Mål C‑316/22

Gabel Industria Tessile SpA
och
Canavesi SpA

mot

A 2A Energia SpA
och
Energit SpA
och
Agenzia delle Dogane e dei Monopoli

(begäran om förhandsavgörande
från Tribunale di Como (Domstolen i Como, Italien))

Domstolens dom (femte avdelningen) av den 11 april 2024

”Begäran om förhandsavgörande – Direktiv 2008/118/EG – Artikel 1.2 – Punktskatter – Elektricitet – Nationell lagstiftning om införande av en tilläggsskatt till punktskatten på elenergi – Avsaknad av särskilda ändamål – Tilläggsskatt som nationella domstolar anser strider mot direktiv 2008/118/EG – Slutanvändaren kan erhålla återbetalning av felaktigt inbetald skatt enbart från leverantören – Artikel 288 FEUF – Direkt effekt – Effektivitetsprincipen”

1. Institutionernas rättsakter – Direktiv – Direkt effekt – Gränser – Skyldighet för den nationella domstolen att i en tvist mellan enskilda underlåta att tillämpa en nationell bestämmelse genom vilken en indirekt skatt införs som strider mot ett direktiv – Föreligger inte – Gränser

   (Artikel 288 tredje stycket FEUF)

   (se punkterna 23–27 samt punkt 1 i domslutet)

2. Unionsrätt – Direkt effekt – Nationella skatter och avgifter som strider mot unionsrätten – Återbetalning – Tillvägagångssätt – Tillämpning av nationell rätt – Gränser – Iakttagande av effektivitetsprincipen – En felaktigt inbetald skatt övervältras av leverantören på slutanvändaren eller slutkonsumenten – Inte rättsligt möjligt att begära återbetalning från leverantören på grund av att det direktiv genom vilken denna skatt införs saknar horisontell direkt effekt – Lagstiftning enligt vilken slutanvändaren eller slutkonsumenten inte kan begära återbetalning direkt från den berörda medlemsstaten utan endast har möjlighet att väcka civilrättslig talan om återbetalning av det felaktigt betalda beloppet mot nämnda leverantör – Otillåten

   (se punkterna 32–34, 36–38 samt punkt 2 i domslutet)

Resumé

Inom ramen för en tvist om återbetalning till slutanvändare av belopp som felaktigt erlagts i form av en tilläggsskatt till punktskatt, vilken stred mot unionsrätten, erinrar domstolen om sin praxis avseende tolkningen av artikel 288 tredje stycket FEUF och effektivitetsprincipen.

Gabel Industria Tessile och Canavesi är två bolag bildade enligt italiensk rätt som har ingått avtal med A 2A Energia respektive Energit om leverans av elektricitet till sina produktionsanläggningar.

I enlighet med dessa avtal betalade Gabel Industria Tessile och Canavesi för åren 2010 och 2011 till sina leverantörer en tilläggsskatt till punktskatten på elektricitet som då föreskrevs i den italienska lagstiftningen.

År 2020 väckte de två bolagen talan om återbetalning mot sina leverantörer vid Tribunale di Como (Domstolen i Como, Italien), som är den hänskjutande domstolen i förevarande mål, eftersom de ansåg att denna tilläggsskatt stred mot unionsrätten.

Den hänskjutande domstolen har påpekat att Corte suprema di cassazione (Högsta domstolen, Italien) har funnit att skatten strider mot direktiv 2008/118 ( 1 ), men den hänskjutande domstolen ville få klarhet i vilka följder denna rättsstridighet får för de belopp som betalats in felaktigt, mot bakgrund av att ett direktiv saknar horisontell effekt, och med beaktande av tillämpningen av effektivitetsprincipen.

Mot denna bakgrund ställde den hänskjutande domstolen två frågor till EU-domstolen. Den första frågan syftar till att få klarhet i huruvida artikel 288 tredje stycket FEUF ska tolkas så, att den utgör hinder för att en nationell domstol i en tvist mellan enskilda underlåter att tillämpa en nationell bestämmelse om införande av en skatt som strider mot en klar, precis och ovillkorlig bestämmelse i ett direktiv som inte har införlivats eller har införlivats på ett felaktigt sätt.

Med sin andra fråga vill den hänskjutande domstolen få klarhet i huruvida effektivitetsprincipen ska tolkas så, att den utgör hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken det inte är möjligt för en slutanvändare att begära återbetalning direkt från medlemsstaten av en skatt som strider mot en klar, precis och ovillkorlig bestämmelse i ett direktiv som inte har införlivats eller har införlivats på ett felaktigt sätt, och slutanvändaren har betalat skatten till sin leverantör, trots att det är omöjligt för slutanvändaren att, på grund av att ett direktiv saknar horisontell direkt effekt, göra gällande att skatten är oförenlig med unionsrätten gentemot leverantören, som själv har betalat in skatten, och således att erhålla återbetalning av de belopp som felaktigt betalats till leverantören.

Domstolens bedömning

Vad gäller den första frågan erinrar domstolen inledningsvis om att det följer av artikel 288 tredje stycket FEUF att ett direktiv inte som sådant kan åberopas gentemot en enskild vid en nationell domstol.

En nationell domstol kan således i princip inte, i en tvist mellan enskilda, underlåta att tillämpa en nationell bestämmelse om införande av en indirekt skatt som strider mot en klar, precis och ovillkorlig bestämmelse i ett direktiv som inte har införlivats eller införlivats på ett felaktigt sätt.

Undantag från denna princip kan emellertid göras i två fall.

För det första kan det föreskrivas annat i nationell rätt. En medlemsstat kan nämligen ge de nationella domstolarna befogenhet att, med stöd av nationell rätt, underlåta att tillämpa varje bestämmelse i nationell rätt som strider mot en unionsrättslig bestämmelse som saknar direkt effekt. Trots att ett direktiv saknar horisontell effekt kan en nationell domstol således tillåta en enskild att, om en sådan möjlighet föreskrivs i nationell lagstiftning, göra gällande att en skatt som en säljare felaktigt övervältrat på den enskilde är rättsstridig.

För det andra följer det av domstolens praxis att enskilda kan åberopa bestämmelser i ett direktiv som är ovillkorliga och tillräckligt precisa gentemot organ eller enheter som är underställda staten, står under tillsyn av denna eller har särskilda befogenheter utöver dem som följer av de rättsregler som gäller i förhållanden mellan enskilda. En enskild kan således åberopa att en indirekt skatt strider mot unionsrätten gentemot en enhet som har dessa egenskaper, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att kontrollera.

Vad gäller den andra frågan anser domstolen att en nationell lagstiftning som inte gör det möjligt för en slutanvändare att begära återbetalning direkt från den berörda medlemsstaten av en skatt som strider mot en klar, precis och ovillkorlig bestämmelse i ett direktiv som inte har införlivats eller har införlivats felaktigt strider mot effektivitetsprincipen.

Det följer nämligen av effektivitetsprincipen att när en leverantör som varit skyldig att erlägga rättsstridiga skatter har övervältrat dessa direkt på en slutanvändare eller slutkonsument, som därmed felaktigt har burit denna ytterligare ekonomiska börda slutgiltigt, ska slutanvändaren eller slutkonsumenten ha möjlighet att få skatten återbetald från leverantören. Om det visar sig omöjligt eller orimligt svårt att erhålla återbetalning från leverantören ska slutanvändaren eller slutkonsumenten ha möjlighet att rikta sitt återbetalningskrav direkt mot den berörda medlemsstaten.

Eftersom slutanvändaren i förevarande fall inte kan göra gällande att skatten strider mot bestämmelserna i direktiv 2008/118 inom ramen för en talan om återbetalning som riktas mot dennes leverantör, på grund av att direktivet saknar horisontell direkt effekt, har det visat sig vara rättsligt omöjligt att erhålla återbetalning av skatten från denna leverantör. Den nationella lagstiftningen gör det emellertid endast möjligt för slutanvändaren att väcka talan om återbetalning av felaktigt betalda belopp mot leverantören, utan att ha möjlighet att vända sig direkt till den berörda medlemsstaten, och detta strider således mot effektivitetsprincipen.

( 1 ) Rådets direktiv 2008/118/EG av den 16 december 2008 om allmänna regler för punktskatt och om upphävande av direktiv 92/12/EEG (EUT L 9, 2009, s. 12).