Nyckelord
Sammanfattning

Nyckelord

1. Institutionernas rättsakter - val av rättslig grund - kriterier

2. Institutionernas rättsakter - val av rättslig grund - institutionens befogenhet grundar sig på två bestämmelser i fördraget - användande av två rättsliga grunder - gränser- användande av två rättsliga grunder till men för parlamentets deltagande i lagstiftningsprocessen

(artiklarna 100a, 130s och 149.2 i EEG-fördraget)

3. Tillnärmning av lagstiftning - direktiv som syftar till att eliminera snedvridning av konkurrensen inom en industrigren härrörande från åtgärder som antagits av medlemsstaterna var för sig i syfte att skydda miljön - bidrag till förverkligandet av den gemensamma marknaden - rättslig grund - artikel 100a i fördraget

(artiklarna 100a, 130r och 130s i EEG-fördraget samt rådets direktiv 89/428)

Sammanfattning

1. Inom ramen för gemenskapens kompetensfördelning kan inte valet av rättslig grund för en rättsakt bero enbart på en institutions uppfattning om det eftersträvade syftet, utan skall grundas på objektiva faktorer som kan bli föremål för domstolsprövning. Till sådana faktorer räknas särskilt rättsaktens syfte och innehåll.

2. I den mån en institutions befogenhet grundas på två bestämmelser i fördraget är den skyldig att anta motsvarande rättsakter på grundval av båda dessa bestämmelser. Så är dock inte fallet om en av bestämmelserna om bemyndigande - artikel 100a i fördraget - föreskriver tillämpning av det samarbetsförfarande med parlamentet som avses i artikel 149.2 i fördraget, efter vars slutförande rådet med kvalificerad majoritet kan fatta beslut, förutsatt att det accepterar de ändringar som parlamentet föreslagit och som kommissionen återgivit, och den andra bestämmelsen - artikel 130s - föreskriver att rådet enhälligt skall besluta efter en enkel förfrågan hos parlamentet. En användning av båda bestämmelserna som rättslig grund skulle nämligen göra det samarbetsförfarande som är ämnat att stärka parlamentets deltagande i gemenskapens lagstiftningsprocess fullständigt meningslöst. Ett sådant deltagande återspeglar, på gemenskapsnivå, en grundläggande demokratisk princip om att folken skall delta i maktutövandet genom en representativ församling. I ett sådant fall är följaktligen en användning av flera rättsliga grunder utesluten och det skall bestämmas vilken av de båda bestämmelserna om bemyndigande som utgör den lämpliga rättsliga grunden.

3. Det följer av själva ordalydelsen i artikel 130r.2 i fördraget att enbart det faktum att en gemenskapsrättslig åtgärd har miljöskydd som ett av sina syften, inte är tillräckligt för att åtgärden skall omfattas av artikel 130s. En åtgärd som avser att närma nationella rättsregler om produktionsvillkor inom en bestämd industrigren till varandra, vilka har antagits i syfte att skydda miljön men som kan framkalla en snedvridning av konkurrensen, bidrar till förverkligandet av den inre marknaden och omfattas därför av tillämpningsområdet för artikel 100a i fördraget. Slutligen kan de mål för miljöskyddet som omnämns i artikel 130r på ett effektivt sätt fullföljas med hjälp av de harmoniseringsåtgärder som vidtagits i enlighet med artikel 100a. Rådet borde således ha använt artikel 130a som rättslig grund för direktiv 89/428 om åtgärder för harmonisering av programmen för att minska och slutgiltigt eliminera förorening genom avfall från titandioxidindustrin. Eftersom rådet felaktigt baserade direktivet på artikel 130s skall direktivet ogiltigförklaras.