Mål T‑115/20

Carles Puigdemont i Casamajó
och
Antoni Comín i Oliveres

mot

Europaparlamentet

Tribunalens dom (sjätte avdelningen i utökad sammansättning) av den 5 juli 2023

”Talan om ogiltigförklaring – Institutionell rätt – Parlamentsledamot – Parlamentets talmans vägran att vidta åtgärder med anledning en begäran om fastställelse av immunitet och privilegier – Rättsakt mot vilken talan inte kan väckas – Avvisning”

Talan om ogiltigförklaring – Akter mot vilka talan kan väckas – Begrepp – Akter som har bindande rättsverkningar – Bedömning med beaktande av rättsaktens innehåll, det sammanhang inom vilket den antogs och befogenheterna för den som antagit den – Parlamentets talmans vägran att vidta åtgärder med anledning av en begäran om fastställelse av immunitet och privilegier för ledamöterna i Europaparlamentet – Rättsakt som inte är avsedd att ha bindande rättsverkningar – Avvisning

(Artikel 263 FEUF; protokollet om Europeiska unionens immunitet och privilegier, artikel 9; Europaparlamentets arbetsordning, artikel 9)

(se punkterna 36–38, 54–56, 74–77, 82, 83, 87 och 89)

Resumé

Sökandena ställde upp som kandidater i det val till Europaparlamentet som hölls i Spanien den 26 maj 2019, och förklarades därefter ha blivit valda ( 1 ). Den 15 juni 2019 avslog undersökningsdomaren vid Tribunal Supremo (Högsta domstolen, Spanien) en ansökan om återkallande av de nationella häktningsbeslut som spanska brottmålsdomstolar hade utfärdat för att kunna få sökandena dömda inom ramen för det straffrättsliga förfarande som inletts mot dem för brotten ”ohörsamhet”, ”uppror” och ”otillbörligt användande av allmänna medel”.

Den 17 juni 2019 överlämnade Junta Electoral Central (den centrala valmyndigheten, Spanien) en lista till Europaparlamentet över de kandidater som hade valts i Spanien, där sökandenas namn inte fanns med. Den 20 juni underrättade den centrala valmyndigheten Europaparlamentet om ett beslut i vilket den konstaterade att sökandena inte hade avlagt den ed om att respektera den spanska konstitutionen som krävs enligt den spanska lagen om allmän valordning ( 2 ). Den centrala valmyndigheten förklarade följaktligen att de platser som tilldelats sökandena i Europaparlamentet var vakanta och att alla de rättigheter som sökandena skulle kunna ha på grund av sitt uppdrag skulle vilandeförklaras till dess att de hade avlagt denna ed. Den 2 juli 2019 öppnades det nyvalda Europaparlamentets första session efter valet den 26 maj 2019, utan sökandenas närvaro.

Genom mejl av den 10 oktober 2019 skickade en Europaparlamentariker, på uppdrag av sökandena, en skrivelse till parlamentets nyvalda talman som innehöll en begäran från 38 Europaparlamentariker, däribland hon själv, om att parlamentet skulle fastställa sökandenas parlamentariska immunitet enligt protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier ( 3 ). Den 10 december 2019 avslog parlamentets talman denna begäran och angav att parlamentet inte kunde betrakta sökandena som ledamöter av parlamentet i avsaknad av ett officiellt meddelande från de spanska myndigheterna om att de hade valts, i den mening som avses i valakten. ( 4 )

Klagandena väckte talan vid tribunalen och yrkade ogiltigförklaring av det beslutet.

Parlamentet gjorde med stöd av Konungariket Spanien en invändning om rättegångshinder och anförde att talan inte kunde tas upp till prövning, eftersom det inte förelåg någon akt mot vilka talan kunde väckas enligt artikel 263 FEUF.

Tribunalen (i utökad sammansättning) godtar invändningen om rättegångshinder och avvisar sålunda talan, med angivande av skälet att talan inte är riktad mot en akt mot vilken en talan om ogiltigförklaring kan väckas enligt artikel 263 FEUF.

Tribunalens bedömning

Tribunalen erinrar inledningsvis om att enligt fast rättspraxis anses alla rättsakter – oavsett slag eller form – som antas av institutionerna och som är avsedda att ha bindande rättsverkningar som kan påverka sökandens intressen, genom att klart förändra dennes rättsliga ställning, utgöra sådana akter mot vilka talan kan väckas i den mening som avses i artikel 263 FEUF.

Tribunalen preciserar även att en unionsinstitutions svar på en begäran som har framställts till den inte nödvändigtvis utgör ett beslut, i den mening som avses i artikel 263 fjärde stycket FEUF, som således ger mottagaren av detta svar möjlighet att väcka talan om ogiltigförklaring. En rättsakt från en unionsinstitution som har nekande karaktär ska bedömas i förhållande till arten av den begäran som den utgör ett svar på. Således utgör en institutions avslag på en begäran som har riktats till den inte en rättsakt som kan bli föremål för en talan om ogiltigförklaring, om begäran inte syftade till att institutionen skulle vidta en åtgärd med bindande rättsverkningar.

I förevarande fall ska tribunalen således, för att avgöra om den skrivelse som innebar att parlamentets talman vägrade att vidta åtgärder till följd av begäran om fastställelse av sökandenas immunitet är en rättsakt mot vilken talan kan väckas i den mening som avses i artikel 263 FEUF, pröva huruvida det begärda beslutet om fastställelse kunde ha fått rättsverkningar.

I detta avseende underkänner tribunalen för det första sökandenas argument att Europaparlamentets ensamrätt att upphäva immuniteten för en av dess ledamöter ( 5 ) ger parlamentet exklusiv behörighet att med bindande verkan avgöra huruvida en ledamot åtnjuter immunitet i ett visst ärende.

Tribunalen anger för det andra att Europaparlamentets ledamöter enligt protokoll nr 7 ( 6 ), vad avser deras egen stats territorium, ska åtnjuta den immunitet som beviljas parlamentsledamöter i deras land enligt nationell lagstiftning. Omfattningen och räckvidden av den immunitet som Europaparlamentets ledamöter åtnjuter på sina respektive nationella territorier, med andra ord immunitetens materiella innehåll, bestäms således av de olika nationella rättsordningar som den hänvisar till. Tribunalen drar härav följande slutsats: För det fall en medlemsstats lagstiftning innehåller ett förfarande för fastställelse av den immunitet som ledamöter av det nationella parlamentet åtnjuter och detta förfarande gör det möjligt för det nationella parlamentet att vända sig till rättsliga myndigheter eller polismyndigheter för att till exempel begära att lagföringen av en av dess ledamöter ska avbrytas, ska också Europaparlamentet tillerkännas samma befogenhet i förhållande till de Europaparlamentariker som valts för den medlemsstaten.

Tribunalen konstaterar för det tredje att de bestämmelser i nationell rätt ( 7 ), såsom de har tolkats av de nationella domstolarna ( 8 ), inte ger det spanska parlamentet befogenhet att fastställa immuniteten för en av dess ledamöter när den nationella domstolen inte erkänner denna immunitet, till exempel genom att begära att ett rättsligt förfarande som inletts mot ledamoten ska vilandeförklaras. Europaparlamentet har således inte, med avseende på de ledamöter som valts för Konungariket Spanien, någon sådan befogenhet med stöd av den nationella rätt som det hänvisas till i protokoll nr 7.

Europaparlamentet har således inte någon lagligen grundad befogenhet att anta ett beslut om fastställelse av sökandenas immunitet vilket har bindande rättsverkningar för de spanska rättsliga myndigheterna. Europaparlamentet kunde följaktligen inte, som svar på begäran om fastställelse av sökandenas parlamentariska immunitet, anta ett beslut med bindande rättsverkningar.

Europaparlamentets talmans vägran att tillmötesgå denna begäran utgör således inte en rättsakt mot vilken talan kan väckas enligt artikel 263 FEUF.

( 1 ) Den centrala valmyndighetens beslut av den 13 juni 2019 om ”tillkännagivande av valda ledamöter till Europaparlamentet i det val som anordnats den 26 maj 2019” (BOE nr 142, av den 14 juni 2019, s. 62477).

( 2 ) Artikel 224.2 i Ley orgánica 5/1985 de régimen electoral general (lag 5/1985 om allmän valordning) av den 19 juni 1985 (BOE nr 147 av den 20 juni 1985, s. 19110).

( 3 ) Den parlamentariska immuniteten tas upp i artikel 9 första och andra styckena i protokoll (nr 7) om Europeiska unionens immunitet och privilegier (EUT C 83, 2010, s. 266).

( 4 ) Akt om allmänna direkta val av företrädare i Europaparlamentet, som utgör en bilaga till rådets beslut 76/787/EKSG, EEG, Euratom av den 20 september 1976 (EGT L 278, 1976, s. 1), i dess lydelse enligt rådets beslut 2002/772/EG, Euratom av den 25 juni 2002 och av den 23 september 2002 (EGT L 283, 2002, s. 1).

( 5 ) Enligt artikel 9 tredje stycket, i protokoll nr 7.

( 6 ) Enligt artikel 9 första stycket a) i protokoll nr 7.

( 7 ) Artikel 71 i den spanska konstitutionen, artiklarna 751.2 och 753 i Ley de Enjuiciamiento Criminal (straffprocesslagen) samt artikel 12 i Reglamento del Congreso de los Diputados (förordningen om deputeradekammaren).

( 8 ) Bland annat av Tribunal Constitucional (Författningsdomstolen, Spanien) i dom 70/2021 av den 18 mars 2021. Samma bedömning som gjordes där har gjorts i flera därpå följande domar.