Mål C‑301/22

Peter Sweetman

mot

An Bord Pleanála
och
Ireland och Attorney General

(begäran om förhandsavgörande från High Court (Irland))

Domstolens dom (andra avdelningen) av den 25 april 2024

”Begäran om förhandsavgörande – Miljö – Direktiv 2000/60/EG – En ram för Europeiska unionens åtgärder på vattenpolitikens område – Artikel 4.1 a – Miljömål för ytvatten – Medlemsstaternas skyldighet att inte godkänna ett projekt som kan orsaka en försämring av statusen hos en ytvattenförekomst – Artikel 5 och bilaga II – Karakterisering av typ av ytvattenförekomster – Artikel 8 och bilaga V – Klassificering av statusen hos ytvattenförekomster – Artikel 11 – Åtgärdsprogram – Projekt för utvinning av vatten från en sjö med en yta på mindre än 0,5 km2 ”

1. Miljö – Unionens vattenpolitik – Direktiv 2000/60 – Skyldighet att fastställa de typspecifika referensförhållandena för typer av ytvattenförekomster – Räckvidd – Mindre sjöar – Saknas

   (Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60, artiklarna 5.1 första strecksatsen och bilaga II)

   (se punkterna 26–31 och 41 samt punkt 1 i domslutet)

2. Miljö – Unionens vattenpolitik – Direktiv 2000/60 – Skyldighet att upprätta program för övervakning av ytvattenstatus – Räckvidd – Mindre sjöar – Saknas

   (Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60, artikel 8 samt bilagorna II och V)

   (se punkterna 32–41 och punkt 1 i domslutet)

3. Miljö – Unionens vattenpolitik – Direktiv 2000/60 – Miljömål för ytvatten – Skyldighet att vidta nödvändiga åtgärder för att förbättra statusen hos ytvattenförekomster och förebygga deras försämring – Ansökan om tillstånd för ett projekt som kan påverka en mindre sjö – De behöriga myndigheternas skyldighet att bedöma effekterna av ett sådant projekt på andra ytvattenförekomster – Räckvidd

   (Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60, artikel 4.1 a)

   (se punkterna 45, 48–61 och 69 samt punkt 2 i domslutet)

4. Miljö – Unionens vattenpolitik – Direktiv 2000/60 – Miljömål för ytvatten – Skyldighet att vidta nödvändiga åtgärder för att förbättra statusen hos ytvattenförekomster och förebygga deras försämring – Ansökan om tillstånd för ett projekt som kan påverka en mindre sjö – De behöriga myndigheternas skyldighet att se till att projektet är förenligt med det åtgärdsprogram som utarbetats för det berörda avrinningsdistriktet – Räckvidd

   (Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60, artiklarna 4.1 a och 11)

   (se punkterna 62–69 och punkt 2 i domslutet)

Resumé

Efter en begäran om förhandsavgörande från High Court (Förvaltningsöverdomstolen, Irland) preciserar EU-domstolen de miljöskyldigheter som åligger medlemsstaterna enligt direktiv 2000/60 ( 1 ) när det gäller mindre sjöar på deras territorium.

I juli 2018 godkände An Bord Pleanála (planläggningsmyndigheten, Irland) ett anläggningsprojekt som syftade till uttag av sötvatten från en sjö på 0,083 km2 i grevskapet Galway (Irland).

Genom dom av den 15 januari 2021 upphävde High Court detta tillståndsbeslut med motiveringen att Environmental Protection Agency (den irländska miljöskyddsmyndigheten) (nedan kallad EPA) hade underlåtit att klassificera den aktuella sjöns ekologiska status, såsom krävs enligt direktiv 2000/60.

Efter det att denna dom hade meddelats begärde en part i målet vid High Court att EPA skulle avge ett yttrande. Som svar på denna begäran angav EPA att den aktuella sjön inte utgjorde en vattenförekomst som omfattas av direktiv 2000/60.

High Court ansåg att detta ställningstagande kunde påverka utgången i målet och beslutade därför att återuppta förfarandet och ställa frågor till EU-domstolen om medlemsstaternas skyldigheter enligt direktiv 2000/60 vad gäller karakterisering och klassificering av statusen hos mindre sjöar samt om villkoren för att bevilja tillstånd till ett projekt som kan påverka en mindre sjö som inte har varit föremål för vare sig en karakterisering eller klassificering av dess status enligt detta direktiv.

Domstolens bedömning

Vad för det första gäller medlemsstaternas skyldighet att karakterisera sjöarna och klassificera deras ekologiska status, erinrar domstolen om att det i direktiv 2000/60, i syfte att bevara eller återställa en god ytvattenstatus, föreskrivs en rad bestämmelser som inrättar en komplicerad process och som består av flera steg som regleras i detalj, i syfte att göra det möjligt för medlemsstaterna att genomföra nödvändiga åtgärder med beaktande av särdragen och egenskaperna hos de vattenförekomster som identifierats på deras territorier.

Vad närmare bestämt gäller medlemsstaternas skyldighet att karakterisera sjöar som befinner sig på deras territorium, kräver artikel 5 i direktiv 2000/60 att en analys av varje avrinningsdistrikts karakteristiska utförs i enlighet med de tekniska specifikationer som anges i bilaga II till samma direktiv. Det framgår emellertid tydligt av lydelsen i denna bilaga att skyldigheten att fastställa de typspecifika referensförhållandena för typer av ytvattenförekomster som föreskrivs i bilagan inte omfattar sjöar med en yta på mindre än 0,5 km2.

Eftersom medlemsstaterna inte är skyldiga att utföra karakterisering enligt artikel 5 i direktiv 2000/60 och dess bilaga II av sjöar vars yta är mindre än 0,5 km2, är den logiska slutsatsen att de inte heller är skyldiga att klassificera den ekologiska statusen för sådana sjöar i enlighet med direktivets artikel 8 och bilaga V. Denna tolkning stöds bland annat av en jämförelse av bilagorna II och V till direktiv 2000/60.

Dessa konstateranden hindrar emellertid inte de medlemsstater som anser det lämpligt att låta vissa typer av sjöar med en yta som understiger 0,5 km2 omfattas av de krav på karakterisering och klassificering som föreskrivs i direktiv 2000/60.

Vad för det andra gäller de skyldigheter som åligger de nationella myndigheterna när de beviljar tillstånd för ett projekt som kan påverka en mindre sjö som inte har varit föremål för vare sig karakterisering eller klassificering av dess ekologiska status, påpekar domstolen att de skyldigheter att förebygga försämring och förbättra ytvattenförekomster som föreskrivs i artikel 4 i direktiv 2000/60 inte heller omfattar sjöar med en yta på mindre än 0,5 km2 och som inte har grupperats av medlemsstaterna för karakterisering enligt detta direktiv med stöd av den möjlighet som föreskrivs för detta ändamål i bilaga II till direktivet.

Det skulle nämligen vara oförenligt med systematiken i direktiv 2000/60, och i synnerhet med den komplexa karaktären hos den process som införs i direktivet, att den bindande karaktären hos de miljömål som anges i artikel 4.1 i direktivet även avser ytvattenförekomster som inte har, och inte nödvändigtvis måste, vara föremål för karakterisering eller klassificering, eftersom syftet med dessa miljömål är att göra det möjligt att erhålla de uppgifter som är nödvändiga för att uppnå dessa mål.

Eftersom sjön i det nationella målet är kopplad till det särskilda bevarandeområdet i bukten och öarna kring Kilkieran genom en direkt tidvattenförbindelse, understryker domstolen att den behöriga myndigheten i en medlemsstat, enligt artikel 4 i direktiv 2000/60 och med förbehåll för att ett undantag beviljas, är skyldig att avslå en ansökan om tillstånd till ett projekt när dess effekter på en sjö med en yta på mindre än 0,5 km2 kan medföra en försämring av statusen hos en annan ytvattenförekomst som har eller borde ha varit föremål för en karakterisering enligt direktiv 2000/60, eller kan äventyra uppnåendet av en god ytvattenstatus eller en god ekologisk potential och en god kemisk status för en sådan annan ytvattenförekomst.

Det ankommer även på den behöriga myndigheten att kontrollera huruvida genomförandet av det aktuella projektet är förenligt med de åtgärder som vidtagits inom ramen för det program som upprättats i enlighet med artikel 11 i direktiv 2000/60 för det berörda avrinningsdistriktet i syfte att uppnå målen i detta direktiv. Det framgår nämligen av ordalydelsen i denna bestämmelse att omfattningen av ett åtgärdsprogram inte är begränsad till enbart ”typer” av ytvattenförekomster som karakteriseras inom ramen för genomförandet av artikel 5 i direktiv 2000/60 och dess bilaga II.

Enligt artikel 11.3 c i direktiv 2000/60 ska de ”grundläggande åtgärder” som ska ingå i varje åtgärdsprogram och som utgör de minimikrav som ska uppfyllas bestå av åtgärder för att främja en effektiv och hållbar ”vattenanvändning” för att inte äventyra uppnåendet av de mål som anges i artikel 4 i direktivet.

Med hänsyn till att kvaliteten på en del av ytvattnet som har en liten yta kan påverka kvaliteten på en annan del av ytvattnet med en större yta, kan det i detta sammanhang visa sig nödvändigt att skydda vatten som ingår i ytvattenförekomster som, i likhet med den sjö som är aktuell i det nationella målet, inte har karakteriserats och inte nödvändigtvis måste karakteriseras enligt direktiv 2000/60. Av samma skäl kan det visa sig nödvändigt att på nämnda mindre ytvattenförekomster tillämpa de regleringar för vattenuttag som anges i artikel 11.3 e i direktiv 2000/60 och i del B punkt viii i bilaga VI till direktivet.

( 1 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område (EGT L 327, 2000, s. 1).