Mål T‑590/20

Clariant AG
och
Clariant International AG

mot

Europeiska kommissionen

Tribunalens dom (tredje avdelningen i utökad sammansättning) av den 18 oktober 2023

”Konkurrens – Konkurrensbegränsande samverkan – Etenmarknaden – Beslut i vilket en överträdelse av artikel 101 FEUF konstateras – Samordning avseende en del av inköpspriset – Förlikningsförfarande – Böter – Justering av grundbeloppet för böterna – Punkt 37 i riktlinjerna för beräkning av böter – Upprepning av överträdelse – Punkt 28 i riktlinjerna för beräkning av böter. – Obegränsad behörighet – Genkäromål med yrkande om höjning av bötesbeloppet”

1. Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Justering av grundbeloppet – Försvårande omständigheter – Upprepning av överträdelse – Begrepp – Överträdelsernas likhet – Nivån på höjningen av grundbeloppet för böterna – Kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning – Gräns – Iakttagande av proportionalitetsprincipen – Beaktande av den tid som förflutit sedan den tidigare överträdelsen

   (Artikel 101 FEUF, rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2 och 23.3; kommissionens meddelande 2006/C 210/02, punkt 28)

   (se punkterna 37–39, 48–57, 61, 71–74, 79–84, 91, 92 och 95)

2. Institutionernas rättsakter – Motivering – Skyldighet – Omfattning – Beslut om tillämpning av konkurrensreglerna – Beslut att ålägga böter och tillämpa en multiplikationskoefficient med anledning av upprepningen av överträdelsen – Kommissionens skyldighet att motivera valet av procentsats för höjningen med anledning av upprepningen av överträdelsen – Föreligger inte

   (Artiklarna 101.1 och 296 FEUF, rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2; kommissionens meddelande 2006/C 210/02, punkt 28)

   (se punkterna 100–103)

3. Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Justering av grundbeloppet – Kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning – Metoden enligt riktlinjerna har inte tillämpats – Tillåtet – Villkor – De särskilda omständigheterna i ärendet och böternas avskräckande verkan – Inköpskartell – Krav på att kommissionen ska beakta det ifrågasatta beteendets inverkan på marknaden – Föreligger inte

   (Artikel 101.1 FEUF, rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2; kommissionens meddelande 2006/C 210/02, punkterna 13 och 37)

   (se punkterna 117–123, 125–127, 141, 143, 150 och 151)

4. Konkurrens – Böter – Beslut att ålägga böter – Motiveringsskyldighet – Omfattning – Kommissionens möjlighet att avvika från riktlinjerna vid beräkning av böterna – Desto högre krav på motivering

   (Artiklarna 101 och 296 FEUF, rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2; kommissionens meddelande 2006/C 210/02, punkt 37)

   (se punkterna 167–172)

5. Konkurrens – Böter – Beslut att ålägga böter – Motiveringsskyldighet – Omfattning – Redovisning av de uppgifter som legat till grund för kommissionens bedömning av överträdelsens allvar och dess varaktighet – Tillräcklig redovisning – Skyldighet för kommissionen att i siffror ange hur böterna beräknats – Föreligger inte

   (Artiklarna 101 och 296 andra stycket FEUF; rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2)

   (se punkterna 177–179)

6. Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning – Domstolsprövning – Unionsdomstolens obegränsade behörighet – Räckvidd – Fastställande av bötesbelopp – Bedömningskriterier – Överträdelsens allvar och varaktighet – Iakttagande av principerna om motivering, proportionalitet, individuella böter och likabehandling

   (Artiklarna 101.1 och 261 FEUF; rådets förordning nr 1/2003, artiklarna 23.3 och 31)

   (se punkterna 185 och 186)

7. Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning – Domstolsprövning – Unionsdomstolens obegränsade behörighet – Genkäromål med yrkande om höjning av böterna – Omfattas

   (Artiklarna 101.1 och 261 FEUF)

   (se punkterna 221 och 222)

8. Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Förlikningsförfarande – Nedsättning av böter då det företag som är föremål för utredning samarbetar – Kommissionens genkäromål med yrkande om höjning av böterna – Undanröjande av den nedsättning företagen beviljats – Krav på att parterna i förlikningsförfarandet godtar det slutliga bötesbeloppet och alla dess parametrar för att kunna förhandla i syfte att uppnå en förlikning – Föreligger inte

   (Artikel 101 FEUF; kommissionens meddelande 2008/C 167/01, punkt 16)

   (se punkterna 222–230)

Resumé

Genom beslut av den 14 juli 2020 ( 1 ) (nedan kallat det angripna beslutet) konstaterade Europeiska kommissionen att fyra företag hade åsidosatt artikel 101 FEUF, i och med att de under perioden från den 26 december 2011 till den 29 mars 2017 hade deltagit i en enda, fortlöpande överträdelse bestående i utbyte av kommersiellt känsliga och prisrelaterade uppgifter och fastställande av en prisfaktor med koppling till inköp av eten i Belgien, Tyskland, Frankrike och Nederländerna.

Bland de fyra företag som bötfälldes av denna anledning finns Clariant International AG, som utan förbehåll har medgett sitt ansvar för bolagets direkta deltagande i överträdelsen under den berörda perioden, och Clariant AG, som utan förbehåll har medgett sitt ”gemensamma och solidariska” ansvar i egenskap av moderbolag till Clariant International AG.

När kommissionen beräknade de böter som dessa två företag skulle åläggas gemensamt och solidariskt, fastställde den, i ett första steg, grundbeloppet för böterna med hänvisning till inköpsvärdet för den eten som förvärvats under den period som omfattade det sista fullständiga år då sökandena deltog i överträdelsen, det vill säga år 2016.

I ett andra steg, justerade kommissionen grundbeloppet för böterna. Kommissionen höjde grundbeloppet för böterna med 50 procent, med anledningen av den försvårande omständigheten att det rörde sig om en upprepning av överträdelsen, i enlighet med punkt 28 i riktlinjerna för beräkning av böter. ( 2 ) Vidare höjde kommissionen, i enlighet med punkt 37 i riktlinjerna för beräkning av böter, grundbeloppet för böterna med 10 procent, för att ta hänsyn till de särskilda omständigheterna i ärendet och behovet av att uppnå en tillräckligt avskräckande nivå på böterna.

I ett tredje steg, efter det att kommissionen hade försäkrat sig om att böterna inte översteg 10 procent av de två företagens totala omsättning under år 2019, beviljade den företagen nedsättning med 30 procent av bötesbeloppet med anledning av att de hade samarbetat, i enlighet med 2006 års meddelande om samarbete, ( 3 ) och nedsättning med 10 procent, med anledning av att de hade samarbetat under förlikningsförfarandet.

Clariant AG och Clariant International AG har väckt talan och yrkat delvis ogiltigförklaring av det angripna beslutet, i den del det rör de ålagda böternas belopp, och, i andra hand, nedsättning av bötesbeloppet. Sökandena har vidare yrkat att tribunalen ska ogilla kommissionens genkäromål, genom vilket kommissionen har yrkat höjning av bötesbeloppet genom undanröjande av den nedsättning med 10 procent som de beviljades för deras samarbete under förlikningsförfarandet.

Tribunalen ogillar talan i dess helhet, liksom kommissionens genkäromål. I sin dom behandlar tribunalen bland annat frågan om berättigandet av och motiveringen för att höja grundbeloppet för böterna genom en tillämpning av punkt 37 i riktlinjerna för beräkning av böter, mot bakgrund av att kartellen var en inköpskartell. Tribunalen uttalar sig vidare, inom ramen för sin obegränsade behörighet, om kommissionens genkäromål, med yrkande om att tribunalen ska undanröja den nedsättning med 10 procent som sökandena beviljades för sitt samarbete under förlikningsförfarandet eftersom de, genom förevarande förfarande, ifrågasatt omständigheter som medgetts och godtagits under förlikningsförfarandet.

Tribunalens bedömning

För det första underkänner tribunalen den grund som avser att kommissionen felaktigt höjde grundbeloppet för böterna med stöd av punkt 37 i riktlinjerna för beräkning av böter, med hänvisning till kravet på att beakta såväl de särskilda omständigheterna i målet som behovet att uppnå en avskräckande nivå på böterna.

I förevarande fall påpekar tribunalen att kommissionen, med hänsyn till att överträdelsen rörde en inköpskartell och med hänsyn till att alla deltagarna inte var närvarande på samma marknader i efterföljande led, beräknade grundbeloppet för böterna på grundval av inköpsvärdet snarare än på grundval av försäljningsvärdet för de varor som sålts på marknaderna i efterföljande led.

Tribunalen konstaterar vidare att kommissionen, genom att höja detta grundbelopp för böterna med 10 procent med tillämpning av punkt 37 i riktlinjerna för beräkning av böter, i vederbörlig ordning hade utnyttjat sitt utrymme för skönsmässig bedömning och inte gjort någon uppenbart oriktig bedömning. Kommissionen beaktade nämligen de särskilda omständigheterna i ärendet, nämligen att den aktuella kartellen var en inköpskartell och att värdet på inköpen, som beaktades i stället för försäljningsvärdet, inte i sig kunde utgöra ett lämpligt beräkningstal för att värdera överträdelsens ekonomiska betydelse. Kommissionen beaktade även behovet av att uppnå en avskräckande bötesnivå och konstaterade att den avskräckande verkan inte skulle kunna säkerställas om den allmänna metod som föreskrivs i riktlinjerna för beräkning av böter tillämpades utan minsta justering. Kommissionen var däremot inte skyldig att beakta det ifrågasatta beteendets inverkan på marknaden, eftersom det, för en höjning av bötesbeloppet enligt punkt 37 i riktlinjerna för beräkning av böter, inte krävs att det först visas att beteendet har en sådan inverkan.

Slutligen finner tribunalen att kommissionen redogjorde för de skäl som föranledde den att anse att de särskilda omständigheterna i ärendet och behovet av att uppnå en avskräckande bötesnivå motiverade att den frångick den allmänna metoden och höjde detta grundbelopp, och att den vederbörligen redogjorde för de omständigheter den beaktat när den fastställde att det var lämpligt att höja grundbeloppet för böterna med 10 procent. Eftersom kommission inte är skyldig att redovisa sifferuppgifterna för vart och ett av stegen i beräkningsmetoden, var den inte skyldig att ge någon ytterligare förklaring till den särskild procentsats för höjningen som valdes.

För det andra ogillar tribunalen kommissionens genkäromål. Tribunalen konstaterar att parterna i förlikningsförfarandet, som motprestation för en nedsättning med 10 procent av de böter som de skulle ha ålagts i ett ordinarie förfarande, bland annat ska medge sitt ansvar för överträdelsen och ange det högsta bötesbelopp som de räknar med att åläggas av kommissionen och som de skulle godta. Tribunalen påpekar emellertid att parterna i förlikningsförfarandet, enligt tillkännagivandet om förlikningsförfaranden, ( 4 ) inte är skyldiga att godta det slutliga bötesbeloppet och alla dess parametrar för att kunna förhandla i syfte att nå en förlikning.

Det förhållandet att Clariant AG och Clariant International AG hade godtagit ett högsta bötesbelopp i sin förlikningsinlaga kan således inte likställas med att de godtagit det exakta slutliga bötesbeloppet och den beräkningsmetod som använts, inklusive de justeringar som gjorts enligt punkterna 28 och 37 i riktlinjerna för beräkning av böter. De höjningar av böterna som gjort med tillämpning av punkterna 28 och 37 i riktlinjerna hade dessutom inte uttryckligen godtagits av dessa företag i deras förlikningsinlaga och de hade inte varit föremål för ett samförstånd med kommissionen under förfarandet. Av detta följer att kommissionen inte kunde utgå från att sökandena inte längre skulle bestrida höjningen av böterna enligt punkterna 28 och 37 av riktlinjerna för beräkning av böter inom ramen för en talan vid domstol.

Eftersom dessa företag genom förevarande talan har bestritt det bötesbelopp som ålagts dem och därvid gjort gällande att tillämpningen av nämnda punkter var felaktig, har kommissionen således inte lyckats visa att det skulle vara motiverat att undanröja den nedsättning med 10 procent som beviljats dem för deras samarbete under förlikningsförfarandet.

Mot denna bakgrund ogillar tribunalen talan i dess helhet, liksom kommissionens genkäromål.

( 1 ) Kommissionens beslut C(2020) 4817 slutlig, av den 14 juli 2020, om ett förfarande enligt artikel 101 FEUF (AT.40410 – Eten).

( 2 ) Riktlinjerna för beräkning av böter som döms ut enligt artikel 23.2 a i förordning nr 1/2003 (EUT C 210, 2006, s. 2).

( 3 ) Kommissionens tillkännagivande om immunitet mot böter och nedsättning av böter i kartellärenden (EUT C 298, 2006, s. 11).

( 4 ) Kommissionens tillkännagivande om förlikningsförfaranden i samband med beslut enligt artikel 7 och artikel 23 i rådets förordning (EG) nr 1/2003 i kartellärenden (EUT C 167, 2008, s. 1).