Nyckelord
Sammanfattning

Nyckelord

1 Transporter - Sjötransport - Avtal om lastdelning mellan en medlemsstat och ett tredje land - Skyldighet att anpassa ett avtal som förelåg före ikraftträdandet av förordning nr 4055/86 - Bristande iakttagande - Skyldighet för den berörda medlemsstaten att säga upp ett sådant avtal - Fördragsbrott - Invändning rörande den svåra politiska situationen i det tredje landet - Otillåten

(EG-fördraget, artikel 169 (nu artikel 226 EG); rådets förordning nr 4055/86, artiklarna 3 och 4.1)

2 Internationella avtal - Medlemsstaters avtal - Avtal som ingåtts före EG-fördraget - Tredje staters rättigheter och medlemsstaternas skyldigheter - Skyldighet att undanröja det som eventuellt är oförenligt med fördraget i ett avtal som ingåtts före anslutningen - Räckvidd

(EG-fördraget, artikel 234 (nu artikel 307 EG i ändrad lydelse))

Sammanfattning

1 Om en medlemsstat inte har lyckats att med diplomatiska medel ändra ett bilateralt avtal innehållande bestämmelser om lastdelning, som strider mot förordning nr 4055/86 om tillämpning av principen om frihet att tillhandahålla tjänster på sjötransportområdet mellan medlemsstater samt mellan medlemsstater och tredje land, som en medlemsstat har ingått innan den anslöt sig till gemenskaperna, inom den tidsfrist som föreskrivs i samma förordning, och det enligt folkrätten är möjligt att säga upp ett sådant avtal, ankommer det på den berörda medlemsstaten att säga upp avtalet.

Omständigheten att det föreligger en svår politisk situation i ett tredje land som är part i avtalet kan härvid inte rättfärdiga att en medlemsstat inte gör något för att uppfylla sina skyldigheter enligt fördraget.

(se punkterna 34 och 39)

2 Syftet med artikel 234 första stycket i fördraget (nu artikel 307 EG första stycket i ändrad lydelse) är att, i enlighet med folkrättens principer, klargöra att tillämpningen av fördraget inte påverkar den berörda medlemsstatens åtagande att respektera de rättigheter för tredje land som följer av ett avtal som har ingåtts före anslutningen och att uppfylla sina förpliktelser enligt detta avtal. Även om medlemsstaterna enligt artikel 234 andra stycket i fördraget kan välja vilka åtgärder som är lämpliga att vidta, är de ändå skyldiga att undanröja sådana regler i avtal som de har ingått före anslutningen som är oförenliga med fördraget. Om en medlemsstat möter svårigheter som gör att det är omöjligt att ändra avtalet i fråga, är det således inte uteslutet att medlemsstaten kan vara skyldig att säga upp avtalet.

Argument om att en sådan skyldighet för den berörda medlemsstaten att säga upp avtalet innebär att dess utrikespolitiska intressen på ett oproportionerligt sätt helt får ge vika för gemenskapens intressen kan härvid inte godtas. Balansen mellan en medlemsstats utrikespolitiska intressen och gemenskapens intressen har nämligen redan uttryckts i ovannämnda artikel 234, i det att denna bestämmelse tillåter en medlemsstat att underlåta att tillämpa en gemenskapsrättslig bestämmelse för att kunna respektera de rättigheter som tredje länder har enligt ett avtal som ingåtts före anslutningen och för att kunna uppfylla sina egna skyldigheter enligt samma avtal. Artikeln ger även medlemsstaterna rätt att välja vilka åtgärder som är lämpliga för att se till att avtalet i fråga blir förenligt med gemenskapsrätten.

(se punkterna 44, 49 och 50)