Mål T‑328/21

Airoldi Metalli SpA

mot

Europeiska kommissionen

Tribunalens beslut (fjärde avdelningen) av den 2 maj 2022

”Talan om ogiltigförklaring – Dumpning – Import av aluminiumprofiler med ursprung i Kina – Rättsakt om införande av en slutgiltig antidumpningstull – Importör – Regleringsakt som medför genomförandeåtgärder – Villkoret personligen berörd ej uppfyllt – Avvisning”

Talan om ogiltigförklaring – Fysiska eller juridiska personer – Regleringsakter som medför genomförandeåtgärder – Begrepp – Förordning om införande av antidumpningstullar – Omfattas – Införande av ett elektroniskt system för informationsutbyte mellan ekonomiska aktörer och de nationella tullmyndigheterna – Saknar betydelse

(Artikel 263 fjärde stycket FEUF; kommissionens förordning 2021/546)

(se punkterna 19, 20, 23–33 och 35)

Resumé

Till följd av ett klagomål från en sammanslutning som företräder europeiska tillverkare av aluminiumprofiler (nedan kallad den aktuella produkten) antog Europeiska kommissionen, efter genomförandet av en antidumpningsundersökning, en genomförandeförordning om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av den aktuella produkten med ursprung i Folkrepubliken Kina (nedan kallad den angripna förordningen) ( 1 ).

Airoldi Metalli SpA (nedan kallat sökanden), ett bolag som importerar den aktuella produkten, väckte talan om ogiltigförklaring av den angripna förordningen.

Kommissionen framställde en invändning om rättegångshinder mot denna talan med motiveringen att sökanden inte hade talerätt enligt artikel 263 fjärde stycket FEUF, eftersom den angripna förordningen medförde genomförandeåtgärder gentemot sökanden och inte berörde sökanden personligen.

Tribunalen godtar invändningen om rättegångshinder. Tribunalen preciserar, mot bakgrund av sökandens argument avseende automatiseringen av tullförfarandena till följd av en ändring av tullagstiftningen, sin praxis enligt vilken förordningar om införande av slutgiltiga antidumpningstullar medför genomförandeåtgärder i den mening som avses i artikel 263 fjärde stycket FEUF.

Tribunalens bedömning

Tribunalen erinrar inledningsvis om att enligt artikel 263 fjärde stycket FEUF får alla fysiska eller juridiska personer väcka talan mot en akt som är riktad till dem (första fallet) eller som direkt och personligen berör dem (andra fallet) samt mot en regleringsakt som direkt berör dem och som inte medför genomförandeåtgärder (tredje fallet).

Efter att ha konstaterat att den angripna förordningen, under omständigheterna i förevarande fall, inte var riktad till sökanden och efter att ha påpekat att det följer av fast rättspraxis att en importör, såsom sökanden, är direkt berörd av en sådan förordning, undersökte tribunalen huruvida sökanden hade talerätt avseende den angripna förordningen på grundval av det andra eller det tredje fallet i artikel 263 fjärde stycket FEUF.

Vad för det första gäller det tredje fallet avseende att den angripna regleringsakten inte medför genomförandeåtgärder, erinrar tribunalen om att enligt fast rättspraxis, som inleddes med stöd av bestämmelserna i 1992 års tullkodex ( 2 ) samt återges med tillämpning av bestämmelserna i 2013 års tullkodex, ( 3 ) medför förordningarna om införande av slutgiltiga antidumpningstullar genomförandeåtgärder i förhållande till de importörer som ska betala antidumpningstullarna, och innebär att importören ska meddelas eller underrättas om den tullskuld som hänför sig till antidumpningstullarna.

Tribunalen påpekar särskilt att det i bestämmelserna i 2013 års tullkodex bland annat föreskrivs att de tullbelopp som ska betalas ska fastställas av de nationella tullmyndigheterna, att nämnda myndigheter ska underrätta gäldenären om dessa belopp och att frigörandet av varorna av tullmyndigheterna ska anses likvärdigt med underrättelse till gäldenären om tullskulden när beloppet på tullskulden är lika med det belopp som deklarerats av importören. Det går således inte att av ändringen av tullagstiftningen sluta sig till att förordningarna om införande av slutgiltiga antidumpningstullar enligt 2013 års tullkodex, som är tillämpliga i förevarande fall, inte längre medför genomförandeåtgärder gentemot importörerna. Detta gäller i än högre grad eftersom bestämmelserna i 2013 års tullkodex knappt skiljer sig från de bestämmelser som tidigare var i kraft.

Enligt tribunalen påverkas dessa överväganden för det första inte av datoriseringen av det system för informationsutbyte som infördes genom 2013 års tullkodex. Denna datorisering avser nämligen utbytena mellan de ekonomiska aktörerna och tullmyndigheterna och innebär inte i sig att importen av produkterna och betalningen av antidumpningstullarna hädanefter endast kommer att involvera de ekonomiska aktörerna utan att de nationella tullmyndigheterna senare ingriper.

Tribunalen undersöker därefter förfarandet för tulldeklaration och fastställandet av de tullar som ska betalas och finner att den angripna förordningen endast kan få verkan efter det att importören har lämnat in en tulldeklaration genom det elektroniska tullsystemet, vilken i sin tur med nödvändighet måste åtföljs av en åtgärd som vidtas av de nationella tullmyndigheterna. Även om det är riktigt att denna åtgärd oftast sker i form av ett elektroniskt meddelande, rör det sig dock om en rättsakt som antagits av de nationella myndigheterna.

Tribunalen påpekar slutligen att om man av den automatisering som införts genom 2013 års tullkodex drar slutsatsen att den angripna förordningen inte medför genomförandeåtgärder, skulle det innebära att bedömningen av det rättsliga kriteriet, det vill säga att en rättsakt inte medför genomförandeåtgärder, görs beroende av rent tekniska omständigheter. En sådan materiell förenkling, även om den motiveras av att de nationella myndigheterna inte har något utrymme för skönsmässig bedömning vid genomförandet av den angripna förordningen, kan emellertid inte få sådana följder.

Mot bakgrund av dessa överväganden finner tribunalen att sökanden inte har rätt att väcka talan om ogiltigförklaring av den angripna förordningen på grundval av det tredje fallet i artikel 263 fjärde stycket FEUF, eftersom förordningen medför genomförandeåtgärder gentemot sökanden.

Tribunalen konstaterar för det andra att sökanden inte heller personligen berörs av den angripna förordningen, i den mening som avses i det andra fallet i artikel 263 fjärde stycket FEUF. Talan om ogiltigförklaring ska därför avvisas.

( 1 ) Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2021/546 av den 29 mars 2021 om införande av en slutgiltig antidumpningstull och slutgiltigt uttag av den provisoriska tull som införts på import av aluminiumprofiler med ursprung i Folkrepubliken Kina (EUT L 109, 2021, s. 1).

( 2 ) Rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (EGT L 302, 1992, s. 1; svensk specialutgåva, område 2, volym 16, s. 4), i dess ändrade lydelse.

( 3 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen (EUT L 269, 2013, s. 1), i dess ändrade lydelse.