1. 

Frihet att tillhandahålla tjänster – Inskränkningar – Hasardspel – Nationell lagstiftning som inrättar ett statligt monopol för att organisera vissa hasardspel och ett system med koncessioner och tillstånd för att organisera andra spel – Tillåtlighet – Monopolinnehavares marknadsföringsmetoder vilka syftar till att uppmuntra till aktivt spelande – Konsekvens och systematik i den nationella lagstiftningen – Helhetsbedömning av den nationella domstolen

(Artikel 56 FEUF)

(se punkterna 30–32, 36, 40, 46–49 och 53 samt punkt 1 i domslutet)

2. 

Unionsrätt – Företräde – Oförenlig nationell rätt – Befintliga bestämmelser är automatiskt otillämpliga – Skyldighet att följa anvisningar från en högre domstolsinstans vilka inte är förenliga med unionsrätten – Otillåtet

(Artiklarna 56 och 267 FEUF)

(se punkterna 57–58 och 60 samt punkt 2 i domslutet)

1) 

Artikel 56 FEUF ska tolkas på så sätt att den inte utgör hinder för ett dualistiskt system för organisation av hasardspelsmarknaden enbart av det skälet att de marknadsföringsmetoder som används av innehavaren av monopolet på lotterier och kasinon syftar till att uppmuntra till aktivt deltagande i spel, till exempel genom att avdramatisera spelen och framställa dem som något positivt med hänvisning till användningen av inkomsterna till verksamhet av allmänt intresse eller genom att öka dess attraktionskraft genom anslående reklambudskap som utlovar stora vinster.

2) 

Principen om unionsrättens företräde ska tolkas på så sätt att en domstol i en medlemsstat ska underlåta att tillämpa en nationell bestämmelse som strider mot artikel 56 FEUF; detta inbegriper även fall där en högre domstol i samma medlemsstat har ansett att denna bestämmelse överensstämmer med unionsrätten.