Mål C‑340/22

Cofidis

mot

Autoridade Tributária e Aduaneira

(begäran om förhandsavgörande från
Tribunal Arbitral Tributário (Centro de Arbitragem Administrativa - CAAD))

Domstolens dom (första avdelningen) av den 21 december 2023

”Begäran om förhandsavgörande – Direkt beskattning – Artikel 49 FEUF – Etableringsfrihet – Införande av en skatt som tas ut på kreditinstitutens skulder för att finansiera det nationella systemet för social trygghet – Påstådd diskriminering av filialer till utländska kreditinstitut – Direktiv 2014/59/EU – Ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag – Tillämpningsområde”

1. Ekonomisk och monetär politik – Ekonomisk politik – Återhämtning och resolution av kreditinstitut – Direktiv 2014/59 – Syfte och tillämpningsområde – Harmonisering av beskattningen av kreditinstitut som är verksamma inom unionen – Omfattas inte – Införande av en skatt som tas ut på kreditinstituts skulder – Intäkter som syftar till att finansiera det nationella systemet för social trygghet – Skatt som saknar samband med resolution och återhämtning av dessa kreditinstitut – Tillåten – Likheter mellan metoderna för att beräkna skatt och avgifter som betalas enligt direktiv 2014/59 – Saknar betydelse

   (Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59, artikel 1)

   (se punkterna 22–27 samt punkt 1 i domslutet)

2. Fri rörlighet för personer – Etableringsfrihet – Bolag – Fastställande av anknytningen till en stats rättsordning – Kriterium – Den ort där sätet är beläget – Tillämpning av nationell skattelagstiftning – Skattemässig behandling av ett i landet hemmahörande bolag respektive ett i landet ej hemmahörande bolag – Tillämpningsområde – Filial till ett i landet ej hemmahörande bolag – Omfattas

   (Artiklarna 49 och 54 FEUF)

   (se punkt 36)

3. Fri rörlighet för personer – Etableringsfrihet – Bestämmelser i fördraget – Tillämpningsområde – Verksamhet som bedrivs av ett i bolag som är hemmahörande i en annan medlemsstat genom ett fast driftsställe – Omfattas – De ekonomiska aktörerna har möjlighet att fritt välja den rättsliga form som är lämplig för utövandet av deras verksamhet i en annan medlemsstat – Begränsning genom diskriminerande skattebestämmelser – Otillåten

   (Artiklarna 49 och 54 FEUF)

   (se punkterna 37–42 och 47)

4. Fri rörlighet för personer – Etableringsfrihet – Skattelagstiftning – Finansiering av det nationella systemet för social trygghet – Nationell lagstiftning som föreskriver att en skatt ska tas ut av i landet hemmahörande kreditinstitut samt av dotterbolag och filialer till i landet ej hemmahörande kreditinstitut – Beskattningsunderlaget består i kreditinstitutens skulder – Avdrag för eget kapital och skuldinstrument som kan likställas med eget kapital – Filialer som i egenskap av enheter som inte är juridiska personer saknar rätt att utfärda sådana instrument och som inte har möjlighet att minska beskattningsunderlaget genom att göra avdrag för eget kapital – Den nationella lagstiftningen är inte tillåten

   (Artiklarna 49 och 54 FEUF)

   (se punkterna 44 och 65 samt punkt 2 i domslutet)

Resumé

Cofidis är en portugisisk filial till ett kreditinstitut vars huvudkontor är beläget i Frankrike. Cofidis är i denna egenskap skyldig att betala adicional de Solidariedade sobre o sector bancário (solidaritetstillägg för banksektorn) (nedan kallat ASSB), som är en skatt inom banksektorn, som tas ut på kreditinstitutens skulder ( 1 ). Denna skatt infördes av Republiken Portugal för att ekonomiskt stödja det nationella systemet för social trygghet och återställa jämvikten mellan skattebördan i denna sektor, som är undantagen från mervärdesskatt i fråga om de flesta finansiella tjänster, och skattebördan i alla andra sektorer i den portugisiska ekonomin.

ASSB ska betalas av kreditinstitut med säte i Portugal, portugisiska dotterbolag till kreditinstitut med säte i en annan stat och portugisiska filialer till i landet ej hemmahörande kreditinstitut.

Den 11 december 2020 lämnade Cofidis in självdeklaration för ASSB på grundval av bokföringen för det första halvåret 2020. Cofidis ansåg emellertid att ASSB stred mot direktiv 2014/59 ( 2 ) och artikel 49 FEUF och bestred därför att bolaget var skyldigt att betala denna skatt vid den hänskjutande domstolen. ( 3 )

Domstolen konstaterar i sin dom att direktiv 2014/59 inte utgör hinder för en nationell lagstiftning som inför en sådan skatt som ASSB, vars beräkningsmetod påstås likna den metod som används för att beräkna de bidrag som betalas av sådana institut i enlighet med detta direktiv, men vars intäkter inte avsätts till de nationella mekanismerna för finansiering av resolutionsåtgärder, till skillnad från de bidrag som föreskrivs i nämnda direktiv. Domstolen anser däremot att den etableringsfrihet som garanteras i artiklarna 49 och 54 FEUF utgör hinder för en sådan nationell lagstiftning.

Domstolens bedömning

Domstolen konstaterar inledningsvis att de bidrag som betalas enligt direktiv 2014/59 inte utgör skatter, utan tvärtom följer av en försäkringsbaserad logik. Eftersom direktiv 2014/59 inte syftar till att harmonisera beskattningen av kreditinstitut som bedriver verksamhet inom unionen, kan det följaktligen inte utgöra hinder för införandet av en sådan nationell skatt som ASSB. Den omständigheten att beräkningsmetoden för en sådan skatt har likheter med beräkningsmetoden för de bidrag som betalas enligt direktiv 2014/59 saknar betydelse i detta avseende.

Domstolen erinrar därefter om att etableringsfriheten ger ekonomiska aktörer möjlighet att fritt välja den juridiska form som är lämplig för att bedriva verksamhet i en annan medlemsstat och möjlighet att utöva sin verksamhet genom en filial på samma villkor som gäller för dotterbolag, varvid detta val inte får begränsas, varken direkt eller indirekt, genom diskriminerande skattebestämmelser.

I synnerhet en obligatorisk skatt eller avgift som tas ut enligt ett särskiljningskriterium som framstår som objektivt, men som i de flesta fall, på grund av sina egenskaper, missgynnar bolag som har sitt säte i en annan medlemsstat och som befinner sig i en situation som är jämförbar med situationen för bolag som har sitt säte i beskattningsmedlemsstaten utgör en enligt artiklarna 49 och 54 FEUF förbjuden indirekt diskriminering som grundas på var bolag har sitt säte.

I förevarande fall är den nationella lagstiftning som är aktuell i det nationella målet tillämplig utan åtskillnad på i landet hemmahörande kreditinstitut och portugisiska dotterbolag och filialer till i landet ej hemmahörande kreditinstitut. Beskattningsunderlaget för ASSB utgörs av dessa enheters skulder, det vill säga samtliga poster i balansräkningen som, oavsett form eller typ, utgör en skuld till tredje man, med undantag för bland annat poster som i enlighet med tillämpliga redovisningsregler tas upp som eget kapital i balansräkningen.

Domstolen påpekar att en sådan nationell lagstiftning kan göra det mindre attraktivt för i landet ej hemmahörande bolag att bedriva sin verksamhet i Portugal genom en filial. I motsats till vad som gäller för i landet hemmahörande kreditinstitut och för dotterbolag till i landet ej hemmahörande kreditinstitut är det emellertid omöjligt för filialer till utländska kreditinstitut att göra avdrag för det egna kapitalet från sitt beskattningsunderlag för ASSB, eftersom dessa enheter enligt lagen saknar eget kapital och inte har rätt att utfärda skuldinstrument som kan likställas med eget kapital. Denna skillnad i behandling, som kan begränsa det fria valet av lämplig juridisk form, kan utgöra en inskränkning i den i artiklarna 49 och 54 FEUF garanterade etableringsfriheten.

För att en sådan skillnad i behandlingen ska vara förenlig med EUF-fördragets bestämmelser om etableringsfrihet krävs att den avser situationer som inte är objektivt jämförbara eller att den kan motiveras av tvingande skäl av allmänintresse.

Det finns i förevarande fall emellertid inget som tyder på att situationen för ett i landet ej hemmahörande kreditinstitut som bedriver sin verksamhet genom en filial inte är objektivt jämförbar med situationen för ett i landet hemmahörande kreditinstitut eller ett dotterbolag till ett i landet ej hemmahörande kreditinstitut.

Domstolen slår vidare fast att den aktuella inskränkningen av etableringsfriheten inte kan motiveras vare sig av behovet av att upprätthålla det nationella skattesystemets inre sammanhang eller av behovet av att upprätthålla en välavvägd fördelning av beskattningsrätten mellan medlemsstaterna, vilket Europeiska kommissionen har gjort gällande. När en medlemsstat har valt att inte beskatta enheter som är hemmahörande inom dess territorium, ( 4 ) kan den inte åberopa behovet av att säkerställa en väl avvägd fördelning av beskattningsrätten mellan medlemsstaterna i syfte att rättfärdiga beskattningen av enheter som är hemmahörande i en annan medlemsstat.

( 1 ) ASSB ska betalas bland annat på skulder som fastställts och godkänts av de skattskyldiga efter avdrag.

( 2 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 82/891/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och 2013/36/EU samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012 (EUT L 173, 2014, s. 190).

( 3 ) I förevarande fall har Tribunal Arbitral Tributário (Centro de Arbitragem Administrativa) CAAD) (Skiljedomstolen för skattefrågor (Centrum för förvaltningsrättsliga skiljeförfaranden)), Portugal).

( 4 ) Republiken Portugal har i förevarande fall valt att inte beskatta i landet hemmahörande kreditinstitut och i landet hemmahörande dotterbolag till i landet ej hemmahörande kreditinstitut för skuldinstrument som kan likställas med eget kapital.