Nyckelord
Sammanfattning

Nyckelord

1 Frihet att tillhandahålla tjänster - Inskränkningar - Begränsning av antalet båtplatser som reserveras för båtägare bosatta i en annan medlemsstat - Otillåten - Invändning - Ej befogad

(EG-fördraget, artikel 59)

2 Gemenskapsrätt - Direkt effekt - Konflikt mellan gemenskapsrätten och en bestämmelse i nationell rätt - Skyldighet att underlåta att tillämpa nationell rätt - Berörda nationella myndigheter - Arten av de bestämmelser som är i fråga - Förvaltningsbeslut som vunnit laga kraft i en medlemsstat före dess anslutning till gemenskapen och som innehåller ett förbud som strider mot gemenskapsrätten - Utdömande av påföljd efter anslutningsdagen - Otillåten

(EG-fördraget, artikel 59)

Sammanfattning

3 Artikel 59 i fördraget skall tolkas så, att den utgör hinder för att en medlemsstat beslutar att vid straffansvar förbjuda den som driver en fritidsbåtshamn att hyra ut mer än ett visst antal båtplatser till båtägare som är bosatta i andra medlemsstater.

En sådan begränsning av antalet båtplatser innebär nämligen en överträdelse av artikel 59.1 i fördraget, vilken förbjuder all diskriminering, även indirekt, mot den som tillhandahåller en tjänst. En sådan begränsning kan inte berättigas av nödvändigheten att förbehålla båtägare på orten dessa båtplatser, eftersom båtägare bosatta i andra medlemsstater, vilka är villiga att betala högre hyra, annars skulle kunna lägga beslag på platserna, då sådana hänsyn av ekonomisk art till förmån för båtägare på orten inte kan anses utgöra hänsyn till allmän ordning, säkerhet eller hälsa, vilka annars skulle kunna göra diskriminerande nationella regler förenliga med gemenskapsrätten.

4 Eftersom fördragets bestämmelser är direkt tillämpliga inom rättsordningen i varje medlemsstat och gemenskapsrätten har företräde framför nationell rätt, ger dessa bestämmelser upphov till rättigheter för de berörda personerna vilka de nationella myndigheterna måste iaktta och skydda och varje däremot stridande bestämmelse i nationell rätt saknar därför tillämplighet.

Således är inte enbart de nationella domstolarna utan även alla förvaltningsorgan, inbegripet lokala myndigheter, skyldiga att underlåta att tillämpa däremot stridande bestämmelser i nationell rätt. Bland dessa berörda nationella bestämmelser kan det förekomma både lagar och förvaltningsföreskrifter, varvid de senare inte endast inbegriper generella och abstrakta normer, utan även enskilda konkreta förvaltningsbeslut.

Genom att artikel 59 i fördraget har blivit en omedelbart tillämplig rättskälla i en ny medlemsstat från och med anslutningsdagen följer därav att ett förbud som har uppställts innan denna medlemsstat anslöt sig och som strider mot friheten att tillhandahålla tjänster, men som inte har sin grund i en generell och abstrakt regel utan i ett enskilt konkret förvaltningsbeslut som vunnit laga kraft, inte skall beaktas vid bedömningen av om ett beslut att utdöma böter som påföljd för en överträdelse av detta förbud som skett efter den dag anslutningsakten trädde i kraft är välgrundat.