Nyckelord
Sammanfattning

Nyckelord

1. Social trygghet för migrerande arbetstagare - arbetslöshet - förmåner - arbetslös person som beger sig till en annan medlemsstat - bibehållande av rätten till förmåner - systemet i artikel 69 i förordning nr 1408/71 - syfte

2. Social trygghet för migrerande arbetstagare - arbetslöshet - förmåner - arbetslös person som beger sig till en annan medlemsstat - bibehållande av rätten till förmåner - period på tre månader - utgången av - förlust av rätten till förmåner - omfattning

(artikel 69.2 i rådets förordning nr 1408/71)

3. Social trygghet för migrerande arbetstagare - arbetslöshet - förmåner - arbetslös person som beger sig till en annan medlemsstat - bibehållande av rätten till förmåner - villkor och begränsningar - förenlighet med bestämmelserna i EEG-fördraget

(artikel 51 i EEG-fördraget och artikel 69 i rådets förordning nr 1408/71)

4. Institutionernas rättsakter - giltighet - kränkning av grundläggande rättigheter - bedömning enbart utifrån gemenskapsrätten

5. Gemenskapsrätten - allmänna rättsprinciper - grundläggande rättigheter - äganderätt - skydd inom gemenskapens rättsordning

6. Social trygghet för migrerande arbetstagare - arbetslöshet - förmåner - arbetslös person som beger sig till en annan medlemsstat - bibehållande av rätten till förmåner - period på tre månader - förlängning - de nationella myndigheternas diskretionära befogenhet - gränser - proportionalitetsprincipen

(artikel 69.2 i rådets förordning nr 1408/71)

Sammanfattning

1. Artikel 69 i förordning nr 1408/71 utgör inte enbart en åtgärd för att samordna de nationella lagstiftningarna om arbetslöshetsförmåner utan den inför, till förmån för arbetstagare som begär att den skall tillämpas, ett självständigt system som utgör undantag från de nationella rättsreglerna och som skall tolkas enhetligt i alla medlemsstaterna oavsett vilket system som föreskrivs i den nationella lagstiftningen vad gäller bibehållande eller förlust av rätten till förmåner.

2. Artikel 69.2 i förordning nr 1408/71, som föreskriver att den arbetstagare som återvänder till den behöriga staten efter utgången av den tidsperiod på tre månader som anges i artikel 69.1 c förlorar "all rätt" till förmåner enligt den statens lagstiftning, begränsar inte denna förlust till tiden mellan utgången av tidsperioden och den tidpunkt då arbetstagaren åter är tillgänglig för arbetsförmedlingen i den behöriga staten. Därför kan den arbetstagaren inte längre, i enlighet med artikel 69.2 andra meningen, göra rätten till förmåner gällande i förhållande till den behöriga staten, såvida inte den nämnda tidsperioden förlängs med tillämpning av artikel 69.2 tredje meningen.

3. Artikel 69.2 i förordning nr 1408/71 är inte oförenlig med EEG-fördragets bestämmelser om fri rörlighet för arbetstagare i det att den gör rätten att bibehålla arbetslöshetsförmåner tidsbegränsad och beroende av vissa villkor.

4. Frågan huruvida en rättsakt från en gemenskapsinstitution eventuellt kränker grundläggande rättigheter kan endast bedömas inom ramen för gemenskapsrätten.

5. Äganderätten utgör en av de grundläggande rättigheter vars skydd garanteras i gemenskapens rättsordning, i överensstämmelse med medlemsstaternas gemensamma uppfattning om författningsenlighet och mot bakgrund av de internationella konventioner om skydd för mänskliga rättigheter som medlemsstaterna har medverkat till eller anslutit sig till.

6. Även om de behöriga förmedlingarna och institutionerna i medlemsstaterna har en vidsträckt bedömningsfrihet när de beslutar om en eventuell förlängning av den tidsperiod på tre månader som avses i artikel 69.2 i förordning nr 1408/71, så skall de vid utövandet av sin diskretionära befogenhet ta hänsyn till proportionalitetsprincipen, som är en all-

män princip inom gemenskapsrätten. En korrekt tillämpning av denna princip kräver att de behöriga förmedlingarna och institutionerna i varje enskilt fall beaktar hur länge den ifrågavarande tidsgränsen har överskridits, orsaken till det sena återvändandet och hur allvarliga de rättsliga följderna av detta är.