Nyckelord
Sammanfattning

Nyckelord

1. Talan om fördragsbrott – Föremål för talan – Fastställande under det administrativa förfarandet – Ändring av yrkandena i talan – Tillåtet – Villkor

(Artikel 226 EG)

2. Talan om fördragsbrott – Föremål för talan – Fastställande under det administrativa förfarandet – Anpassning till följd av ändring i gemenskapsrätten – Tillåtlighet – Villkor

(Artikel 226 EG)

3. Talan om fördragsbrott – Kommissionens rätt att inleda ett förfarande – Utövandet inte beroende av ett specifikt berättigat intresse av att få saken prövad – Utrymme för skön

(Artikel 226 EG)

4. Talan om fördragsbrott – Administrativt förfarande – Orimlig tidsutdräkt – Omständighet som endast påverkar huruvida talan kan tas upp till sakprövning om rätten till försvar har åsidosatts – Bevisbörda

(Artikel 226 EG)

5. Tillnärmning av lagstiftning – Telekommunikationssektorn – Tillhandahållande av ett öppet nätverk (ONP) för taltelefoni och samhällsomfattande tjänster för telekommunikation – Direktiv 98/10 – Medlemsstat som inte kontrollerat efterlevnaden av kostnadsredovisningssystemet av ett fristående, behörigt organ och inte offentliggjort en redogörelse för efterlevnaden – Oriktig tillämpning av kontrollbestämmelserna i nämnda kostnadsredovisningssystem – Fördragsbrott

(Europaparlamentets och rådets direktiv 97/33, artikel 7.5, direktiv 98/10, artikel 18.1 och 18.2, direktiv 2002/21, artikel 27, och direktiv 2002/22, artikel 16)

Sammanfattning

1. Föremålet för en fördragsbrottstalan som har väckts med stöd av artikel 226 EG avgränsas genom det administrativa förfarande som avses i denna bestämmelse. Talan måste alltså avse samma skäl och grunder som det motiverade yttrandet. Kravet att en talan som väcks med stöd av artikel 226 EG skall avgränsas genom det administrativa förfarande som avses i samma bestämmelse är dock inte så långtgående att det i samtliga fall måste råda fullständig överensstämmelse mellan anmärkningarna i den formella underrättelsen, det motiverade yttrandet och yrkandena i ansökan, under förutsättning att tvisteföremålet inte har utvidgats eller ändrats.

(se punkterna 36 och 37)

2. Förekomsten av ett fördragsbrott inom ramen för en talan, som väcks med stöd av artikel 226 EG, skall bedömas utifrån den gemenskapslagstiftning som var i kraft då den tidsfrist löpte ut som kommissionen hade föreskrivit för att medlemsstaten i fråga skulle rätta sig efter dess motiverade yttrande.

Likväl kan kommissionen, när en ändring av gemenskapsrätten sker under det administrativa förfarandets gång, göra gällande att sådana skyldigheter som härrör från den ursprungliga versionen av en gemenskapsrättsakt som senare ändrats eller upphävts och kvarstår genom de nya bestämmelserna har åsidosatts. Däremot kan inte tvisteföremålet utvidgas till att avse skyldigheter som följer av nya bestämmelser som saknar motsvarighet i den ursprungliga versionen av rättsakten i fråga, eftersom det skulle innebära att de formella kraven för ett korrekt genomförande av förfarandet vid fastställelse av fördragsbrottet åsidosattes.

(se punkterna 43 och 49)

3. Kommissionen behöver vid utövandet av de befogenheter som den har tilldelats enligt artikel 226 EG inte visa att den har ett berättigat intresse av att få saken prövad. Kommissionen skall nämligen i gemenskapens allmänna intresse på eget initiativ övervaka medlemsstaternas tillämpning av gemenskapsrätten samt försöka få eventuella fördragsbrott fastställda för att få dessa överträdelser att upphöra.

Det är dessutom kommissionen som skall bedöma om det är lämpligt att väcka talan mot en medlemsstat, fastställa vilka bestämmelser medlemsstaten har åsidosatt och bedöma när den bör väcka talan vid domstolen, varvid de överväganden som ligger till grund för ett sådant val inte kan påverka frågan huruvida talan kan upptas till sakprövning. Kommissionen har endast att bedöma lämpligheten av att väcka och vidhålla en fördragsbrottstalan, medan domstolen är skyldig att pröva huruvida det påstådda fördragsbrottet föreligger, utan att det ankommer på domstolen att uttala sig i frågan hur kommissionen utövar sitt utrymme för skönsmässig bedömning.

(se punkterna 65–67)

4. Det är visserligen riktigt att den omständigheten att det administrativa förfarandet tar orimligt lång tid i anspråk kan utgöra en brist som medför att en talan om fördragsbrott inte kan tas upp till sakprövning. En sådan slutsats är dock endast aktuell när kommissionens handlande har gjort det svårt för den berörda medlemsstaten att bemöta dess argument, varigenom medlemsstatens rätt till försvar åsidosätts. Det ankommer på den berörda medlemsstaten att styrka en sådan inverkan.

(se punkt 76)

5. En medlemsstat underlåter att uppfylla sina skyldigheter dels enligt artikel 7.5 i direktiv 97/33 om samtrafik inom telekommunikation i syfte att säkerställa samhällsomfattande tjänster och samverkan genom tillämpning av principerna om tillhandahållande av öppna nät (ONP) genom att för åren 1998 och 1999 inte låta ett behörigt fristående organ kontrollera att redovisningssystemen efterlevs och genom att inte offentliggöra en redogörelse om efterlevnaden, dels enligt bestämmelserna i artikel 18.1 och 18.2 i direktiv 98/10 om tillhandahållande av öppna nätverk (ONP) för taltelefoni och samhällsomfattande tjänster för telekommunikation i en konkurrensutsatt miljö, vilka bibehållits genom artikel 27 i direktiv 2002/21 om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (ramdirektiv) jämförd med artikel 16 i direktiv 2002/22 om samhällsomfattande tjänster och användares rättigheter avseende elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (direktiv om samhällsomfattande tjänster), genom att för år 2000 i praktiken inte på ett korrekt sätt tillämpa bestämmelserna om kontroll av efterlevnaden av kostnadsredovisningssystemet av den nationella regleringsmyndigheten eller något annat behörigt organ som är fristående från teleorganisationen och godkänt av denna regleringsmyndighet.

(se punkt 92 samt domslutet)