Nyckelord
Sammanfattning

Nyckelord

1 Talan om fördragsbrott - Administrativt förfarande - Föremål - Omständigheter som framförts i svaret på det motiverade yttrandet - Underlåtenhet att beakta när talan väcks - Åsidosättande av rätten till försvar - Föreligger inte

(EG-fördraget, artikel 169)

2 Miljö - Bevarande av vilda fåglar - Direktiv 79/409 - Klassificering av särskilda skyddsområden - Skyldighet för medlemsstaterna - Omfattning - Fördragsbrott - Kriterier

(Rådets direktiv 79/409, artiklarna 2 och 4.1)

Sammanfattning

1 Syftet med det administrativa förfarande som föreskrivs i artikel 169 i fördraget är att ge medlemsstaten tillfälle att motivera sin ståndpunkt och att i förekommande fall ge den möjlighet att frivilligt rätta sig efter fördragets krav. För det fall denna ansträngning att reglera saken inte lyckas, uppmanas medlemsstaten att uppfylla sina skyldigheter, vilka anges närmare i det motiverade yttrande som avslutar det administrativa förfarandet, inom den tidsfrist som anges i samma yttrande. Ett korrekt genomfört administrativt förfarande är en väsentlig garanti, inte bara för att skydda den ifrågavarande medlemsstatens rättigheter, utan även för att säkerställa att ett eventuellt domstolsförfarande avser en klart definierad tvist, vars föremål fastställs genom kommissionens motiverade yttrande.

Även om det under dessa omständigheter antas att domstolsförfarandet hade inletts genom att kommissionen väckte talan utan att beakta eventuella nya, rättsliga eller faktiska, omständigheter som den berörda medlemsstaten hade framfört i sitt svar på det motiverade yttrandet, skulle denna medlemsstats rätt till försvar inte ha åsidosatts. Medlemsstaten kan inom ramen för domstolsförfarandet fullt ut åberopa omständigheterna redan i sitt första svaromål.

2 Medlemsstaterna åläggs genom artikel 4.1 i direktiv 79/409 om bevarande av vilda fåglar en skyldighet att som särskilda skyddsområden klassificera de områden som vad gäller antal och storlek är mest lämpade för bevarande av de arter som förekommer i bilaga I, då dessa förekommer inom deras territorier. Det är inte möjligt att kringgå denna skyldighet genom att vidta andra särskilda åtgärder för bevarande. En medlemsstat har vidare inte rätt att beakta de ekonomiska krav som nämns i artikel 2 i direktivet vid valet och avgränsningen av ett särskilt skyddsområde.

Medlemsstaternas utrymme för skönsmässig bedömning vid val av de områden som är mest lämpade avser inte möjligheten att som särskilda skyddsområden klassificera områden som förefaller vara de mest lämpade enligt ornitologiska kriterier utan avser enbart tillämpningen av dessa kriterier vid avsättandet av de områden som är mest lämpade för bevarandet av de ifrågavarande arterna.

Då det framgår att en medlemsstat som särskilda skyddsområden har klassificerat områden som sammanlagt till antal och storlek uppenbart understiger de områden som anses mest lämpade för bevarandet av de ifrågavarande arterna, kan det fastslås att denna medlemsstat har åsidosatt den skyldighet som åvilar den enligt artikel 4.1 i direktivet. För att bedöma i vilken mån en medlemsstat har iakttagit nämnda skyldighet kan domstolen som referensmaterial använda 1989 års "Inventory of Important Bird Areas in the European Community", vilken innehåller en förteckning över områden av stort intresse för bevarande av vilda fåglar inom gemenskapen.