Nyckelord
Sammanfattning

Nyckelord

1. Gemenskapsrätt — Direkt effekt — Nationell skatt som inte är förenlig med gemenskapsrätten — Återbetalning — Procedur — Tillämpning av nationell rätt — Gränser — Iakttagande av de gemenskapsrättsliga principerna om likvärdighet och effektivitet

2. Begäran om förhandsavgörande — Tolkning — Rättsverkningar i tiden av domar angående tolkning — Retroaktiv verkan — Begränsning av domstolen

(Artikel 234 EG)

3. Skattebestämmelser — Harmonisering av lagstiftning — Omsättningsskatt — Gemensamt system för mervärdesskatt — Särskilda regler för resebyråer — Omräkning av mervärdesskatteskulden enligt den metod som enligt domstolen är förenlig med gemenskapsrätten — Tillåtet — Villkor

(Rådets direktiv 77/388, artikel 26)

4. Skattebestämmelser — Harmonisering av lagstiftning — Omsättningsskatt — Gemensamt system för mervärdesskatt — Särskilda regler för resebyråer — Paketresor som består av dels interna tjänster, dels tjänster som köps in från utomstående — Beräkning av avgiften — Användning av marknadsvärdesmetoden på egna tjänster — Villkor — Fastställelse av den nationella domstolen av flygresors marknadsvärde

(Rådets direktiv 77/388, artikel 26)

Sammanfattning

1. När det saknas gemenskapsrättsliga bestämmelser på området för begäran om återbetalning av skatter som inbetalats utan grund, ankommer det på varje medlemsstat att i sin interna rättsordning fastställa villkoren för hur en sådan begäran får genomföras. Dessa villkor måste följa principerna om likvärdighet och effektivitet, det vill säga de får varken vara mindre förmånliga än dem som avser liknande anspråk grundade på bestämmelser i nationell rätt eller vara utformade på ett sådant sätt att det i praktiken blir omöjligt eller orimligt svårt att utöva de rättigheter som följer av gemenskapsrätten.

(se punkt 17)

2. När domstolen med stöd av den behörighet som den har enligt artikel 234 EG tolkar en gemenskapsrättslig bestämmelse, innebär detta att den preciserar innebörden och räckvidden av denna bestämmelse, såsom den skall eller skulle ha tolkats och tillämpats från och med sitt ikraftträdande. Följaktligen kan en dom i ett mål om förhandsavgörande få verkningar på rättsförhållanden som uppkommit innan domen meddelats. Härav följer att en gemenskapsrättslig bestämmelse som tolkats i en sådan dom skall tillämpas av ett förvaltningsorgan inom ramen för detta organs behörighet även på rättsförhållanden som uppkommit innan domstolen meddelade domen där den prövade den fråga som ställts. På annat sätt förhåller det sig endast när domstolen i sin dom undantagsvis tidsbegränsar räckvidden av denna tolkning.

(se punkterna 16 och 17)

3. En resebyrå eller researrangör som för en beskattningsperiod har deklarerat mervärdesskatt med användning av den metod som föreskrivs i den nationella lagstiftning genom vilken rådets sjätte direktiv 77/388/EEG om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter har införlivats med nationell rätt har rätt att räkna om sin mervärdesskatteskuld enligt den metod som domstolen ansett vara förenlig med gemenskapsrätten. Detta skall ske på de villkor som föreskrivs i nationell rätt, vilka måste följa principerna om likvärdighet och effektivitet.

(se punkt 18 och punkt 1 i domslutet)

4. Artikel 26 i sjätte direktivet 77/388 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter skall tolkas så, att en resebyrå eller researrangör som till paketpris tillhandahåller resenärer inköpta tjänster och egna tjänster i princip måste avskilja den del av paketet som motsvarar resebyråns eller researrangörens egna tjänster på grundval av deras marknadsvärde, så snart detta värde kan bestämmas. I ett sådant fall får en skattskyldig näringsidkare använda metoden baserad på faktiska kostnader endast under förutsättning att han visar att denna metod ger en riktig bild av paketets faktiska struktur. Användningen av marknadsvärdesmetoden är varken villkorad av att denna metod är enklare att använda än metoden baserad på faktiska kostnader eller att den leder till en mervärdesskatteskuld som är identisk med eller ligger nära den som skulle ha blivit resultatet om metoden baserad på faktiska kostnader hade använts. Härav följer att

- en resebyrå eller en researrangör inte efter eget skön kan använda marknadsvärdesmetoden och att

- den sistnämnda metoden skall tillämpas på egna tjänster vars marknadsvärde kan bestämmas, även om – inom samma beskattningsperiod – värdet på vissa egna delar av paketet inte kan bestämmas, eftersom den skattskyldiga näringsidkaren inte säljer jämförbara tjänster utanför ramen för paketresor.

Det ankommer på den hänskjutande domstolen att, med beaktande av omständigheterna i målet vid den nationella domstolen, bestämma marknadsvärdet på de flygresor som tillhandahållits i nämnda mål inom ramen för paketresor. Denna domstol kan bestämma det ovannämnda värdet med utgångspunkt i genomsnittsvärden. I detta sammanhang kan marknaden för flygstolar som säljs till andra researrangörer vara den mest lämpliga.

(se punkterna 41 och 45, samt punkterna 2 och 3 i domslutet)