Nyckelord
Sammanfattning

Nyckelord

1 Fiske - Gemensam strukturpolitik - Fleråriga utvecklingsprogram - Verkställande av Förenade kungariket - Begränsning av antalet dagar till sjöss för fartyg med en längd över 10 meter - Tillåtlighet

(EG-fördraget, artiklarna 6, 34, 39, 40.3 andra stycket, rådets förordningar nr 4028/86, nr 3759/92 och nr 3760/92, kommissionens beslut 92/593)

2 Gemenskapsrätten - Principer - Likabehandling - Diskriminering på grund av nationalitet - Begrepp

(EG-fördraget, artikel 6)

3 Jordbruk - Den gemensamma organisationen av marknaden - Förbud mot kvantitativa import- och exportrestriktioner samt åtgärder med motsvarande verkan - Begränsningar - Nationella åtgärder som medges enligt gemenskapsreglerna

(EG-fördraget, artikel 30 och 34)

4 Gemenskapsrätten - Principer - Grundläggande rättigheter - Begränsningar av utövandet av de grundläggande rättigheter som svarar mot ändamål av allmänt intresse

5 Medlemsstater - Genomförande av gemenskapsrätten - Gemenskapsbestämmelse som lämnar ett betydande handlingsutrymme till nationella myndigheter - Domstolsprövning av vidtagna nationella åtgärder - Gränser

Sammanfattning

6 Beslut 92/593 om ett flerårigt utvecklingsprogram för Förenade konungarikets fiskeflotta för perioden 1993 till 1996 i enlighet med förordning nr 4028/86 skall tolkas så att det ger Förenade konungariket befogenhet att begränsa antalet dagar som fartyg med en längd över 10 meter kan befinna sig till sjöss, i den utsträckning som förverkligandet av det åsyftade övergripande målet kan uppnås med upp till maximalt 45 procent genom andra åtgärder än minskningar av fiskeflottans kapacitet. I detta beslut utesluts inte möjligheten för denna medlemsstat att vidta tekniska åtgärder för bevarande av fiskeresurserna, på det villkoret att de har godkänts av kommissionen.

Den omständigheten att medlemsstaten i fråga inte har uppfyllt de mål som fastställts i det föregående fleråriga utvecklingsprogrammet är i detta avseende utan betydelse.

Artiklarna 6, 34, 39, 40.3 i fördraget, förordningarna nr 3759/92 om den gemensamma organisationen av marknaderna för fiskeri- och vattenbruksprodukter och nr 3760/92 om ett gemenskapssystem för fiske och vattenbruk, principen om likabehandling, äganderätten, rätten att driva näring eller utöva ett yrke samt proportionalitetsprincipen utgör inte hinder mot att en medlemsstat utövar denna befogenhet.

Varken det fiskbestånd som fiskas av ett fartyg eller inverkan av aktuella begränsningar på normalfisket, på varje fiskares övriga aktiviteter eller på marknaden för fisk eller nationella myndigheters möjlighet att medge undantag för särskilda delar av den nationella fiskeflottan kan medföra ett ifrågasättande av denna befogenhet eller rätten att utöva den.

7 Tillämpningen av en nationell lagstiftning kan inte anses som stridande mot principen om förbud mot diskriminering på grund av nationalitet av det enda skälet att andra medlemsstater tillämpar mindre stränga bestämmelser.

8 Den omständigheten att artiklarna 30 och 34 i fördraget, i vilka kvantitativa restriktioner samt åtgärder med motsvarande verkan vid import och export förbjuds, anses som en integrerad del av den gemensamma organisationen av marknaderna inom jordbrukssektorn, utesluter inte möjligheten för behöriga myndigheter i en medlemsstat att anta nationella bestämmelser på villkor bestämda av gemenskapsregler vilka utgör en del av en sådan organisation.

9 De grundläggande rättigheter som ingår bland de allmänna principerna i gemenskapsrätten utgör inga absoluta rättigheter, utan skall beaktas med avseende på deras funktion i samhället. Följaktligen kan äganderätten och rätten att driva näring eller utöva ett yrke begränsas, särskilt inom ramen för en gemensam organisation av marknaderna, på det villkoret att begränsningarna verkligen svarar mot ändamål av allmänt intresse som gemenskapen strävar efter och att de i förhållande till ändamålet inte utgör ett oproportionerligt och oacceptabelt ingripande som skadar själva kärnan i de härigenom garanterade rättigheterna.

10 När nationella myndigheter genom en gemenskapsbestämmelse tillerkänns stor frihet att själva bedöma vilka åtgärder som skall vidtas för att genomföra denna bestämmelse skall domstolarna vid legalitetskontrollen av utnyttjandet av detta frihet inte ersätta de bedömningar som den behöriga myndigheten har gjort med sina egna bedömningar i ämnet, utan begränsa sig till att kontrollera om denna begått ett uppenbart fel eller gjort sig skyldig till maktmissbruk.