Nyckelord
Sammanfattning

Nyckelord

1 Fri rörlighet för varor - Kvantitativa restriktioner - Begrepp - Vägran att utfärda exportlicenser

(EG-fördraget, artikel 34)

2 Fri rörlighet för varor - Undantag - Kvantitativa exportrestriktioner som grundas på artikel 36 i fördraget och motiveras av att ett gemenskapsdirektiv inte följs i den importerande staten, i vilket direktiv just det syfte eftersträvas som lyfts fram för att berättiga att den möjlighet till avvikelse som ges i nämnda artikel utnyttjas - Otillåtlighet - Förfarande för kontroll och gemenskapsrättsliga sanktioner föreligger inte - Inte tillämplig - Skyldighet för medlemsstaterna att ålägga sanktioner för överträdelser av direktivet - Räckvidd

(EG-fördraget, artikel 5 första stycket och artiklarna 34, 36 samt 189 tredje stycket)

3 Gemenskapsrätt - Enskildas rättigheter - En medlemsstats överträdelse - Vägran, i strid med artikel 34 i fördraget, att utfärda exportlicenser - Skyldighet att utge ersättning för skada som har vållats enskilda - Förutsättningar - Förutsättningar för skadestånd - Tillämpning av nationell rätt - Gränser

(EG-fördraget, artikel 34)

4 Gemenskapsrätt - Enskildas rättigheter - En medlemsstats överträdelse - Skyldighet att utge ersättning för skada som har vållats enskilda - Förutsättningar - Tillräckligt klar överträdelse - Begrepp

Sammanfattning

5 En medlemsstats vägran att utfärda exportlicenser utgör en kvantitativ exportrestriktion som strider mot artikel 34 i fördraget.

6 Gemenskapsrätten utgör hinder för att en medlemsstat åberopar artikel 36 i fördraget för att berättiga en begränsning av exporten av varor till en annan medlemsstat av det enda skälet att den senare medlemsstaten, enligt den förra, inte följer föreskrifterna i ett gemenskapsdirektiv om harmonisering, i vilket det syfte som en tillämpning av artikel 36 skulle skydda eftersträvas.

Detta förbud mot att tillämpa artikel 36 påverkas inte av den omständigheten att det i direktivet varken fastställs något gemenskapsrättsligt förfarande för kontroll av att direktivet följs eller föreskrivs någon sanktion för det fall att dess bestämmelser överträds. Den omständigheten att det i direktivet inte föreskrivs något förfarande för kontroll eller någon sanktion medför nämligen endast att medlemsstaterna, i enlighet med artikel 5 första stycket och artikel 189 tredje stycket i fördraget, är skyldiga att vidta alla lämpliga åtgärder för att säkerställa gemenskapsrättens räckvidd och verkan. Medlemsstaterna skall i detta hänseende visa varandra ett ömsesidigt förtroende vad beträffar de kontroller som utförs på deras respektive territorier, och en medlemsstat kan inte tillåta sig att ensidigt vidta tillrättaläggande åtgärder eller skyddsåtgärder som syftar till att undanröja en annan medlemsstats eventuella överträdelse av gemenskapsrättens regler.

7 En medlemsstats skyldighet att utge ersättning för skada som har vållats en enskild, genom att den i strid med artikel 34 i fördraget har vägrat att utfärda en exportlicens, uppkommer om den gemenskapsrättsliga regel som har överträtts har till syfte att ge enskilda rättigheter och överträdelsen är tillräckligt klar samt det finns ett direkt orsakssamband mellan denna överträdelse och den skada som de enskilda har lidit. Det är med detta förbehåll som det ankommer på staten att inom ramen för den nationella skadeståndsrätten gottgöra följderna av den skada som har vållats genom en sådan överträdelse av gemenskapsrätten som kan tillskrivas staten, på villkor att de förutsättningar som fastställs i den nationella lagstiftning som är tillämplig inte får vara mindre förmånliga än de som avser liknande nationella ersättningsanspråk eller utformade på ett sådant sätt att det i praktiken blir omöjligt eller orimligt svårt att få skadestånd.

8 En mindre överträdelse av gemenskapsrätten kan vara tillräcklig för att det skall vara fråga om en tillräckligt klar överträdelse - vilket krävs för att det skall kunna uppkomma en skyldighet att utge ersättning för skada som enskilda har vållats - om den ifrågavarande medlemsstaten vid tidpunkten då den begick överträdelsen inte stod inför något normativt val och förfogade över ett i hög grad begränsat, eller till och med obefintligt, utrymme för skönsmässig bedömning.