Nyckelord
Sammanfattning

Nyckelord

1. Begäran om förhandsavgörande - anhängiggörande vid domstolen - skede av rättegången då hänskjutande skall ske - den nationella domstolens bedömning

(artikel 177 i EEG-fördraget)

2. Fri rörlighet för varor - kvantitativa restriktioner - åtgärder med motsvarande verkan - begrepp

(artikel 30 i EEG-fördraget)

3. Konkurrens - företag som anförtrotts att tillhandahålla tjänster av allmänt ekonomiskt intresse - underställda reglerna i fördraget - skydd som säkerställs genom åtgärder som begränsar importen från andra medlemsstater - otillåtlighet

(artiklarna 30 och 90.2 i EEG-fördraget)

4. Fri rörlighet för varor - kvantitativa restriktioner - åtgärder med motsvarande verkan - försörjning med petroleumprodukter - skyldighet att köpa från ett inhemskt raffinaderi

(artikel 30 i EEG-fördraget)

5. Fri rörlighet för varor - undantag - artikel 36 i fördraget - gemenskapsbestämmelser om skydd för samma intressen - verkningar

(artikel 36 i EEG-fördraget)

6. Fri rörlighet för varor - undantag - artikel 36 i fördraget - föremål - räckvidd - onödiga eller oproportionerliga åtgärder - otillåtlighet

(artikel 36 i EEG-fördraget)

7. Fri rörlighet för varor - undantag - allmän säkerhet - försörjning med petroleumprodukter - syfte som omfattas av begreppet allmän säkerhet - antagande av lämpliga bestämmelser - bestämmelser som gör det möjligt att uppnå andra syften av ekonomisk natur - tillåtlighet

(artikel 36 i EEG-fördraget)

8. Fri rörlighet för varor - undantag - allmän säkerhet - försörjning med petroleumprodukter - skyldighet att köpa från ett inhemskt raffinaderi - tillåtlighet - villkor och gränser

(artikel 36 i EEG-fördraget)

Sammanfattning

1. Det är den nationella domstolen som, inom ramen för det nära samarbete mellan de nationella domstolarna och domstolen som föreskrivs i artikel 177 i fördraget och som grundar sig på en inbördes fördelning av uppgifterna, skall besluta i vilket skede av rättegången som den skall hänskjuta en fråga till domstolen för förhandsavgörande samt bedöma de faktiska omständigheterna i målet i fråga och de argument som parterna har framfört, vilka den är ensam om att ha direkt kännedom om, för att fastställa det rättsliga sammanhang i vilket den begärda tolkningen skall sättas in

2. Förbudet i artikel 30 i fördraget mot åtgärder mellan medlemsstaterna som har motsvarande verkan som kvantitativa importrestriktioner omfattar alla åtgärder som direkt eller indirekt, faktiskt eller potentiellt kan hindra handeln inom gemenskapen.

3. Artikel 90.2 i fördraget som fastställer i vilken utsträckning företag som anförtrotts att tillhandahålla tjänster av allmänt ekonomiskt intresse skall vara underställda reglerna i fördraget, bemyndigar inte en medlemsstat att till förmån för ett sådant företag och i syfte att skydda dess verksamhet vidta åtgärder som i strid med artikel 30 i fördraget begränsar importen från andra medlemsstater.

4. En nationell bestämmelse som föreskriver att alla importörer skall täcka en viss andel av sina behov av petroleumprodukter genom köp från ett raffinaderi på det nationella territoriet är en åtgärd med motsvarande verkan som en kvantitativ importrestriktion.

5. Det är inte längre befogat att åberopa artikel 36 i fördraget om nödvändiga åtgärder för att skydda de intressen som anges i den artikeln föreskrivs i gemenskapslagstiftningen. Nationella åtgärder som hindrar handeln inom gemenskapen kan således bara vara berättigade om den berörda medlemsstatens försörjning med petroleumprodukter inte tryggas genom de åtgärder som gemenskapens institutioner vidtagit i detta avseende.

6. Artikel 36 i fördraget har inte till syfte att förbehålla vissa frågor åt medlemsstaternas exklusiva kompetens, utan tillåter endast undantag i de nationella lagstiftningarna från principen om fri rörlighet för varor i den utsträckning det är och förblir befogat för att uppnå de i artikeln angivna målen.

Som undantag från en grundläggande princip i fördraget skall artikel 36 tolkas så att dess verkningar inte går utöver vad som är nödvändigt för att skydda de intressen som den skall säkerställa, och de åtgärder som vidtagits med stöd av den artikeln får inte skapa hinder för importen som inte står i proportion till åtgärdernas syften.

7. På grund av deras speciella betydelse som energikälla i en modern ekonomi är petroleumprodukterna av vital betydelse för en stat, eftersom inte bara dess ekonomi utan framför allt dess institutioner, dess väsentliga offentliga verksamheter och till och med invånarnas överlevnad beror av dem. Ett avbrott i försörjningen med petroleumprodukter och de risker detta skulle medföra för en stat kan således utgöra ett allvarligt hot mot den allmänna säkerhet som medlemsstaterna i enlighet med artikel 36 i fördraget har rätt att skydda.

Syftet att vid varje tidpunkt säkerställa försörjningen med en minimikvantitet petroleumprodukter sträcker sig bortom rent ekonomiska intressen - vilka inte som sådana kan åberopas inom ramen för artikel 36 - och kan därför vara ett mål som omfattas av begreppet allmän säkerhet.

De bestämmelser som antas i detta syfte måste vara berättigade utifrån objektivt fastställda omständigheter av betydelse för den allmänna säkerheten. När det väl har fastställts att en bestämmelse är berättigad utesluts inte tillämpningen av artikel 36 av den omständigheten att bestämmelsen är så utformad att den, utöver de mål som rör allmän säkerhet, eventuellt också gör det möjligt för medlemsstaten att uppnå andra mål av ekonomisk natur som den kan tänkas eftersträva.

8. Svaret på den andra frågan blir således följande. En medlemsstat som för sin försörjning med petroleumprodukter helt eller nästan helt är beroende av import får åberopa hänsyn till allmän säkerhet i enlighet med artikel 36 i fördraget för att kräva att importörerna täcker en viss del av sina behov genom köp från ett raffinaderi på dess territorium, till priser som fastställts av den behöriga ministern på grundval av raffinaderiets driftskostnader, om inte raffinaderiets produktion

kan avsättas fritt till konkurrenskraftiga priser på den berörda marknaden. Den kvantitet petroleumprodukter som omfattas av ett sådant system får inte överstiga den minimikvantitet utan vilken den allmänna säkerheten i den berörda staten riskeras eller den produktionsnivå som krävs för att upprätthålla raffinaderiets produktionskapacitet i händelse av en kris och för att fortlöpande raffinera råolja som levereras enligt långfristiga avtal ingångna av den berörda staten.