Mål T‑323/22

(publicering i utdrag)

PH m.fl.

mot

Europeiska centralbanken

Tribunalens dom (fjärde avdelningen) av den 10 juli 2024

”Ekonomisk och monetär politik – Tillsyn över kreditinstitut – ECB:s beslut att inte tillåta förvärv av kvalificerat innehav i ett kreditinstitut – Talan om ogiltigförklaring – Berättigat intresse av att få saken prövad – Villkoret direkt berörd – Delvis avvisning – Den tilltänkte förvärvarens anseende och yrkeskompetens – Finansiell sundhet – Efterlevnad av tillsynskrav – Bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism – Proportionalitet”

1. Talan om ogiltigförklaring – Fysiska eller juridiska personer – Akter som berör dem direkt och personligen – Villkoret direkt berörd – Europeiska centralbankens (ECB) beslut att inte låta en tilltänkt köpare att förvärva kvalificerat innehav i ett kreditinstitut – Talan om ogiltigförklaring som väckts av det bolag som säljer andelar i det berörda institutet – Saknar betydelse – Avvisning

   (Artikel 263 fjärde stycket FEUF)

   (se punkterna 60–63, 67, 68, 70–72, 75 och 76)

2. Ekonomisk och monetär politik – Ekonomisk politik – Tillsyn över unionens finanssektor – Gemensam tillsynsmekanism – Tillsyn över kreditinstitut – Särskilda uppgifter som tilldelas Europeiska centralbanken (ECB) – Förfarande vid bedömning av förvärv av kvalificerade innehav – Kriteriet avseende den tilltänkte förvärvarens anseende – Begrepp – Bedömning av den tilltänkte förvärvarens yrkeskompetens – Omfattas

   (Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36, artiklarna 23.1 a och b samt 91.1)

   (se punkterna 362–368)

Resumé

Talan om ogiltigförklaring har väckts mot ett beslut av Europeiska centralbanken (ECB) att motsätta sig ett förvärv av ett kvalificerat innehav i ett kreditinstitut. Tribunalen ogillar talan och uttalar sig om en ny fråga om huruvida ett bolag som säljer ett sådant innehav har rätt att väcka talan om ogiltigförklaring av ett beslut att vägra den tilltänkta förvärvaren att förvärva nämnda innehav. Tribunalen uttalar sig dessutom om huruvida ECB, inom ramen för bedömningen av den tilltänkta förvärvarens anseende, kan bedöma den tilltänkta förvärvarens yrkeskompetens.

HKB Bank GmbH (nedan kallad målbanken) är ett ”mindre betydande” ( 1 ) kreditinstitut som står under direkt tillsyn av Bundesanstalt für Finanzdienstleistungsaufsicht (BaFin, den federala finansinspektionen, Tyskland). Den 9 april 2020 och den 9 juli 2020 anmälde PH, PI och PJ (nedan de tilltänkta förvärvarna) till BaFin sin avsikt att förvärva ett kvalificerat innehav och därigenom få mer än 50 procent av kapitalet och rösterna i målbanken (nedan kallat det tilltänkta förvärvet), tack vare förvärvet av samtliga andelar som Socrates Capital innehade i målbanken. ECB ansåg – genom det angripna beslutet, delgivet de tilltänkta förvärvarna den 22 mars 2022 – i huvudsak att det fanns anledning att motsätta sig det tilltänkta förvärvet, eftersom de tilltänkta förvärvarna inte uppfyllde kraven på anseende, finansiell sundhet, efterlevnad av tillsynskrav och bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism.

Tribunalens bedömning

Vad gäller frågan huruvida Socrates Capitals och de tilltänkta förvärvarnas talan vid tribunalen kan tas upp till sakprövning, erinrar tribunalen om följande. Då det rör sig om en och samma talan, och eftersom PH, PI och PJ har talerätt, saknas det anledning att pröva huruvida Socrates Capital har talerätt. Med hänsyn till intresset av en god rättskipning, och med hänsyn till den särskilda betydelsen av den fråga om sakprövningsförutsättningar som ECB har aktualiserat med sin invändning om rättegångshinder, finner tribunalen det emellertid vara lämpligt att pröva denna invändning.

Efter att ha erinrat om de regler som uppställs för att en fysisk eller juridisk person som väcker talan mot en rättsakt som inte riktar sig till denna person ska anses ha talerätt, konstaterar tribunalen att det angripna beslutet inte har delgetts Socrates Capital. För övrigt fanns det inte någon bestämmelse som krävde en sådan delgivning av detta bolag i egenskap av överlåtare av det aktuella kvalificerade innehavet. Eftersom det angripna beslutet inte är en regleringsakt, prövar tribunalen huruvida talan, i den mån den har väckts av Socrates Capital, uppfyller villkoret direkt berörd.

Syftet med ordningen för kontroll av kvalificerade innehav är att man före förvärvet ska kunna bedöma egenskaperna hos de tilltänkta förvärvare som har för avsikt att verka inom banksektorn i egenskap av ägare. Under dessa omständigheter ska en invändning mot ett förvärv av ett kvalificerat innehav i ett kreditinstitut inte anses påverka rättsställningen för det säljande bolaget. Även om en sådan invändning innebär ett ifrågasättande av möjligheten för de tilltänkta förvärvarna att ingå ett avtal med säljaren av ett kvalificerat innehav, så påverkar detta inte säljarens rätt att genomföra en överlåtelse med en annan potentiell köpare. En sådan invändning innebär endast att de tilltänkta förvärvarna inte ges möjlighet att verka inom banksektorn i egenskap av ägare.

Denna slutsats vinner stöd av det rättsliga sammanhang i vilket det angripna beslutet ingår. I direktiv 2013/36 ( 2 ) nämns varken att man ska offentliggöra underrättelsen om förvärv av ett kvalificerat innehav i ett kreditinstitut, eller att tredje man ska ges möjlighet att delta i det administrativa förfarandet, eller att den behöriga myndighetens beslut alltid ska offentliggöras. För det fall en invändning mot förvärv av ett kvalificerat innehav inte efterlevs, föreskrivs i direktivet endast sanktionsåtgärder rörande utövande av rösträtt motsvarande det innehav som de tilltänkta förvärvarna förvärvat. I det angripna beslutet görs det således en bedömning av de tilltänkta förvärvarnas kvalitativa egenskaper, inte av huruvida köpeavtalet är lagenligt.

Klausulen i köpeavtalet om att avtalet inte ska träda i kraft om ECB inte lämnat sitt godkännande därtill, har tagits med i avtalet frivilligt av avtalsparterna. En avtalsklausul kan visserligen återspegla lagstiftningen. I förevarande fall återspeglar nämnda klausul emellertid bestämmelser om att den tilltänkte förvärvaren individuellt måste ha ett administrativt tillstånd, detta för att det ska kunna gå att avgöra om denne har de kvalitativa egenskaper som erfordras för att få verka inom banksektorn i egenskap av ägare. ECB uttalar sig således inte om huruvida det avtal som eventuellt ingåtts mellan de tilltänkta förvärvarna och säljaren av en andel i ett kreditinstitut är förenligt med kraven när den bedömer underrättelsen om förvärvet.

Även om det angripna beslutet utgör ett ingrepp i de tilltänkta förvärvarnas rätt till egendom och näringsfrihet, kan det inte anses utgöra ett ingrepp i Socrates Capitals motsvarande rättigheter. Det angripna beslutet påverkar nämligen inte direkt Socrates Capitals rätt att sälja sina andelar i målbanken.

Tribunalen finner således att det angripna beslutet inte motsvarar ett allmänt förbud för Socrates Capital att sälja sina andelar i målbanken och att Socrates Capital således inte är direkt berört av det angripna beslutet. Följaktligen avvisar tribunalen talan i den del den avser Socrates Capital.

Vad gäller möjligheten för ECB att, vid bedömningen av de tilltänkta förvärvarnas anseende, bedöma deras yrkeskompetens, konstaterar tribunalen att artikel 23.1 a i direktiv 2013/36 visserligen endast nämner den tilltänkta förvärvarens goda anseende, ( 3 ) medan led b i samma artikel nämner gott anseende, kunskaper, ( 4 ) färdigheter och erfarenheter ( 5 ) för varje medlem i ledningsorganet som kommer att leda kreditinstitutets verksamhet till följd av det tilltänkta förvärvet.

Tribunalen påpekar emellertid att begreppet anseende, enligt dess vedertagna betydelse, betyder ”som är berömvärd” eller ”som är notoriskt respektabel”. En sådan definition, som bland annat hänvisar till allmänhetens uppfattning, utesluter inte att en persons anseende är avhängigt vederbörandes yrkeskompetens. Enligt skäl 8 i direktiv 2007/44, ( 6 ) vars bestämmelser har införlivats i direktiv 2013/36, förutsätter tillämpningen av kriteriet avseende den tilltänkta förvärvarens anseende dessutom att det fastställs huruvida det föreligger tvivel om den tilltänkte förvärvarens integritet ”och yrkeskompetens” och om dessa tvivel är välgrundade.

Tribunalen anser även att beaktandet av den tilltänkta förvärvarens yrkeskompetens vid bedömningen av dennes anseende är förenligt med bedömningen av den tilltänkta förvärvarens ”lämplighet” samt med syftet att kontrollera förvärvet av kvalificerade innehav, vilket är att säkerställa en sund och ansvarsfull ledning av kreditinstitutet. I och med att den som äger ett kvalificerat innehav kan ha ett inflytande över det aktuella kreditinstitutet, bidrar dennes yrkeskompetens till en sådan sund och omsorgsfull förvaltning av kreditinstitutet. Denna tolkning vinner dessutom stöd i det gemensamma vägledningsdokumentet. ( 7 ) Däri anges nämligen att bedömningen av den tilltänkte förvärvarens anseende ska täcka in dennes integritet och yrkeskompetens. Den formulering som används i tysk rätt på området gör det inte heller möjligt att utesluta en sådan tolkning, eftersom det i motiveringen till den tyska lagen om införlivande av direktiv 2007/44 anges att tillförlitlighetskriteriet består i att kontrollera huruvida det föreligger tvivel om den tilltänkte förvärvarens integritet och ”yrkesmässiga kapacitet” och huruvida dessa tvivel är välgrundade.

Anseenderekvisitet i direktiv 2013/36 ska således tolkas så, att det inbegriper en bedömning av den tilltänkte förvärvarens yrkeskompetens.

( 1 ) I den mening som avses i artikel 6.4 i rådets förordning nr 1024/2013 av den 15 oktober 2013 om tilldelning av särskilda uppgifter till Europeiska centralbanken i fråga om politiken för tillsyn över kreditinstitut (EUT L 287, 2013, s. 63).

( 2 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG (EUT L 176, 2013, s. 338).

( 3 ) Artikel 23.1 a i direktiv 2013/36.

( 4 ) Artikel 23.1 b i direktiv 2013/36.

( 5 ) Artikel 91.1 i direktiv 2013/36.

( 6 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/44/EG av den 5 september 2007 om ändring av direktiv 92/49/EEG och direktiven 2002/83/EG, 2004/39/EG, 2005/68/EG och 2006/48/EG vad gäller förfaranderegler och utvärderingskriterier för bedömning av förvärv och ökning av innehav inom finanssektorn (EUT L 247, 2007, s. 1).

( 7 ) Gemensamma riktlinjer för bedömning av förvärv och ökning av kvalificerade innehav i enheter inom finanssektorn, antagna av Europeiska bankmyndigheten (EBA), Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten (Eiopa) och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma), som offentliggjordes den 20 december 2016.