Mål T‑295/19

Oleksandr Viktorovytj Klymenko

mot

Europeiska unionens råd

Tribunalens dom (femte avdelningen) av den 25 juni 2020

”Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik – Restriktiva åtgärder som vidtagits med hänsyn till situationen i Ukraina – Frysning av tillgångar – Förteckning över de personer, enheter och organ som omfattas av frysningen av penningmedel och ekonomiska resurser – Beslut att låta sökandens namn kvarstå i förteckningen – Rådets skyldighet att kontrollera att beslutet av en myndighet i tredjeland har fattats med iakttagande av rätten till försvar och rätten till ett effektivt domstolsskydd”

1. Europeiska unionen – Domstolsprövning av lagenligheten av institutionernas rättsakter – Restriktiva åtgärder som vidtagits med hänsyn till situationen i Ukraina – Frysning av tillgångar tillhörande personer inblandade i förskingring av offentliga medel och fysiska eller juridiska personer, enheter eller organ med anknytning till dessa – Prövningens omfattning

   (Artikel 275 andra stycket FEUF; Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artiklarna 47 och 48; rådets beslut (Gusp) 2019/354; rådets förordning (EU) 2019/352)

   (se punkterna 59, 60 och 85)

2. Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik – Restriktiva åtgärder som vidtagits med hänsyn till situationen i Ukraina – Beslut om frysning av tillgångar – Beslut att vidta eller bibehålla restriktiva åtgärder vilket grundar sig på ett rättsligt förfarande som genomförts av myndigheterna i ett tredjeland avseende förskingring av offentliga medel eller maktmissbruk av innehavaren av ett offentligt ämbete – Tillåtet – Villkor – Nationellt beslut som antagits med iakttagande av rätten till försvar och rätten till ett effektivt domstolsskydd – Kontrollskyldighet som åligger rådet – Motiveringsskyldighet – Räckvidd – Tredjeland som har anslutit sig till Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna – Saknar betydelse

   (Beslut 2014/119/Gusp, i dess lydelse enligt beslut (Gusp) 2019/354, bilagan; rådets förordningar nr 208/2014 och 2019/352, bilaga I)

   (se punkterna 62‐65)

3. Institutionernas rättsakter – Motivering – Skyldighet – Räckvidd – Väsentlig formföreskrift som ska särskiljas från frågan huruvida beslutet är välgrundat

   (Artikel 296 FEUF)

   (se punkt 69)

4. Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik – Restriktiva åtgärder som vidtagits med hänsyn till situationen i Ukraina – Beslut om frysning av tillgångar – Beslut att vidta eller bibehålla restriktiva åtgärder vilket grundar sig på ett rättsligt förfarande som genomförts av myndigheterna i ett tredjeland avseende förskingring av offentliga medel eller maktmissbruk av innehavaren av ett offentligt ämbete – Villkor – Nationellt beslut som antagits med iakttagande av rätten till försvar och rätten till ett effektivt domstolsskydd – Skyldighet för den behöriga unionsmyndigheten att vid bestridande visa att de skäl som har åberopats mot de berörda personerna eller enheterna är väl underbyggda – Rådets skyldighet att kontrollera att dessa rättigheter har iakttagits – Åsidosättande

   (Beslut 2014/119/Gusp, i dess lydelse enligt beslut (Gusp) 2019/354, bilagan; rådets förordningar nr 208/2014 och 2019/352, bilaga I)

   (se punkterna 71, 73‐80, 82, 83, 85, 86, 91, 92, 94 och 103)

5. Unionsrätt – Principer – Rätten till ett effektivt domstolsskydd – Iakttagande av en skälig tidsfrist – Restriktiva åtgärder som vidtagits med hänsyn till situationen i Ukraina – Rättsligt förfarande i ett tredjeland som ligger till grund för beslutet att anta restriktiva åtgärder – Rådets kontrollskyldighet – Räckvidd

   (Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 47)

   (se punkterna 96‐100)

Resumé

I domen Klymenko/rådet (T‑295/19) meddelad den 25 juni 2020 ogiltigförklarade tribunalen flera rättsakter från rådet ( 1 ) rörande restriktiva åtgärder som vidtagits med hänsyn till situationen i Ukraina. Genom dessa rättsakter förlängdes giltigheten av förteckningen över de personer, enheter och organ som avsågs med dessa åtgärder, i den del det beslutades att låta sökanden, före detta minister för intäkts- och avgiftsfrågor i Ukraina, kvarstå i förteckningen.

Denna dom är en av de domar som meddelats angående de restriktiva åtgärder som vidtagits mot vissa personer, enheter och organ med hänsyn till situationen i Ukraina till följd av att demonstrationerna i Kiev slogs ned i februari 2014. Rådet hade beslutat att uppta sökanden i den omtvistade förteckningen av det skälet att sökanden var föremål för förundersökning i Ukraina för brott i samband med förskingring av offentliga medel och olaglig utförsel av medlen ur Ukraina. Detta beslut hade därefter förlängts med motiveringen att sökanden var föremål för straffrättsliga förfaranden av myndigheterna i nämnda land för förskingring av offentliga medel eller tillgångar och för maktmissbruk av innehavaren av ett offentligt ämbete. Genom de angripna rättsakterna hade rådet, med angivande av samma skäl, beslutat att sökandens namn skulle kvarstå i den omtvistade förteckningen. I beslutet angavs även, vilket framgår av ett beslut av undersökningsdomaren med ansvar för det aktuella straffrättsliga förfarandet, att sökandens rätt till försvar och hans rätt till ett effektivt domstolsskydd hade iakttagits under nämnda straffrättsliga förfarande.

Till stöd för sin talan anförde sökanden bland annat att rådet inte hade kontrollerat att de ukrainska myndigheterna hade iakttagit hans rätt till försvar och hans rätt till ett effektivt domstolsskydd och att rådet således hade gjort en oriktig bedömning när det antog de angripna rättsakterna.

Tribunalen erinrade inledningsvis om att unionsdomstolarna ska pröva lagenligheten av samtliga unionsrättsakter med avseende på de grundläggande rättigheterna. Rådet kan visserligen grunda ett beslut om att vidta eller bibehålla restriktiva åtgärder på ett beslut av ett tredjeland men är därvid skyldigt att kontrollera att myndigheterna i denna stat har iakttagit rätten till försvar och rätten till ett effektivt domstolsskydd när de fattade detta beslut. Tribunalen preciserade vidare att den omständigheten att detta tredjeland har anslutit sig till Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna (nedan kallad Europakonventionen) visserligen medför att Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (nedan kallad Europadomstolen) är behörig att kontrollera att de grundläggande rättigheter som garanteras genom Europakonventionen iakttas. Den omständigheten innebär likväl inte att nämnda krav på kontroll blir överflödigt.

Även om rådet i förevarande fall, inom ramen för sin motiveringsskyldighet, angav skälen till att det ansåg att de ukrainska myndigheternas beslut att inleda och genomföra ett straffrättsligt förfarande för förskingring av offentliga medel hade antagits med iakttagande av dessa rättigheter, erinrade tribunalen om att denna bedömning skiljer sig från prövningen av huruvida nämnda motivering är välgrundad, vilken avser frågan huruvida de angripna rättsakterna är lagenliga i materiellt hänseende som omfattas av tribunalens kontroll.

Tribunalen konstaterade inledningsvis att det inte framgick av undersökningsdomarens beslut av den 5 oktober 2018 att sökandens rättigheter hade iakttagits eller av handlingarna i målet att rådet hade tagit ställning till de uppgifter som sökanden hade lämnat.

Därefter angav tribunalen att rådet visserligen hävdade att en domstolsprövning hade genomförts i Ukraina under brottsutredningens gång och att flera domstolsavgöranden hade meddelats i det sammanhanget, vilket visade att rådet hade kunnat kontrollera att nämnda rättigheter hade iakttagits. Enligt tribunalen räcker emellertid inte dessa avgöranden i sig för att visa att de ukrainska myndigheternas beslut att genomföra de brottsutredningar som låg till grund för rådets beslut att bibehålla de restriktiva åtgärderna har fattats med iakttagande av sökandens rätt till försvar och till ett effektivt domstolsskydd. Samtliga domstolsavgöranden som rådet hänvisat till var nämligen ett led i de brottmålsförfaranden som legat till grund för beslutet att föra upp och bibehålla sökandens namn i förteckningen och endast av underordnad karaktär i förhållande till dessa förfaranden, eftersom de avsåg antingen säkerhetsåtgärder eller processuella frågor.

Slutligen underströk tribunalen att rådet inte hade förklarat på vilket sätt dessa domstolsavgöranden möjliggjorde slutsatsen att de aktuella rättigheterna hade tillvaratagits trots att det ukrainska brottmålsförfarandet, vilket låg till grund för de restriktiva åtgärder som beslutades år 2014, fortfarande befann sig i förundersökningsskedet. Tribunalen hänvisade härvid till Europakonventionen och Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, av vilka det framgår att rätten till ett effektivt domstolsskydd bland annat innefattar rätten att få sin sak prövad inom skälig tid. Tribunalen påpekade att Europadomstolen redan har angett att en överträdelse av denna princip kan fastställas, bland annat när förundersökningsskedet i ett brottmålsförfarande har kännetecknats av ett antal perioder av inaktivitet som kan tillskrivas de myndigheter som ansvarar för utredningen. Tribunalen erinrade också om att när en person är föremål för restriktiva åtgärder sedan flera år tillbaka på grund av den brottsutredning som genomförs i det berörda tredjelandet är rådet skyldigt att fördjupa sin undersökning av huruvida myndigheterna där eventuellt har åsidosatt denna persons grundläggande rättigheter. Följaktligen borde rådet åtminstone ha angett skälen till att det ansåg sig kunna finna att dessa rättigheter hade iakttagits vad gäller frågan huruvida sökandens fall hade prövats inom skälig tid.

Tribunalen fann följaktligen att det inte var styrkt att rådet hade försäkrat sig om att Ukrainas rättsliga myndigheter hade iakttagit sökandens rätt till försvar och till ett effektivt domstolsskydd i de straffrättsliga förfaranden som rådet grundade sig på. Av detta drog tribunalen slutsatsen att rådet hade gjort en oriktig bedömning när det beslutade att sökandens namn skulle kvarstå i den omtvistade förteckningen.

( 1 ) Talan avsåg ogiltigförklaring av rådets beslut (Gusp) 2019/354 av den 4 mars 2019 om ändring av beslut 2014/119/Gusp (EUT L 64, 2019, s. 7) och rådets genomförandeförordning (EU) 2019/352 av den 4 mars 2019 om genomförande av förordning (EU) nr 208/2014 (EUT L 64, 2019, s. 1).