Mål C-7/21

LKW WALTER Internationale Transportorganisation AG

mot

CB m.fl.

(begäran om förhandsavgörande, framställd av Bezirksgericht Bleiburg)

 Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 7 juli 2022

”Begäran om förhandsavgörande – Civilrättsligt samarbete – Delgivning av handlingar – Förordning (EG) nr 1393/2007 – Artikel 8.1 – Rätten att vägra att ta emot en handling ska utövas inom en vecka – Beslut om verkställighet som meddelats i en medlemsstat och delgivits i en annan medlemsstat på enbart den förstnämnda medlemsstatens språk – Lagstiftning i den förstnämnda medlemsstaten vilken föreskriver en frist på åtta dagar för att invända mot nämnda beslut – Fristen för att invända börjar löpa vid samma tidpunkt som fristen för att vägra att ta emot handlingen – Artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna – Rätt till ett effektivt rättsmedel”

Civilrättsligt samarbete – Delgivning av rättegångshandlingar och andra handlingar – Förordning nr 1393/2007 – Vägran att ta emot en handling – En rätt som en handlings adressat under vissa förhållanden tillerkänns – Rätten att vägra att ta emot en handling ska utövas inom en vecka – Fristen för att överklaga rättsakten i ursprungsmedlemsstaten börjar löpa vid samma tidpunkt som fristen för att vägra att ta emot handlingen – Otillåtet

(Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 47 andra stycket; Europaparlamentets och rådets förordning nr 1393/2007, skälen 2 och 10 samt artikel 8.1)

(se punkterna 36, 39, 41 och 45–49 samt domslutet)

Sammanfattning

År 2019 delgav en slovensk domstol LKW WALTER Internationale Transportorganisation AG, som är ett bolag etablerat i Österrike, ett beslut om verkställighet. Beslutet hade meddelats i bolagets utevaro på grundval av handlingar som äger vitsord, och var avfattat på slovenska. De österrikiska advokater som företrädde nämnda bolag invände därefter mot nämnda beslut. Invändningen avvisades emellertid med motiveringen att fristen för att invända på åtta dagar, vilken enligt slovensk rätt började löpa vid delgivningen av beslutet, inte hade respekterats.

Nämnda avvisning föranledde bolaget att väcka skadeståndstalan vid Bezirksgericht Bleiburg (Distriktsdomstolen i Bleiburg, Österrike) mot nämnda advokater. De sistnämnda svarade att tidsfristen för att invända i slovensk rätt bland annat strider mot förordning nr 1393/2007 om delgivning av handlingar(1) samt mot rätten till ett effektivt domstolsskydd, som slås fast i artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan). Om dessa bestämmelser hade tillämpats på ett korrekt sätt skulle invändningen följaktligen inte ha avvisats med anledning av att det kom in för sent.

Mot bakgrund av detta resonemang hade den domstol som har att avgöra målet bland annat frågor om förhållandet mellan den tidpunkt då den frist för att invända på åtta dagar som föreskrivs i slovensk rätt börjar löpa och artikel 8 i förordning nr 1393/2007. Enligt denna bestämmelse kan adressaten för en handling som ska delges vägra att ta emot handlingen inom en vecka om den, såsom i förevarande fall, inte är avfattad på eller åtföljd av en översättning till ett språk som adressaten förväntas förstå.

Med anledning av begäran om förhandsavgörande fastställde domstolen att artikel 8.1 i förordning nr 1393/2007, jämförd med artikel 47 i stadgan, ska tolkas så, att den utgör hinder för lagstiftningen i den medlemsstat i vilken den myndighet som har utfärdat en handling som ska delges är belägen, enligt vilken den tidpunkt då den frist på en vecka som avses i artikel 8.1, inom vilken adressaten för en sådan handling kan vägra att ta emot den av något av de skäl som anges i den bestämmelsen, börjar löpa, sammanfaller med den tidpunkt då fristen för att överklaga nämnda handling i denna medlemsstat börjar löpa.

Domstolens bedömning

Det följer av domstolens praxis att rätten att vägra att ta emot den handling som ska delges, vilken föreskrivs i artikel 8.1 i förordning nr 1393/2007, gör det möjligt att skydda adressatens rätt till försvar i enlighet med kravet på en rättvis rättegång, vilket stadgas i artikel 47 andra stycket i stadgan. Det är därför viktigt att se till att adressaten för en handling som ska delges och som är avfattad på ett annat språk än det som adressaten antas förstå faktiskt kan utöva rätten att vägra att ta emot handlingen, vilken omfattas av adressatens grundläggande rätt till ett effektivt domstolsskydd.

För att rätten att vägra att ta emot en handling som ska delges ska ha en ändamålsenlig verkan krävs särskilt att adressaten har underrättats om förekomsten av denna rättighet. Det är därför tvingande att genomgående använda det standardformulär som återfinns i bilaga II till förordning nr 1393/2007. Vidare ska adressaten förfoga över hela den frist på en vecka, som föreskrivs i artikel 8.1 i denna förordning, för att bedöma om det är lämpligt att godta eller vägra att ta emot handlingen och, i händelse av vägran, för att återsända handlingen.

Av detta följer att när den handling som ska delges inte är avfattad på eller översatt till något av de språk som avses i artikel 8.1 i förordning nr 1393/2007, kan den tidpunkt då fristen på en vecka för att utöva rätten att vägra ta emot handlingen börjar löpa inte, utan att den ändamålsenliga verkan av denna bestämmelse, jämförd med artikel 47 i stadgan, undergrävs, sammanfalla med den tidpunkt då fristen för att överklaga börjar löpa i enlighet med lagstiftningen i den medlemsstat där den myndighet som har utfärdat handlingen är belägen. Den sistnämnda fristen ska nämligen i princip börja löpa efter det att fristen på en vecka har löpt ut.

Om det inte förhöll sig så, skulle adressaten nämligen kunna lockas att välja alternativet att vägra att ta emot handlingen, för att inte drabbas av en processuell nackdel på grund av att vederbörande befinner sig i en gränsöverskridande situation. Ett sådant incitament skulle strida mot syftet med förordning nr 1393/2007, vilket bland annat är att påskynda översändandet av rättegångshandlingar och andra handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur för delgivning, utan att det påverkar iakttagandet av adressatens rätt till försvar. För att säkerställa förordningens effektivitet bör möjligheten att vägra delgivning av nämnda handlingar sålunda begränsas till undantagsfall.

1      Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1393/2007 av den 13 november 2007 om delgivning i medlemsstaterna av rättegångshandlingar och andra handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur (”delgivning av handlingar”) och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1348/2000 (EUT L 324, 2007, s. 79).