Mål C‑300/20

Bund Naturschutz in Bayern e.V.

mot

Landkreis Rosenheim

(begäran om förhandsavgörande från Bundesverwaltungsgericht)

Domstolens dom (stora avdelningen) av den 22 februari 2022

”Begäran om förhandsavgörande – Miljö – Direktiv 2001/42/EG – Miljökonsekvensbedömning av vissa planer och program – Artikel 2 a – Begreppet ’planer och program’ – Artikel 3.2 a – Rättsakter som utarbetas för vissa sektorer och i vilka förutsättningarna anges för kommande tillstånd för projekt enligt bilagorna I och II till direktiv 2011/92/EU – Artikel 3.4 – Rättsakter i vilka ramen fastställs för kommande tillstånd för projekt – Förordning om landskapsskydd antagen av en lokal myndighet”

1. Miljö – Miljökonsekvensbedömning av vissa planer och program – Direktiv 2001/42 – Plan och program – Begrepp – Nationell åtgärd som syftar till att skydda naturen och landskapet antagen av en lokal myndighet – Omfattas – Åtgärdens generella och abstrakta karaktär – Saknar betydelse

   (Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/42, artikel 2 a)

   (se punkterna 35–41)

2. Miljö – Miljökonsekvensbedömning av vissa planer och program – Direktiv 2001/42 – Tillämpningsområde – Planer och program som kan antas medföra betydande miljöpåverkan – Sektorer som avses i bilagorna I och II till direktiv 2011/92 – Nationell åtgärd som syftar till att skydda naturen och landskapet och som innehåller bestämmelser om verksamheter inom dessa sektorer – Omfattas – Villkor – Rättsakt som innehåller en omfattande samling kriterier och former för utfärdande av tillstånd och genomförande av projekt som medför betydande miljöpåverkan – Åtgärd som föreskriver generella förbud och tillståndskrav, utan tillräckligt detaljerade bestämmelser om dessa projekt – Omfattas inte

   (Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/42, artikel 3.2 a, och 2011/92, bilagorna I och II)

   (se punkterna 47–53 och 55–70 samt punkt 1 i domslutet)

3. Miljö – Miljökonsekvensbedömning av vissa planer och program – Direktiv 2001/42 – Tillämpningsområde – Planer och program som kan antas medföra betydande miljöpåverkan – Rättsakter som fastställer förutsättningarna för kommande projekt – Begrepp – Rättsakt som innehåller en omfattande samling kriterier och former för utfärdande av tillstånd och genomförande av projekt som medför betydande miljöpåverkan – Nationell åtgärd som föreskriver generella förbud och tillståndskrav, utan tillräckligt detaljerade bestämmelser om dessa projekt – Omfattas inte

   (Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/42, artikel 3.4)

   (se punkterna 72–74 samt punkt 2 i domslutet)

Resumé

År 2013 antog Landkreis Rosenheim (distriktet Rosenheim, Tyskland) en förordning om ett landskapsskyddat område (nedan kallad Inntal Süd-förordningen) ( 1 ), utan att först ha gjort en miljöbedömning enligt direktiv 2001/42 ( 2 ) om bedömning av vissa planers och programs miljöpåverkan. Enligt Inntal Süd-förordningen skyddas ett område på ungefär 4021 hektar, vilket är cirka 650 hektar mindre än det område som skyddades av de tidigare förordningarna.

Bund Naturschutz in Bayern eV, som är en naturskyddsförening, väckte talan mot denna förordning vid Verwaltungsgerichtshof (Förvaltningsöverdomstolen i Bayern, Tyskland). Då föreningens talan avvisades, överklagade den detta avgörande till Bundesverwaltungsgericht (Federala högsta förvaltningsdomstolen, Tyskland).

Sistnämnda domstol anser att Inntal Süd-förordningen utgör en plan eller ett program i den mening som avses i direktiv 2001/42. Nämnda domstol är emellertid osäker på om Landkreis Rosenheim var skyldig att genomföra en miljöbedömning enligt detta direktiv före antagandet av nämnda förordning, och har därför beslutat att hänskjuta denna fråga till domstolen genom en begäran om förhandsavgörande.

Domstolen (stora avdelningen) klargör i sin dom begreppet planer och program som ska bli föremål för en miljöbedömning enligt direktiv 2001/42.

Domstolens bedömning

Inledningsvis erinrar domstolen om att direktiv 2001/42 omfattar planer och program som utarbetas eller antas av en nationell, regional eller lokal myndighet och vars utarbetande krävs enligt lagar och andra författningar.

Vad gäller det andra villkoret framgår det av fast rättspraxis att planer och program ska anses ”krävas”, i den mening som avses i och vid tillämpningen av detta direktiv, när antagandet av den aktuella planen eller programmet regleras i nationella lagar och andra författningar och det i lagarna och författningarna fastställs dels vilken myndighet som är behörig att anta planen eller programmet, dels förfarandet för planens eller programmets utarbetande. En åtgärd ska således anses ”krävas” så snart det i nationell rätt föreligger en specifik rättslig grund som ger myndigheter rätt att införa sådana regler, även om antagandet av dem inte är obligatoriskt.

Eftersom Inntal Süd-förordningen har antagits av en lokal myndighet med stöd av en bestämmelse i den tyska lagstiftningen, utgör den en plan eller ett program i den mening som avses i direktiv 2001/42. Domstolen påpekar i detta hänseende att den omständigheten att nämna rättsakt är av generell karaktär och innehåller generella och abstrakta bestämmelser som uppställer generella villkor inte hindrar att de klassificeras som planer eller program. Den omständigheten att en nationell rättsakt har en viss abstraktionsnivå och eftersträvar ett mål som avser omvandling av ett geografiskt område illustrerar nämligen dess program- eller planläggningskaraktär och hindrar inte att den innefattas i begreppet ”planer och program”.

Domstolen prövar därefter huruvida en sådan nationell åtgärd som Inntal Süd-förordningen, som syftar till att skydda naturen och landskapet och i detta syfte föreskriver generella förbud och tillståndskrav, omfattas av tillämpningsområdet för artikel 3.2 a i direktiv 2001/42. Enligt denna bestämmelse ska en miljöbedömning utföras för alla planer och program som uppfyller två kumulativa villkor.

Planerna eller programmen ska för det första ”röra” eller ”avse” någon av de sektorer som anges i artikel 3.2 a i direktiv 2001/42. ( 3 ) Detta första villkor verkar enligt domstolen vara uppfyllt i förevarande fall, vilket det emellertid ankommer på den hänskjutande domstolen att kontrollera.

Domstolen preciserar i detta hänseende att den omständigheten att det huvudsakliga syftet med en plan eller ett program är miljöskydd inte utesluter att planen eller programmet även kan ”röra” eller ”avse” någon av de sektorer som anges i nämnda bestämmelse. Själva kärnan i de åtgärder med generell räckvidd som vidtas för att skydda miljön är nämligen just att reglera mänsklig verksamhet som har betydande inverkan på miljön, däribland sådan verksamhet som omfattas av nämnda sektorer.

För det andra ska planerna och programmen ange förutsättningarna för kommande tillstånd för projekt som räknas upp i bilagorna I och II till direktiv 2011/92 ( 4 ) om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt.

Detta krav är uppfyllt när en plan eller ett program fastställer en omfattande samling kriterier och former för utfärdande av tillstånd och genomförande av ett eller flera projekt som anges i bilagorna I och II till direktiv 2011/92, bland annat vad gäller plats, art, storlek och driftsförhållanden för sådana projekt eller tilldelning av resurser knutna till dessa projekt. Detta krav är däremot inte uppfyllt när en plan eller ett program, såsom Inntal Süd-förordningen, inskränker sig till att i allmänna ordalag definiera ett landskapsskyddssyfte och som innebär att verksamheter eller projekt inom skyddsområdet omfattas av tillståndskrav, utan att det för den skull innehålla kriterier eller former för utfärdande av tillstånd och genomförande av nämnda projekt, även om nämnda förordning kan ha en viss påverkan på projektens lokalisering.

Mot bakgrund av dessa överväganden konstaterar domstolen att Inntal Süd-förordningen inte utgör en plan eller ett program för vilket det krävs en miljöbedömning enligt artikel 3.2 a i direktiv 2001/42, i den mån det inte innehåller tillräckligt detaljerade bestämmelser om innehållet i, utarbetandet och genomförandet av de projekt som anges i bilagorna I och II till direktiv 2011/92, vilket det dock ankommer på den hänskjutande domstolen att kontrollera.

Domstolen slår slutligen fast att en nationell bestämmelse som syftar till att skydda naturen och landskapet och i detta syfte föreskriver generella förbud och tillståndskrav, utan att det föreskrivs tillräckligt detaljerade bestämmelser om innehållet i, utarbetandet och genomförandet av de projekt som anges i bilagorna I och II till direktiv 2011/92, inte heller omfattas av artikel 3.4 i direktiv 2001/42, enligt vilken det ankommer på medlemsstaterna att avgöra om andra planer och program än de som avses i artikel 3.2 i direktiv 2001/42 och i vilka ramen fastställs för kommande tillstånd för projekt kan antas medföra betydande miljöpåverkan.

( 1 ) Verordnung des Landkreises Rosenheim über das Landschaftsschutzgebiet ”Inntal Süd”.

( 2 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/42/EG av den 27 juni 2001 om bedömning av vissa planers och programs miljöpåverkan (EUT L 197, 2001, s. 30).

( 3 ) Det vill säga jord- och skogsbruk, fiske, energi, industri, transporter, avfallshantering, vattenförvaltning, telekommunikationer, turism samt fysisk planering eller markanvändning.

( 4 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/92/EU av den 13 december 2011 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt (EUT L 26, 2012, s. 1), som har ersatt rådets direktiv 85/337/EEG av den 27 juni 1985 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt (EUT L 175, 1985, s. 40).