Mål C‑472/21

Monz Handelsgesellschaft lnternational mbH & Co. KG

mot

Büchel GmbH & Co. Fahrzeugtechnik KG

(begäran om förhandsavgörande från Bundesgerichtshof)

Domstolens dom (femte avdelningen) av den 16 februari 2023

”Begäran om förhandsavgörande – Immaterialrätt – Mönster – Direktiv 98/71/EG – Artikel 3.3 och 3.4 – Villkor för skydd för en beståndsdel av en sammansatt produkt – Begreppen ’synlighet’ och ’normal användning’– Synligheten hos en beståndsdel i en sammansatt produkt vid slutanvändarens normala användning av denna produkt”

1. Tillnärmning av lagstiftning – Mönster – Direktiv 98/71 – Skyddskrav – Mönster som utgör en beståndsdel i en sammansatt produkt – Beståndsdel som är ny och särpräglad – Beståndsdel som förblir synlig vid normal användning av produkten – Beståndsdelens synlighet – Bedömningskriterier

   (Europaparlamentets och rådets direktiv 98/71, artikel 3.3)

   (se punkterna 38–46)

2. Tillnärmning av lagstiftning – Mönster – Direktiv 98/71 – Skyddskrav – Mönster som utgör en beståndsdel i en sammansatt produkt – Beståndsdel som är ny och särpräglad – Beståndsdel som förblir synlig vid normal användning av produkten – Normal användning av produkten – Begrepp

   (Europaparlamentets och rådets direktiv 98/71, artikel 3.3 och 3.4)

   (se punkterna 49 och 52–55 samt domslutet)

Resumé

Monz, ett bolag bildat enligt tysk rätt, är innehavare av ett mönster vilken visar undersidan av cykel- eller motorcykelsadlar och som sedan år 2011 är registrerat hos Deutsches Patent- und Markenamt (den tyska patent- och varumärkesmyndigheten, Tyskland) (nedan kallad DPMA).

Büchel, ett bolag bildat enligt tysk rätt, ansökte vid DPMA om ogiltighetsförklaring av nämnda mönster och gjorde gällande att det inte uppfyllde kraven för att erhålla mönsterskydd ( 1 ). Detta mönster, som används på en sadel, vilken är en beståndsdel i en sammansatt produkt, såsom en cykel eller en motorcykel, är nämligen inte synligt vid normal användning av denna produkt.

DPMA avslog ansökan om ogiltighetsförklaring med motiveringen att det i fråga om det aktuella mönstret inte förelåg skäl att undanta detta från mönsterskyddet. DPMA fann vidare att den beståndsdel på vilken mönstret används förblir synlig vid normal användning av den sammansatta produkten, vilket även omfattar att demontera och återmontera sadeln på ett sätt som inte omfattas av underhåll, service eller reparation.

Bundespatentgericht (Federala patentdomstolen, Tyskland) ogiltigförklarade det omstridda mönstret med motiveringen att det inte uppfyllde kravet på att vara nytt och särpräglat. En beståndsdel som endast är synlig i samband med att den skiljs från en sammansatt produkt uppfyller inte kravet på synlighet och kan följaktligen inte åtnjuta detta skydd. Den hänskjutande domstolen anser dessutom att enbart cykling och påstigning och avstigning av cykeln kan anses utgöra normal användning och att sadelns undersida inte är synlig inom ramen för dessa användningsområden.

Det är mot denna bakgrund som Bundesgerichtshof (Federala högsta domstolen, Tyskland), som anhängiggjorts genom Monz överklagande, har begärt att EU-domstolen ska klargöra, för det första, huruvida kravet på synlighet för mönster som används på eller ingår i en produkt som utgör en beståndsdel i en sammansatt produkt ska bedömas med beaktande av vissa villkor för användningen av denna komplexa produkt eller om det i stället enbart av den objektiva möjligheten att känna igen mönstret som används på den beståndsdelen såsom den ingår i den sammansatta produkten. För det andra vill den hänskjutande domstolen få klarhet i vilka kriterier som är relevanta för att fastställa slutanvändarens normala användning av en sammansatt produkt.

Domstolen preciserar i sitt förhandsavgörande dels kravet på synlighet för att ett mönster som används på eller ingår i en produkt som utgör en beståndsdel i en sammansatt produkt ska kunna omfattas av mönsterskyddet, dels de kriterier som kännetecknar begreppet ”normal användning” av denna produkt, i den mening som avses i artikel 3.3 och 3.4 i direktiv 98/71.

Domstolens bedömning

Domstolen fokuserar inledningsvis på frågan huruvida en beståndsdel är synlig när den väl har infogats i en sammansatt produkt. Den erinrar för det första om att artikel 3.3 i direktiv 98/71 utgör en specialbestämmelse som specifikt avser mönster som används på eller ingår i en produkt som utgör en beståndsdel i en sammansatt produkt. Den har i detta avseende understrukit att det är en produkts eller en produktdels utseende som omfattas av mönsterskyddet.

När det gäller de krav som ska vara uppfyllda för att utseendet på beståndsdelen i en sammansatt produkt ska kunna skyddas som formgivning, har domstolen hänvisat till sin tidigare praxis, enligt vilken denna beståndsdel måste vara synlig och avgränsad genom detaljer som kännetecknar dess särskilda utseende, vilket förutsätter att beståndsdelens utseende inte helt får smälta samman med den sammansatta produkten. Domstolen har understrukit att denna praxis, som avser det formgivningsskydd som föreskrivs i förordning nr 6/2002 ( 2 ), också är tillämplig på det system för mönsterskydd som föreskrivs i direktiv 98/71.

För att en beståndsdel som infogats i en sammansatt produkt ska kunna omfattas av mönsterskyddet måste den förblir synlig vid normal användning av denna produkt. En abstrakt bedömning av synligheten hos den beståndsdel som ingår i en sammansatt produkt, utan samband med en konkret situation med användning av denna produkt, är inte tillräcklig för att en sådan beståndsdel ska kunna åtnjuta mönsterskydd. Artikel 3.3 i direktiv 98/71 kräver emellertid inte att en beståndsdel som ingår i en sammansatt produkt förblir synlig i sin helhet vid varje tidpunkt då produkten används.

Följaktligen ska synligheten hos en beståndsdel som ingår i en sammansatt produkt inte bedömas enbart ur slutanvändarens perspektiv utan även ur en extern betraktares perspektiv.

Vidare prövar domstolen begreppet slutanvändarens ”normala användning” av en sammansatt produkt i den mening som avses i artikel 3.4 i direktiv 98/71. Vad för det första gäller frågan den normala användningen av en sammansatt produkt motsvarar den användning som beståndsdelens tillverkare avsett, den användning som tillverkaren av den sammansatta produkten avsett, eller den slutliga användarens vanliga användning av denna produkt, konstaterar domstolen att denna bestämmelse avser slutanvändarens normala användning av den sammansatta produkten.

Domstolen har i detta avseende preciserat att slutanvändarens normala eller vanliga användning av en sammansatt produkt i allmänhet motsvarar en användning som överensstämmer med det ändamål som den sammansatta produktens tillverkare eller formgivare avsett. Emellertid var det unionslagstiftarens avsikt att ta sikte på slutanvändarens normala användning av den sammansatta produkten, för att därmed utesluta användningen av produkten i andra handelsled och på så sätt undvika kringgående av kravet på synlighet. Bedömningen av normal användning av en sammansatt produkt ska således inte enbart utgå från avsikten hos beståndsdelens eller den sammansatta produktens tillverkare.

Vad för det andra gäller frågan vilken av slutanvändarens användning av en sammansatt produkt som utgör en ”normal användning” i den mening som avses i artikel 3.4 i direktiv 98/71, anser domstolen att den omständigheten, att denna bestämmelse inte preciserar vilken typ av användning av produkten som omfattas av detta begrepp och att bestämmelsen generellt hänvisar till slutanvändarens användning av en sådan produkt, talar för en vid tolkning av nämnda begrepp. Med hänsyn till att användningen av en produkt i dess huvudsakliga funktion i praktiken kräver ofta olika handlingar som kan utföras före eller efter det att produkten har fyllt sitt huvudsakliga syfte, drar domstolen slutsatsen att den normala användningen av en sammansatt produkt omfattar samtliga dessa handlingar, med undantag för dem som uttryckligen undantas, det vill säga handlingar såsom underhåll, service och reparation.

Begreppet normal användning ska följaktligen omfatta handlingar som hänför sig till den vanliga användningen av en produkt och andra handlingar som rimligen kan företas i samband med sådan användning och som är vanliga ur slutanvändarens perspektiv, inbegripet sådana som kan företas före eller efter det att produkten har fyllt sin huvudsakliga funktion, såsom lagring och transport av produkten.

Mot bakgrund av dessa överväganden slår domstolen fast att kravet på synlighet för att ett mönster som används på eller ingår i en produkt som utgör en beståndsdel i en sammansatt produkt ska kunna omfattas av mönsterskyddet, ska bedömas mot bakgrund av en normal användning av denna sammansatta produkt, så att den berörda beståndsdelen, när den har infogats i den sammansatta produkten, förblir synlig vid en sådan användning. För detta ändamål ska frågan huruvida en beståndsdel i en sammansatt produkt är synlig vid slutanvändarens ”normala användning” bedömas ur denna användares och en extern observatörs perspektiv. Denna normala användning ska täcka alla handlingar som företas i samband med den huvudsakliga användningen av en sammansatt produkt och de handlingar som slutanvändaren vanligtvis måste företa i samband med en sådan användning, med undantag för underhåll, service och reparationsarbeten.

( 1 ) I den mening som avses i A4 § i Gesetz über den rechtlichen Schutz von Design (lagen om rättsligt mönsterskydd) av den 24 februari 2014, (BGBl. 2014 I, s. 122), som införlivar Europaparlamentets och rådets direktiv 98/71/EG av den 13 oktober 1998 om mönsterskydd (EGT L 289, 1998, s. 28).

( 2 ) Rådets förordning (EG) nr 6/2002 av den 12 december 2001 om gemenskapsformgivning (EGT L 3, 2002, s. 1).