Nyckelord
Sammanfattning

Nyckelord

1. Jordbruk — Enhetlig lagstiftning — Skydd för geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel — Materiella tillämpningsområdet för förordning nr 2081/92 — Bestämmelse i ett bilateralt avtal mellan en medlemsstat och ett tredje land för skydd av en enkel och indirekt geografisk härkomstbeteckning — Omfattas inte — (Rådets förordning nr 2081/92, artikel 2.2 b)

2. Fri rörlighet för varor — Kvantitativa restriktioner — Åtgärder med motsvarande verkan — Bestämmelse i ett bilateralt avtal mellan en medlemsstat och ett tredje land för skydd av en enkel och indirekt geografisk härkomstbeteckning — Invändning — Villkor — Ej generisk — (Artiklarna 28 EG och 30 EG)

3. Fri rörlighet för varor — Kvantitativa restriktioner — Åtgärder med motsvarande verkan — Bestämmelse i ett bilateralt avtal mellan en medlemsstat och ett tredje land för skydd av en beteckning som varken direkt eller indirekt i detta land hänför sig till produktens geografiska härkomst — Otillåtet — (Artikel 28 EG)

4. Internationella avtal — Medlemsstaters avtal — Avtal som ingåtts före EG-fördraget — Bestämmelser i bilaterala avtal mellan en medlemstat och ett tredje land som strider mot EG-fördraget — Tillämpning av en nationell domstol i en medlemsstat — Tillåtlighet — Skyldighet att undanröja det som eventuellt är oförenligt med fördraget i ett avtal som ingåtts före anslutningen (Artikel 307, första och andra styckena,EG)

Sammanfattning

1. Förordning nr 2081/92 om skydd för geografiska och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel, i dess lydelse enligt förordning nr 535/97, utgör inte något hinder för tillämpningen av en bestämmelse i ett bilateralt avtal mellan en medlemsstat och ett tredje land, enligt vilken en enkel och indirekt geografisk härkomstbeteckning i detta tredje land har ett skydd i den importerande medlemsstaten, oberoende av om det föreligger någon risk för vilseledande eller inte och detta skydd innebär att import av varor som lagligen saluförs i en annan medlemsstat kan hindras.

(se punkterna 78 och 103, samt punkt 1 i domslutet)

2. Artiklarna 28 EG och 30 EG hindrar inte tillämpningen av en bestämmelse i ett bilateralt avtal mellan en medlemsstat och ett tredje land, enligt vilken en enkel och indirekt geografisk härkomstbeteckning i detta tredje land har ett skydd i den ifrågavarande medlemsstaten, oberoende av om det föreligger någon risk för vilseledande och detta skydd innebär att import av varor som lagligen saluförs i en annan medlemsstat kan hindras, under förutsättning att den skyddade beteckningen inte har blivit generisk i ursprungslandet vid tidpunkten för konventionens ikraftträdande eller därefter.

(se punkterna 102–103, samt punkt 1 i domslutet)

3. Artikel 28 EG utgör hinder för tillämpningen av en bestämmelse i ett bilateralt avtal mellan en medlemsstat och ett tredje land, enligt vilken en beteckning som varken direkt eller indirekt i detta land hänför sig till produktens geografiska härkomst har ett skydd i den importerande medlemsstaten, oberoende av om det föreligger någon risk för vilseledande eller inte, och detta skydd innebär att import av varor som lagligen saluförs i en annan medlemsstat kan hindras.

(se punkt 111, samt punkt 2 i domslutet)

4. Artikel 307 första stycket EG skall tolkas så, att den ger en nationell domstol i en medlemsstat – med förbehåll för de undersökningar som ankommer på den bland annat vad avser huruvida medlemsstaten respektive det tredje landet, i målet vid den nationella domstolen, verkligen har önskat tillämpa kontinuitetsprincipen på de ifrågavarande bilaterala avtalen – rätt att tillämpa bestämmelser i bilaterala avtal mellan denna stat och ett tredje land om skydd för en beteckning från detta tredje land, även om dessa bestämmelser visar sig vara oförenliga med bestämmelser i EG-fördraget, mot bakgrund av att det rör sig om en skyldighet som följer av avtal som ingåtts innan den berörda medlemsstaten anslöt sig till Europeiska unionen. Till dess att eventuella oförenligheter, mellan ett avtal som ingåtts före anslutningen av den berörda medlemsstaten till Europeiska unionen och nämnda fördrag, har undanröjts, genom de åtgärder som avses i artikel 307 andra stycket EG, har denna stat enligt det första stycket i nämnda artikel rätt att fortsätta att tillämpa ett sådant avtal såvitt det innehåller skyldigheter som denna stat skall fullgöra enligt folkrätten.

(se punkterna 164 och 173, samt punkt 3 idomslutet)