Mål T‑142/22

(publicering i utdrag)

Landesbank Baden-Württemberg

mot

Gemensamma resolutionsnämnden

Tribunalens dom (åttonde avdelningen i utökad sammansättning) av den 17 juli 2024

”Ekonomiska och monetära unionen – Bankunionen – Gemensam resolutionsmekanism för kreditinstitut och vissa värdepappersföretag (SRM) – Gemensam resolutionsfond (SRF) – Gemensamma resolutionsnämndens (SRB) beslut om beräkning av förhandsbidrag för år 2017 – Motiveringsskyldighet – Effektivt domstolsskydd – Likabehandling – Proportionalitetsprincipen – SRB:s utrymme för skönsmässig bedömning – Invändning om rättsstridighet – Kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning – Begränsning av domens rättsverkningar i tiden”

1. Europeiska unionens institutioner – Utövande av befogenheter – Befogenhet som getts kommissionen för att anta delegerade akter – Räckvidd – Komplicerade bedömningar och uppskattningar – Stort utrymme för skönsmässig bedömning – Fastställande av metod för beräkning av förhandsbidrag till den gemensamma resolutionsfonden (SRF) – Fastställande av kriterier för justering av förhandsbidrag – Domstolsprövning – Gränser

   (Artikel 290 FEUF; Europaparlamentets och rådets förordning nr 806/2014, skäl 41; Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59, skäl 105–107 och artikel 103.7)

   (se punkterna 34, 36 och 41)

2. Unionsrätt – Principer – Rättssäkerhet – Unionslagstiftning – Krav på klarhet och förutsebarhet – Bestämmelser om förhandsbidrag till finansieringsarrangemang för resolution – Beviljande av ett utrymme för skönsmässig bedömning för Gemensamma resolutionsnämnden (SRB) när det gäller metoden för beräkning av förhandsbidrag – Villkor – Definition med tillräcklig tydlighet av omfattningen av och formerna för utövandet av en sådan befogenhet

   (Artikel 296 andra stycket FEUF; Europaparlamentets och rådets förordning nr 806/2014; kommissionens förordning 2015/63, artiklarna 4–7 och 9 samt bilaga I; Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59)

   (se punkterna 78–81 och 84)

3. Institutionernas rättsakter – Motivering – Skyldighet – Räckvidd – Gemensamma resolutionsnämndens (SRB) beslut avseende förhandsbidrag till den gemensamma resolutionsfonden (SRF) – Det är inte nödvändigt att i detta beslut ange samtliga uppgifter som gör det möjligt att kontrollera att beräkningen av bidragen är korrekt – Avvägning mellan motiveringsskyldigheten och den allmänna principen om skydd för de berörda institutens affärshemligheter – Lagenlighet av de bestämmelser som avser metoden för beräkning av förhandsbidrag till SRF – Principen om iakttagande av affärshemligheter – SRB:s skyldighet att offentliggöra och till de berörda instituten översända uppgifter om instituten i sammanställd och anonymiserad form för beräkning av förhandsbidraget

   (Artikel 296 andra stycket FEUF; Europaparlamentets och rådets förordning nr 806/2014; kommissionens förordning 2015/63, artiklarna 4–7 och 9 samt bilaga I; Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59)

   (se punkterna 210–221, 278 och 280)

4. Institutionernas rättsakter – Motivering – Skyldighet – Räckvidd – Gemensamma resolutionsnämndens (SRB) beslut avseende förhandsbidrag till den gemensamma resolutionsfonden (SRF) – Det är inte nödvändigt att i detta beslut ange samtliga uppgifter som gör det möjligt att kontrollera att beräkningen av bidragen är korrekt – Avvägning mellan motiveringsskyldigheten och den allmänna principen om skydd för de berörda institutens affärshemligheter – Uppgifter som är äldre än fem år och som innehåller väsentlig information om andra kreditinstituts kommersiella ställning – Upprätthållande av affärshemligheter med avseende på dessa uppgifter – Villkor – Huruvida uppgifterna om de berörda institutens kommersiella ställning är aktuella

   (Europaparlamentets och rådets förordning nr 806/2014; Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59)

   (se punkterna 242–250)

5. Institutionernas rättsakter – Motivering – Skyldighet – Räckvidd – Beslutsfattaren förklarar skälen till rättsakten under målets handläggning vid unionsdomstolen – Villkor – Avsaknad av motsägelser och krav på att förklaringarna ska överensstämma med nämnda skäl

   (Artikel 296 andra stycket FEUF)

   (se punkt 281)

6. Institutionernas rättsakter – Motivering – Skyldighet – Räckvidd – Gemensamma resolutionsnämndens (SRB) beslut avseende förhandsbidrag till den gemensamma resolutionsfonden (SRF) – SRB:s skyldighet att underrätta de berörda instituten om metoden för beräkning av dessa bidrag och metoden för att fastställa den årliga målnivån

   (Artikel 296 andra stycket FEUF; Europaparlamentets och rådets förordning nr 806/2014; rådets förordning 2015/81, artikel 4; kommissionens förordning 2015/63, artiklarna 4–7 och 9 samt bilaga I; Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59)

   (se punkterna 283 och 284)

7. Institutionernas rättsakter – Motivering – Skyldighet – Räckvidd – Gemensamma resolutionsnämndens (SRB) beslut avseende förhandsbidrag till den gemensamma resolutionsfonden (SRF) – Motivering som uteslutande grundar sig på andra rättsakter, såsom mellanliggande beslut, som preciserar och kompletterar vissa aspekter av fastställandet av förhandsbidragen – Ingen publicering eller delgivning till instituten av dessa andra rättsakter – Rättsstridighet

   (Artikel 296 andra stycket FEUF)

   (se punkterna 388 och 389)

8. Unionsrätt – Principer – Rätten till försvar – Rätt till ett effektivt domstolsskydd – Räckvidd – Gemensamma resolutionsnämndens (SRB) beslut avseende förhandsbidrag till den gemensamma resolutionsfonden (SRF) – Principen om ett kontradiktoriskt förfarande – Undantag – Den allmänna principen om iakttagande av affärshemligheter – Avvägning – Tillåtlighet

   (Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 47; Europaparlamentets och rådets förordning nr 806/2014; kommissionens förordning 2015/63, artiklarna 4–7 och 9 samt bilaga I; Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59)

   (se punkterna 401–406 och 410–414)

Resumé

Tribunalen bifaller talan om ogiltigförklaring och ogiltigförklarar beslutet av Gemensamma resolutionsnämnden (SRB) angående beräkningen av förhandsbidragen för år 2017 till den gemensamma resolutionsfonden (SRF) avseende Landesbank Baden-Württemberg, på grund av att SRB åsidosatt sin motiveringsskyldighet vad gäller fastställandet av den årliga målnivån.

Tribunalen preciserar i sin dom avvägningen mellan SRB:s motiveringsskyldighet och SRB:s skyldighet att respektera de berörda institutens affärshemligheter med avseende på uppgifter som är äldre än fem år vid tidpunkten för antagandet av beslutet om fastställande av förhandsbidragen.

Sökanden är ett offentligrättsligt kreditinstitut etablerat i Tyskland. Det är knutet till Sparkassen-Finanzgruppes (sparbankernas finansgrupp, Tyskland) institutionella skyddssystem.

Den 15 december 2021 antog SRB ett beslut ( 1 ) vari nämnden fastställde ( 2 ) förhandsbidragen till SRF för år 2017 avseende sökanden (nedan kallat det angripna beslutet). Genom detta beslut avhjälpte SRB de formella fel som konstaterats i domen av den 15 juli 2021, kommissionen/Landesbank Baden-Württemberg och SRB, ( 3 ) vilka ledde till en ogiltigförklaring av beslutet ( 4 ) om beräkning av förhandsbidragen till SRF för år 2017, i den del det avsåg sökanden.

Tribunalens bedömning

För det första erinrar tribunalen om att själva principen för metoden för beräkning av förhandsbidragen ( 5 ) förutsätter att SRB använder uppgifter som omfattas av skyddet för affärshemligheter och som inte kan återges i motiveringen av beslutet om fastställande av förhandsbidragen.

Tribunalen konstaterar att SRB i det angripna beslutet har angett skälen till att de uppgifter om instituten som beaktades vid beräkningen av förhandsbidraget för år 2017 omfattades av skyddet för affärshemligheter. SRB påpekade särskilt, i det angripna beslutet, att institutens affärshemligheter betraktades som konfidentiell information. I samband med beräkningen av förhandsbidragen betraktades den information som instituten lämnade i sina uppgiftsformulär och som SRB grundade sig på för att beräkna institutens förhandsbidrag, som affärshemligheter.

I det angripna beslutet påpekade SRB vidare att det var förbjudet för SRB att lämna ut uppgifterna för varje institut, vilka utgjorde beräkningsgrunden i nämnda beslut, då SRB hade rätt att lämna ut aggregerade och gemensamma uppgifter, eftersom dessa uppgifter kumuleras. Enligt nämnda beslut hade instituten emellertid full insyn i beräkningen av deras grundläggande årliga bidrag och deras multiplikator för justering, för stegen i beräkningen av detta bidrag. Dessutom kunde instituten erhålla de gemensamma uppgifter som SRB utan åtskillnad använde för alla institut som justerades i förhållande till deras riskprofil för de beräkningssteg som avsåg ”diskretisering av indikatorerna”, ”angivande av tilldelat tecken” och ”beräkning av de årliga bidragen”.

För det andra underkänner tribunalen argumentet att dessa förklaringar inte är tillräckliga, eftersom de andra institutens uppgifter vid den tidpunkt då det angripna beslutet antogs var sex år gamla och därför inte längre omfattades av skyddet för affärshemligheter, och eftersom SRB trots detta inte angett skälen till att dessa uppgifter inte lämnades ut.

Tribunalen erinrar i denna del om att då de uppgifter som kan ha utgjort affärshemligheter vid en viss tidpunkt är mer än fem år gamla, så anses de i princip, på grund av den tid som förflutit, vara historiska och ha förlorat sin konfidentiella karaktär, såvida inte den part som åberopar denna karaktär, i undantagsfall, visar att uppgifterna trots sin ålder, fortfarande är väsentliga för dess eller berörda tredje parters ställning på marknaden.

Det har i detta avseende inte bestritts att de individuella uppgifter om instituten som låg till grund för det angripna beslutet var mer än fem år gamla. Ett instituts relativa ställning i förhållande till dess konkurrenter kan emellertid, i den ekonomiska verkligheten inom banksektorn, förbli densamma eller liknande under en längre period, som sträcker sig längre än fem år. Vissa omständigheter, såsom affärsmodellen eller verksamheten vid ett sådant institut, förblir nämligen stabila på kort och medellång sikt, vilket innebär att ett institut som tidigare har en hög riskprofil, med hänsyn till uppgifter som är äldre än fem år, kan fortsätta att ha en sådan riskprofil i slutet av den inledande perioden. Trots att uppgifterna är gamla utgör de således fortfarande väsentliga delar av kreditinstitutens kommersiella ställning. Om sådana väsentliga uppgifter lämnades ut genom motiveringen till det angripna beslutet, skulle de ekonomiska aktörer som är verksamma inom banksektorn under dessa omständigheter kunna grunda sig på dessa för att härleda ett instituts aktuella kommersiella ställning.

Tribunalen godtar inte sökandens argument att SRB, för att fullgöra sin motiveringsskyldighet, i anonymiserad form borde ha gett sökanden en förteckning över alla uppgifter om de institut som placerats i samma intervall som sökanden. Att ålägga SRB ett sådant krav skulle nämligen gå utöver de krav som uppställs i rättspraxis avseende motiveringen av SRB:s beslut om fastställande av förhandsbidrag. Även en förteckning med anonymiserade uppgifter för ett särskilt intervall riskerar att göra det möjligt för ekonomiska aktörer som är verksamma på bankområdet, vilka är omdömesgilla aktörer, att få reda på vissa instituts affärshemligheter. En sådan risk föreligger särskilt vad beträffar de stora instituten och de institut som är etablerade i de medlemsstater där det endast finns ett begränsat antal institut som är skyldiga att betala förhandsbidrag. I dessa fall går det nämligen inte att utesluta att en omdömesgill aktör kan identifiera sådana institut, även om dessa har anonymiserats.

Tribunalen anser följaktligen att SRB inte var skyldig att i motiveringen till det angripna beslutet lämna ut de individuella uppgifter om andra institut som gjorde det möjligt att kontrollera beräkningen av förhandsbidraget, eftersom dessa uppgifter, trots att de är sex år gamla, fortfarande utgör väsentliga delar av dessa instituts kommersiella ställning.

( 1 ) Beslut SRB/ES/2021/82 av Gemensamma resolutionsnämnden (SRB) av den 15 december 2021 angående beräkningen av förhandsbidragen för år 2017 till den gemensamma resolutionsfonden, avseende Landesbank Baden-Württemberg.

( 2 ) Enligt artikel 70.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 806/2014 av den 15 juli 2014 om fastställande av enhetliga regler och ett enhetligt förfarande för resolution av kreditinstitut och vissa värdepappersföretag inom ramen för en gemensam resolutionsmekanism och en gemensam resolutionsfond och om ändring av förordning (EU) nr 1093/2010 (EUT L 225, 2014, s. 1).

( 3 ) Dom av den 15 juli 2021, kommissionen/Landesbank Baden-Württemberg och SRB (C‑584/20 P och C‑621/20 P, EU:C:2021:601).

( 4 ) Beslut SRB/ES/2017/05 av Gemensamma resolutionsnämnden (SRB) av den 11 april 2017 angående beräkningen av förhandsbidragen för år 2017 till den gemensamma resolutionsfonden.

( 5 ) Såsom denna framgår av förordning nr 806/2014 och Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 82/891/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och 2013/36/EU samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012 (EUT L 173, 2014, s. 190).