Nyckelord
Sammanfattning

Nyckelord

1. Begäran om förhandsavgörande - domstolens behörighet - rättsakter som antagits av institutionerna - gemenskapens avtal - associeringsavtal - bestämmelser om fri rörlighet för arbetstagare

(artikel 48 och följande, artikel 177 första stycket b samt artiklarna 228 och 238 i EEG-fördraget)

2. Internationella avtal - gemenskapens avtal - direkt effekt - villkor - artikel 12 i associeringsavtalet mellan EEG och Turkiet samt artikel 36 i tilläggsprotokollet

(artiklarna 7 och 12 i associeringsavtalet mellan EEG och Turkiet samt artikel 36 i tilläggsprotokollet)

3. Gemenskapsrätt - principer - grundläggande rättigheter - respekten härav säkerställs av domstolen - nationell lagstiftnings förenlighet med Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna - ankommer inte på domstolen att pröva

Sammanfattning

1. Ett avtal som har ingåtts av rådet enligt artiklarna 228 och 238 i fördraget är, vad gemenskapen beträffar, en rättsakt som beslutats av en av gemenskapens institutioner enligt vad som avses i artikel 177 första stycket b. Bestämmelserna i ett sådant avtal utgör från och med dagen för avtalets ikraftträdande en integrerad del av gemenskapens rättsordning och domstolen är inom ramen för denna rättsordning behörig att meddela förhandsavgörande om tolkningen av detta avtal.

Såvitt gäller ett associeringsavtals bestämmelser om den fria rörligheten för arbetstagare kan denna behörighet för domstolen inte påverkas av att den inte omfattar de bestämmelser i ett blandat avtal genom vilka medlemsstaterna har gjort åtaganden inom ramen för sina egna befogenheter. Arbetstagarnas fria rörlighet utgör nämligen i enlighet med artikel 48 och följande i EEG-fördraget ett av de områden som omfattas av fördraget, varför åtaganden på detta område med nödvändighet omfattas av gemenskapens behörighet enligt artikel 238 i nämnda fördrag.

Domstolens behörighet kan inte heller påverkas av det förhållandet att det i fråga om den fria rörligheten för arbetstagare enligt gällande gemenskapsrätt skulle ankomma på medlemsstaterna att utfärda de regler som krävs för att inom dessas territorier säkerställa att avtalsbestämmelserna eller de beslut som skall fattas av associeringsrådet genomförs. Genom att säkerställa att de förpliktelser som följer av ett avtal som ingåtts av gemenskapsinstitutionerna iakttas, fullgör nämligen medlemsstaterna en skyldighet de inom gemenskapens rättsordning har gentemot gemenskapen, som har åtagit sig ansvaret för att avtalet genomförs på vederbörligt sätt.

2. En bestämmelse i ett avtal som gemenskapen har ingått med tredje land skall anses direkt tillämplig om den, med hänsyn till dess ordalydelse samt till avtalets syfte och art, innebär en klar och precis skyldighet vars fullgörande eller verkningar inte är beroende av utfärdandet av ytterligare rättsakter.

Så är inte fallet vad gäller artikel 12 i avtalet om upprättandet av en associering mellan EEG och Turkiet samt artikel 36 i tilläggsprotokollet, i förening med artikel 7 i avtalet. Artikel 12 och artikel 36 är nämligen i huvudsak av programförklaringskaraktär, medan artikel 7, som endast innehåller en allmän skyldighet för de avtalsslutande parterna att samarbeta för att avtalets mål skall uppnås, inte kan ge upphov till omedelbara rättigheter för de enskilda som dessa inte redan har på grund av andra bestämmelser i avtalet.

3. Det åligger domstolen att säkerställa respekten för de grundläggande rättigheterna på gemenskapsrättens område, men denna kan inte pröva om nationell lagstiftning på ett område som inte tillhör gemenskapsrätten är

förenlig med Europeiska konventionen angående de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.