Nyckelord
Sammanfattning

Nyckelord

1. Bestämmelser om skatter och avgifter - Harmonisering av lagstiftning - Omsättningsskatt - Gemensamt system för mervärdesskatt - Tillhandahållande av varor - Överföring av rätten att förfoga över egendom - Behörighet för medlemsstaterna att betrakta vissa sakrätter avseende fast egendom som materiell egendom - Utövandet av behörighet villkorat av att priset på sakrätten minst uppgår till det ekonomiska värdet på den fasta egendom som berörs - Upptagande till prövning

(Rådets direktiv 77/388, artikel 5.3 b)

2. Bestämmelser om skatter och avgifter - Harmonisering av lagstiftning - Omsättningsskatt - Gemensamt system för mervärdesskatt - Undantag från skatteplikt som föreskrivs i sjätte direktivet - Undantag för utarrendering och uthyrning av fast egendom - Upplåtande mot ersättning av nyttjanderätt till fast egendom för en bestämd tidsperiod likställs med uthyrning eller utarrendering av sådan egendom - Upptagande till prövning

(Rådets direktiv 77/388, artikel 13 B b och C a)

Sammanfattning

1. Artikel 5.3 b i rådets sjätte direktiv 77/388 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter, skall tolkas så att den inte utgör något hinder för en nationell bestämmelse, enligt vilken upprättande, överföring, ändring, avstående från och uppsägning av sakrätter i fast egendom endast kan kvalificeras som "leverans av varor" om ersättningen för sådana transaktioner, jämte mervärdesskatt, åtminstone motsvarar värdet på den fasta egendom som sakrätterna avser. Ett sådant villkor bidrar till målet som eftersträvas i sjätte direktivet att det skall ske en verklig och korrekt uppbörd av mervärdesskatten. Detta gäller oavsett omständigheten att nämnda villkor sällan uppfylls i praktiken. Ett sådant villkor strider följaktligen inte mot bestämmelserna i artikel 5.3 i sjätte direktivet.

( se punkterna 35, 36 och 38 samt punkt 1 i domslutet )

2. Artikel 13 B b och 13 C a i rådets sjätte direktiv 77/388 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter skall tolkas så att de inte utgör något hinder för en nationell bestämmelse, vilken vid tillämpningen av undantagen från skattskyldighet för mervärdesskatt medger att utarrendering och uthyrning av fast egendom likställs med upprättandet, för en avtalad tidsperiod och mot ersättning, av en sakrätt såsom en nyttjanderätt vilken ger dess innehavare rätt att använda en fast egendom.

Hänsynen till principen om mervärdesskattens neutralitet, liksom kravet på enhetlig tillämpning av bestämmelserna i sjätte direktivet - särskilt att tillämpningen av föreskrivna undantag skall vara korrekt, enkel och enhetlig, leder till att upprättandet av nämnda sakrätt skall likställas med uthyrning och utarrendering vid tillämpningen av ovannämnda bestämmelser. Om ett sådant användande av fast egendom likställs med uthyrning, kan oberättigade avdrag för ingående mervärdesskatt avseende fast egendom nämligen förhindras, vilket är ett uttalat ändamål i artikel 13 i sjätte direktivet.

En sådan tolkning kan inte kullkastas av att den aktuella nyttjanderätten enligt flera medlemsstaters civilrättsliga system har särdrag som skiljer den från uthyrning och utarrendering. De aktuella särdragen i målet som följer av att dessa rättsfigurer tillhör skilda rättsliga kategorier, är nämligen sekundära i förhållande till den omständigheten att en sådan rättighet som den nyttjanderätt som är i fråga och uthyrning eller utarrendering uppvisar det gemensamma grundläggande kännetecknet att ge den som berörs rätten att för en avtalad tidsperiod och mot ersättning såsom ägare använda en fastighet, och att denna rätt inte kan åtnjutas av någon annan.

( se punkterna 54-59 samt punkt 2 i domslutet )