Mål T‑309/21

TC

mot

Europaparlamentet

Tribunalens dom (fjärde avdelningen i utökad sammansättning) av den 7 juni 2023

”Institutionell rätt – Bestämmelser för kostnadsersättning och andra ersättningar till Europaparlamentets ledamöter – Ersättning för assistentstöd till parlamentsledamöter – Återkrav av felaktigt utbetalda belopp – Rimlig tidsfrist – Bevisbörda – Rätten att yttra sig – Skydd av personuppgifter – Artikel 9 i förordning (EU) 2018/1725 – Artikel 26 i stadgan”

1. Talan om ogiltigförklaring – Fysiska eller juridiska personer – Berättigat intresse av att få saken prövad – Krav på ett faktiskt intresse – Beslut att delvis återkalla eller ersätta den angripna rättsakten under förfarandets gång – Det saknas delvis anledning att döma i saken

   (Artikel 263 FEUF)

   (se punkterna 38 och 39)

2. Europaparlamentet – Ledamöter – Kostnadsersättningar och andra ersättningar – Ersättning för assistentstöd till parlamentsledamöter – Kontroll av hur ersättning för assistentstöd till parlamentsledamöter har använts – Bevisbörda

   (Europaparlamentets presidiums beslut om tillämpningsföreskrifter för Europaparlamentets ledamotsstadga, artiklarna 33.1 andra meningen och 68)

   (se punkterna 49–53 och 89)

3. Europeiska unionens budget – Budgetförordningen – Återkrav av unionens fordringar på tredje man – Frist inom vilken en debetnota ska skickas ut – Närmare föreskrifter om fristen för att skicka debetnotan till gäldenären – Principen om rimlig tidsfrist – Tillämplighet – Föreligger inte

   (Europaparlamentets och rådets förordning 2018/1046, artikel 98.2 andra meningen)

   (se punkterna 61 och 62)

4. Europaparlamentet – Ledamöter – Kostnadsersättningar och andra ersättningar – Återkrav av felaktigt utbetalda belopp – Ledamotens rätt att yttra sig innan ett beslut fattas som kan påverka denne på ett ogynnsamt sätt – Begäran om att få ta del av uppgifter som är nödvändiga för att yttra sig – Omfattas

   (Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 41.2)

   (se punkterna 89 och 90)

5. Europaparlamentet – Ledamöter – Kostnadsersättningar och andra ersättningar – Återkrav av felaktigt utbetalda belopp – Ledamotens rätt att yttra sig innan ett beslut fattas som kan påverka denne på ett ogynnsamt sätt – Institutionen begär synpunkter på uppgifter som inte är tillgängliga för ledamoten – Säkerställande av möjligheten att på ett ändamålsenligt och effektivt sätt utöva sin rätt att yttra sig – Omfattning – Ledamotens rätt att ta del av uppgifter – Omfattas – Villkor – Avvägning mellan rätten till skydd för personuppgifter och rätten att yttra sig

   (Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 41.2; Europaparlamentets och rådets förordning 2018/1725, artikel 9)

   (se punkterna 112–117)

Resumé

Genom dom av den 7 mars 2019, L/parlamentet ( 1 ), ogiltigförklarade tribunalen Europaparlamentets beslut att säga upp avtalet om anställning av L (nedan kallad den ackrediterade parlamentsassistenten), som ackrediterad parlamentsassistent. L skulle ge assistans till sökanden, TC, som var ledamot av Europaparlamentet. Anställningsavtalet sades upp med motiveringen bristande förtroende på grund av att L inte hade följt bestämmelserna om tillstånd att utöva extern verksamhet. Tribunalen konstaterade nämligen att det av handlingarna i målet framgick att sökanden inte bara hade varit medveten om den ackrediterade parlamentsassistentens externa verksamhet utan även hade tagit direkt initiativ till densamma.

Till följd av denna dom underrättade parlamentets generalsekreterare sökanden om att det hade inletts ett förfarande för återkrav av felaktigt utbetalda belopp ( 2 ) avseende det assistentstöd som sökanden hade erhållit från den ackrediterade parlamentsassistenten. Vid samma tillfälle anmodades sökanden att inom två månader inkomma med synpunkter och bevisning för att vederlägga parlamentets preliminära slutsatser om den externa verksamhet som den ackrediterade parlamentsassistenten hade ägnat sig åt och för att bevisa att denne faktiskt hade arbetat som ackrediterad parlamentsassistent. Som svar inkom sökanden med synpunkter och kompletterande bevisning till parlamentet samtidigt som han begärde att få ett antal handlingar och upplysningar från parlamentet rörande den ackrediterade parlamentsassistentens personalakt, kopior av den ackrediterade parlamentsassistentens skriftväxling med parlamentets företrädare angående sitt arbete och samtliga handlingar i det mål som hade avgjorts genom domen av den 7 mars 2019. Parlamentet biföll delvis sökandens begäran om handlingar och information.

I beslut av den 16 mars 2021 (nedan kallat det angripna beslutet) förklarade parlamentets generalsekreterare att ett penningbelopp felaktigt hade ersatts av denna institution inom ramen för den ackrediterade parlamentsassistentens anställning och att detta belopp skulle återkrävas från sökanden ( 3 ). Därefter, den 31 mars 2021, utfärdade parlamentets generaldirektör för finans en debetnota och anmodade sökanden att betala tillbaka nämnda belopp.

Tribunalen, som haft att pröva en talan om ogiltigförklaring av det angripna beslutet, bifaller denna talan, uttalar sig om en gäldenärs rätt att göra gällande att principen om skälig tidsfrist har åsidosatts när institutionen skickar en debetnota till gäldenären inom den frist på fem år som fastställs i budgetförordningen. Tribunalen bekräftar på nytt vikten av att principen om rätten att yttra sig iakttas i förfaranden för återkrav av utgifter för assistentstöd till ledamöterna som parlamentet inleder gentemot sina ledamöter. Slutligen prövar tribunalen den nya frågan om möjligheten att, med stöd av rätten att yttra sig, åberopa skäl av allmänintresse för att få tillgång till personuppgifter.

Tribunalens bedömning

För det första underkänner tribunalen den grund som avser åsidosättande av principen om iakttagande av en rimlig tidsfrist, med motiveringen att parlamentet grundade det angripna beslutet på uppgifter från målet L/parlamentet, i vilket talan väcktes i april 2017.

Tribunalen erinrar härvidlag om att det i artikel 41.1 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna slås fast en princip om iakttagande av en rimlig tidsfrist, vilken utgör en integrerad del av rätten till god förvaltning, och att en rimlig tidsfrist ska iakttas i samtliga fall där föreskrifter i detta hänseende saknas men rättssäkerhetsprincipen eller skyddet för berättigade förväntningar utgör hinder för att unionsinstitutionerna eller fysiska eller juridiska personer agerar utan inskränkningar i tiden. När administrationen agerar inom den tidsfrist som särskilt föreskrivs i en rättsakt, kan det däremot inte med framgång göras gällande att de krav som följer av rätten att få sina angelägenheter behandlade inom skälig tid har åsidosatts.

I motsats till de tidigare bestämmelser ( 4 ) föreskrivs i de bestämmelser som är tillämpliga i förevarande fall ( 5 ) numera att utanordnaren ska skicka debetnotan omedelbart efter det att fordran fastställts och senast inom fem år från den tidpunkt då unionsinstitutionen hade kunnat göra sin fordran gällande.

Det finns således inte längre anledning att tillämpa principen om iakttagande av en rimlig tidsfrist för att bedöma den tidsfrist inom vilken debetnotan skulle sändas. Tribunalen påpekar dessutom dels att debetnotan skickades till sökanden omedelbart efter det att fordran hade fastställts i det angripna beslutet, dels att den tidpunkt då parlamentet kunde göra gällande sin fordran sammanfaller med ingivandet av ansökan i målet L/parlamentet eller med avkunnandet av domen i sistnämnda mål, vilket innebär att parlamentet har iakttagit den frist på fem år som föreskrivs i den gällande budgetförordningen.

För det andra bifaller tribunalen talan såvitt avser grunden om åsidosättande av rätten att yttra sig. Tribunalen erinrar inledningsvis om att rätten för var och en att yttra sig innan en enskild åtgärd som skulle beröra honom eller henne negativt vidtas mot honom eller henne särskilt garanteras genom tillämpningsföreskrifterna ( 6 ), enligt vilka den berörda ledamoten ska höras innan något beslut i frågan fattas. Rätten att yttra sig innebär dessutom att var och en garanteras en möjlighet att på ett meningsfullt och effektivt sätt framföra sin ståndpunkt under det administrativa förfarandet, och innan ett beslut fattas som kan påverka hans eller hennes intressen på ett ogynnsamt sätt.

Tribunalen konstaterar att i förevarande fall har flera ansökningar om handlingar och upplysningar från sökanden till parlamentet avslagits, med förbehåll för de handlingar som rör uppsägningen av den ackrediterade parlamentsassistenten.

Tribunalen erinrar om att det på ankommer på parlamentsledamoten att – vid tvivel om huruvida medlen har använts på ett korrekt sätt när ersättning har betalats ut till en ackrediterad parlamentsassistent – visa att denna ackrediterade parlamentsassistent verkligen har arbetat för denne i samband med dennes mandat som parlamentsledamot under hela den period då denna ersättning har betalats ut. När ledamoten anmodas att lägga fram sådana bevis ska han eller hon dessutom inom den föreskrivna fristen förse parlamentet med de uppgifter som han eller hon har tillgång till. Om andra uppgifter framstår som relevanta, kan ledamoten begära att få ta del av dessa från unionens institutioner, organ och byråer som förfogar över dem, med stöd av rätten att yttra sig, under förutsättning att det rör sig om uppgifter som är nödvändiga för att denne på ett ändamålsenligt och effektivt sätt ska kunna framföra sina synpunkter på det planerade återkravet. Parlamentet kan, när det mottar en sådan begäran, inte vägra att tillhandahålla de begärda uppgifterna utan att åsidosätta rätten att yttra sig, annat än om det till stöd för denna vägran kan åberopa skäl som kan anses vara berättigade med hänsyn till dels omständigheterna i det enskilda fallet, dels tillämpliga bestämmelser.

Tribunalen prövar således huruvida de skäl som parlamentet åberopade för att inte lämna ut de uppgifter som sökanden begärt verkligen är berättigade.

För det första avfärdar tribunalen de skäl som parlamentet anförde för att avslå sökandens begäran om att få ta del av ”samtliga e‑postmeddelanden från åren 2015, 2016 och 2019” och den skriftväxling som sökanden haft med parlamentets behöriga avdelningar angående den ackrediterade parlamentsassistentens arbete. Tribunalen erinrar om att varje institution organiserar sitt eget arbete, med iakttagande av de regler som är tillämpliga på institutionen och som den kan föreskriva, och att parlamentet i förevarande fall kunde begränsa lagringstiden för ledamöternas e‑postmeddelanden samtidigt som man gjorde det möjligt för dem att spara meddelandena i personalakter. Tribunalen ska emellertid avgöra om denna policy i förevarande fall har genomförts på ett sätt som säkerställer att rätten att yttra sig iakttas.

Tribunalen konstaterar att parlamentet, från början av år 2016, hade kännedom om en konfliktsituation mellan sökanden och den ackrediterade parlamentsassistenten vad gäller frågan huruvida assistenten verkligen hade utfört sitt arbete för sökanden i enlighet med bestämmelserna om assistentstöd till parlamentsledamöter. Sedan denna tidpunkt ålåg det således parlamentet att säkerställa lagringen av e‑postmeddelanden som kunde styrka den exakta arten av den ackrediterade parlamentsassistentens arbete under uppsägningsförfarandets gång och, om förfarandet utmynnade i andra domstolsförfaranden eller administrativa förfaranden, såsom ett förfarande för återkrav, åtminstone så länge dessa andra förfaranden fortfarande pågick.

Möjligheten att göra en personlig arkivering kan dessutom inte medföra att parlamentet befrias från sin skyldighet att säkerställa lagring av alla relevanta e‑postmeddelanden för att visa att en ackrediterad parlamentsassistent, i enlighet med de regler som institutionen har uppställt för sin egen verksamhet, faktiskt och uteslutande har utfört sitt arbete för den parlamentsledamot som han eller hon är anställd hos, och som har ett direkt samband med ledamotens mandat. Tribunalen tillägger att denna möjlighet inte heller kan befria parlamentet från skyldigheten att lämna ut de på detta sätt lagrade e‑postmeddelandena när den berörda parlamentsledamoten, med tillämpning av rätten att yttra sig, vilken är av grundläggande betydelse i unionens rättsordning, begär ut dessa meddelanden i en situation där denne, såsom i förevarande fall, är föremål för ett förfarande för återkrav på grund av felaktig användning av assistentmedel.

För det andra avfärdar tribunalen de skäl som parlamentet åberopade för att avslå sökandens begäran rörande den ackrediterade parlamentsassistentens ”personalakt” (alla handlingar som rör anställning och arbete), inklusive uppgifter om det antal gånger den ackrediterade parlamentsassistenten hade begärt skydd från parlamentet och uppgifter om dennes närvaro som kan hämtas från dennes passerkort till parlamentet.

När det gäller argumentet att en överföring av dessa uppgifter skulle strida mot förordningen om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter som utförs av unionens institutioner, organ och byråer och om det fria flödet av sådana uppgifter ( 7 ) finner tribunalen visserligen att de uppgifter som sökanden begärde att få del av inte kunde anses vara ”nödvändiga för att utföra en uppgift av allmänt intresse eller som ett led i mottagarens myndighetsutövning” ( 8 ), i den mening som avses i artikel 9.1 a i förordning 2018/1725, eftersom hans tanke var att använda dem till sitt försvar inom ramen för ett återkravsförfarande. Av samma skäl kan det inte anses att överföringen av dessa uppgifter till sökanden svarar mot ett ”specifikt ändamål av allmänt intresse” ( 9 ).

Tribunalen menar emellertid att den begäran om yttrande som parlamentet riktade till sökanden, för att han skulle kunna utöva sin rätt att yttra sig i förevarande fall, grundar sig på uppgifter som denna institution innehar, men som sökanden inte längre har kännedom om, eller på uppgifter som sökanden kände till när han var den ackrediterade parlamentsassistentens närmaste överordnade, men som han inte längre förfogar över.

Med hänsyn till betydelsen av rätten att yttra sig kan den omständigheten att sådana uppgifter kan finnas med i den ackrediterade parlamentsassistentens ”personalakt” således inte i sig hindra att dessa uppgifter lämnas ut till sökanden, så att han kan yttra sig, såsom krävs enligt rättspraxis, på ett ändamålsenligt och effektivt sätt inom ramen för utövandet av nämnda rätt.

Rätten till skydd av personuppgifter är nämligen inte en absolut rättighet, utan ska bedömas i förhållande till dess funktion i samhället och den ska därför vägas mot andra grundläggande rättigheter inom ramen för ett förfarande som ger var och en av de berörda rättigheterna den plats i unionens rättsordning som den, med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet, bör ha i enlighet med proportionalitetsprincipen. Behovet av att säkerställa en sådan avvägning mellan rätten till skydd av personuppgifter och de andra grundläggande rättigheter som erkänns i denna rättsordning har understrukits av unionslagstiftaren i förordningen om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter ( 10 ), vilken motsvarar förordningen om den behandling av personuppgifter som sker i EU:s institutioner, organ och byråer.

Tribunalen finner att parlamentet inte kan anses ha berett sökanden tillfälle att på ett meningsfullt och effektivt sätt yttra sig över de uppgifter som i förekommande fall förekommer i den ackrediterade parlamentsassistentens personalakt, när parlamentet, såsom i förevarande fall, har valt att inte ge sökanden tillgång till dessa uppgifter, efter att ha gjort en avvägning mellan, å ena sidan, denna ackrediterade parlamentsassistents intresse av att de uppgifter som rör honom eller henne inte vidarebefordras till tredje man och, å andra sidan, sökandens intresse av att kunna yttra sig på ett ändamålsenligt och effektivt sätt inom ramen för det återkravsförfarande som inletts mot honom.

Vad gäller argumentet att det skulle strida mot bestämmelserna i tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska unionen om personalakterna för tjänstemän och övriga anställda ( 11 ), vilka är tillämpliga på parlamentsassistenter, att översända dessa uppgifter, konstaterar tribunalen att sekretessen för de aktuella handlingarna inte kan göras gällande mot sökanden, som för övrigt är upphovsman till vissa av de berörda handlingarna i egenskap av den ackrediterade parlamentsassistentens överordnade, i den del sökanden behöver dem för att kunna utöva sin rätt att yttra sig.

För det tredje och slutligen underkänner tribunalen de skäl som parlamentet anförde för att avslå sökandens begäran avseende handlingarna i det mål som avgjordes genom domen av den 7 mars 2019. När det gäller den omständigheten att tribunalen hade beviljat den ackrediterade parlamentsassistenten anonymitet i det förfarande som avgjordes genom nämnda dom, erinrar tribunalen om att anonymisering syftar till att utelämna namnet på en rättegångsdeltagare eller namnet på andra personer som omnämns i förfarandet eller vissa uppgifter i handlingar som tillhör målet och som allmänheten har tillgång till. Den anonymisering som tribunalen beviljade avser däremot inte sekretessen för uppgifter i handlingarna i nämnda förfarande som ligger utanför detta förfarande, och i stället rör förhållandet mellan parterna och tredje man. Tribunalens beslut om anonymisering innebar följaktligen inte att parlamentet var förbjudet att till sökanden utlämna olika handlingar som hade utväxlats i det mål som avgjordes genom domen av den 7 mars 2019, vilka skulle kunna vara relevanta för sökandens möjlighet att utöva sin rätt att yttra sig.

( 1 ) Dom av den 7 mars 2019, L/parlamentet (T‑59/17, EU:T:2019:140).

( 2 ) Enligt artikel 68 i Europaparlamentets presidiums beslut om tillämpningsföreskrifter för Europaparlamentets ledamotsstadga (EUT C 159, 2009, s.1) ) (nedan kallade tillämpningsföreskrifterna).

( 3 ) Enligt artikel 68.1 i tillämpningsföreskrifterna.

( 4 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 (EUT L 298, 2012, s. 1) och kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1268/2012 av den 29 oktober 2012 om tillämpningsföreskrifter för förordning nr 966/2012 (EUT L 362, 2012, s. 1).

( 5 ) Artikel 98.2 andra stycket i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 av den 18 juli 2018 om finansiella regler för unionens allmänna budget, om ändring av förordningarna (EU) nr 1296/2013, (EU) nr 1301/2013, (EU) nr 1303/2013, (EU) nr 1304/2013, (EU) nr 1309/2013, (EU) nr 1316/2013, (EU) nr 223/2014, (EU) nr 283/2014 och beslut nr 541/2014/EU samt om upphävande av förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (EUT L 193, 2018, s. 1).

( 6 ) Artikel 68.2 i tillämpningsföreskrifterna.

( 7 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 av den 23 oktober 2018 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter som utförs av unionens institutioner, organ och byråer och om det fria flödet av sådana uppgifter samt om upphävande av förordning (EG) nr 45/2001 och beslut nr 1247/2002/EG (EUT L 295, 2018, s. 39).

( 8 ) I den mening som avses i artikel 9.1 a i förordning 2018/1725.

( 9 ) I den mening som avses i artikel 9.1 b i förordning 2018/1725.

( 10 ) Skäl 4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT L 119, 2016, s. 1).

( 11 ) Artikel 26 i förordning nr 31 (EEG.) nr 11 (EKSG) om tjänsteföreskrifter för tjänstemän och anställningsvillkor för övriga anställda i Europeiska ekonomiska gemenskapen och Europeiska atomenergigemenskapen, i dess ändrade lydelse.