtalet om försäljning av varor av den domstol inom vars domsaga den huvudsakliga leveransorten är belägen, vilken måste bestämmas utifrån ekonomiska kriterier. Om det inte är möjligt att bestämma den huvudsakliga leveransorten kan käranden välja att väcka talan mot svaranden vid domstolen i vilken som helst av leveransorterna.

(se punkterna 30–34, 37, 39, 40, 42 och 45 samt domslutet)