Mål C‑177/20

”Grossmania” Mezőgazdasági Termelő és Szolgáltató Kft.

mot

Vas Megyei Kormányhivatal

(begäran om förhandsavgörande, från Győri Közigazgatási és Munkaügyi Bíróság)

 Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 10 mars 2022

”Begäran om förhandsavgörande – Unionsrättsliga principer – Företräde – Direkt effekt – Lojalt samarbete – Artikel 4.3 FEU – Artikel 63 FEUF – En medlemsstats skyldigheter enligt en dom i ett mål om förhandsavgörande – EU-domstolens tolkning av en unionsrättslig bestämmelse i ett mål om förhandsavgörande – Skyldighet att ge unionsrätten full verkan – Skyldighet för en nationell domstol att inte tillämpa nationell lagstiftning som enligt EU-domstolens tolkning strider mot unionsrätten – Administrativt beslut som har vunnit laga kraft då det inte har bestridits i domstol – Principerna om likvärdighet och effektivitet – Medlemsstatens ansvar”

Medlemsstater – Skyldigheter – Skyldigheten till lojalt samarbete – Nationella domstolars skyldigheter – Nationell lagstiftning som innebär att nyttjanderätter upphävs ex lege och stryks ur fastighetsregistret – Nationell lagstiftning som enligt EU-domstolens tolkning är oförenlig med unionsrätten – Skyldighet att inte tillämpa sådan nationell lagstiftning – Beslut att stryka nyttjanderätter ur fastighetsregistret har vunnit laga kraft då de inte bestridits i domstol – Skyldighet att undanröja otillåtna verkningar av en överträdelse av unionsrätten – Skyldighet att förelägga den behöriga myndigheten att återinskriva dessa rättigheter i fastighetsregistret – Återinskrivning ej möjlig – Rätt till ersättning

(Artikel 4.3 EUF; artiklarna 63 och 267 FEUF; Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 17.1)

(se punkterna 45, 57, 58, 62, 64–68, 75 och domslutet)

Resumé

”Grossmania” Mezőgazdasági Termelő és Szolgáltató Kft (nedan kallat Grossmania), ett bolag med säte i Ungern vars delägare är fysiska personer som är medborgare i andra medlemsstater, hade förvärvat nyttjanderätter till jordbruksmark i Ungern. Den 1 maj 2014 ströks dessa nyttjanderätter ur fastighetsregistret med stöd av ungersk lagstiftning som föreskrev att nyttjanderätter som upplåtits genom avtal mellan personer som inte var nära anhöriga skulle upphöra att gälla ex lege vid detta datum. År 2018 konstaterade EU-domstolen, i domen SEGRO och Horváth,(1) att den fria rörligheten för kapital, i den mening som avses i artikel 63 FEUF, utgör hinder mot sådan nationell lagstiftning. Till följd av denna dom ansökte Grossmania om att de behöriga myndigheterna skulle återinskriva bolagets nyttjanderätter i fastighetsregistret. Denna ansökan avslogs emellertid.

Ställd inför frågan huruvida beslutet att vägra återinskrivning av nyttjanderätterna var lagenligt, beslutade Győri Közigazgatási és Munkaügyi Bíróság (Förvaltnings- och arbetsdomstolen i Győr, Ungern) att hänskjuta en tolkningsfråga angående räckvidden av de bindande verkningarna av EU-domstolens domar i mål om förhandsavgörande. Den hänskjutande domstolen anser nämligen att det följer av EU-domstolens dom i målen SEGRO och Horváth att den ungerska lagstiftning som låg till grund för beslutet att avslå Grossmanias ansökan strider mot unionsrätten. Till skillnad från vad som var fallet i de situationer som gav upphov till den domen bestred dock inte Grossmania upphävandet av bolagets nyttjanderätter i domstol. Den hänskjutande domstolen önskar således få klarhet i huruvida den, mot bakgrund av domen i målen SEGRO och Horváth, ändå kunde underlåta att tillämpa den aktuella nationella lagstiftningen av det skälet att den strider mot unionsrätten, och förelägga de behöriga myndigheterna att återinskriva de strukna rättigheterna i fastighetsregistret.

I sin dom klargör EU-domstolen vilka skyldigheter som åvilar medlemsstaterna, i synnerhet de nationella domstolarna, till följd av en dom i ett mål om förhandsavgörande avseende nationell lagstiftning som anses strida mot unionsrätten när det föreligger ett lagakraftvunnet beslut som genomför denna lagstiftning, samt vilka åtgärder dessa myndigheter måste vidta för att undanröja de otillåtna verkningar som denna lagstiftning gett upphov till.

Domstolens bedömning

Domstolen erinrar inledningsvis om att när det i rättspraxis redan lämnats ett klart svar på en fråga angående unionsrättens tolkning är den nationella domstolen skyldig att själv göra vad som är nödvändigt för att denna tolkning av unionsrätten tillämpas. Av principen om unionsrättens företräde följer dessutom att för det fall att det inte är möjligt att tolka nationell rätt i enlighet med kraven i unionsrätten, är den nationella domstolen skyldig att säkerställa att unionsrätten ges full verkan genom att underlåta att tillämpa nationell lagstiftning som strider mot en unionsrättslig bestämmelse med direkt effekt. Sådan direkt effekt har artikel 63 FEUF, avseende den fria rörligheten för kapital. Eftersom det framgår av domen i målen SEGRO och Horváth att den aktuella ungerska lagstiftningen strider mot artikel 63 FEUF är den hänskjutande domstolen, som har att pröva en talan om ogiltigförklaring av ett beslut som grundas på denna lagstiftning, skyldig att garantera att denna unionsrättsliga bestämmelse ges full verkan genom att underlåta att tillämpa den nationella lagstiftningen.

Domstolen understryker vidare att i enlighet med principerna om effektivitet och lojalt samarbete som stadfästs i artikel 4.3 FEU, kan ett nationellt förvaltningsorgan under särskilda förutsättningar vara skyldigt att ompröva ett förvaltningsbeslut som har vunnit laga kraft. I detta sammanhang ska det göras en avvägning mellan de unionsrättsliga kraven på rättssäkerhet och lagenlighet. Sistnämnda krav ska tillmätas särskild betydelse i förevarande fall, eftersom den aktuella nationella lagstiftningen och det upphävande av nyttjanderätter som sker för att genomföra denna lagstiftning ger upphov till långtgående negativa konsekvenser. Det framgår nämligen av domen i målet kommissionen/Ungern (Nyttjanderätter till jordbruksmark)(2) att nyssnämnda lagstiftning utgör ett uppenbart och allvarligt åsidosättande av den grundläggande frihet som föreskrivs i artikel 63 FEUF och den rätt till egendom som garanteras genom artikel 17.1 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, då mer än 5 000 medborgare i andra medlemsstater än Ungern berörs av detta åsidosättande.

Med hänsyn till att den aktuella nationella lagstiftningen även kan ge upphov till förvirring i frågan huruvida det är nödvändigt att bestrida sådana beslut att stryka nyttjanderätter ur fastighetsregistret som antagits med stöd av denna lagstiftning, kan kravet på rättssäkerhet inte motivera att det enligt ungersk rätt inte är möjligt att – i samband med en talan mot ett avslag på en ansökan om återinskrivning av nyttjanderätter – i domstol angripa lagakraftvunna beslut att stryka dessa nyttjanderätter ur fastighetsregistret. Den nationella domstol där målet är anhängigt måste således slå fast att detta strider mot principerna om effektivitet och lojalt samarbete.

Domstolen finner slutligen att i avsaknad av specifika unionsrättsliga bestämmelser om villkoren för att undanröja de otillåtna verkningarna av ett åsidosättande av artikel 63 FEUF i ett fall som det nu aktuella, kan sådana åtgärder för att tillförsäkra iakttagandet av unionsrätten bland annat bestå i att de olagligen upphävda nyttjanderätterna återinskrivs i fastighetsregistret. Den hänskjutande domstolen ska emellertid, med beaktande av den rättsliga och faktiska situation som är för handen när målet avgörs, pröva huruvida det finns anledning att förelägga den behöriga myndigheten att återinskriva strukna nyttjanderätter i fastighetsregistret, eller huruvida objektiva och legitima hinder omöjliggör en sådan åtgärd, exempelvis på grund av att en ny ägare i god tro har förvärvat den mark som nyttjanderätterna hänförde sig till. För det fall en sådan återinskrivning visar sig vara omöjlig ska de tidigare innehavarna av de upphävda nyttjanderätterna tillerkännas en rätt till ersättning, till ett värde som kan gottgöra den ekonomiska förlust som uppstått till följd av att deras nyttjanderätter upphävts, så att de otillåtna verkningarna av den aktuella överträdelsen av unionsrätten undanröjs.

Oberoende av dylika åtgärder kräver unionsrättens fulla verkan att enskilda som lidit skada till följd av ett åsidosättande av unionsrätten, enligt principen om statens skadeståndsansvar för skador som orsakats av ett sådant åsidosättande, även ges rätt till skadestånd i enlighet med de villkor som fastställts i domstolens praxis och som tycks vara uppfyllda i förevarande fall.

1      Dom av den 6 mars 2018, SEGRO och Horváth (C-52/16 et C-113/16, EU:C:2018:157).

2      Dom av den 21 maj 2019, kommissionen/Ungern (Nyttjanderätter till jordbruksmark), (C-235/17, EU:C:2019:432).