Mål C‑578/19

X

mot

Kuoni Travel Ltd

(begäran om förhandsavgörande från Supreme Court of the United Kingdom)

Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 18 mars 2021

”Begäran om förhandsavgörande – Direktiv 90/314/EEG – Artikel 5.2 tredje strecksatsen – Paketresor, semesterpaket och andra paketarrangemang– Paketreseavtal mellan en researrangör och en konsument – Researrangörens ansvar för att andra tjänsteleverantörer fullgör avtalsförpliktelserna på ett korrekt sätt – Skada som följer av handlingar som begåtts av en anställd hos en tjänsteleverantör – Undantag från ansvarsskyldighet – Händelse som inte kunnat förutses eller undvikas av researrangören eller tjänsteleverantören – Begreppet ’leverantör av tjänster’”

1. Tillnärmning av lagstiftning – Paketresor, semesterpaket och andra paketarrangemang – Direktiv 90/314 – Paketreseavtal mellan en researrangör och en konsument – Arrangörens ansvar för att andra tjänsteleverantörer fullgör avtalsförpliktelserna på ett korrekt sätt – Ansvarsfrihetsgrunder – Avtalsbrott till följd av en händelse som arrangören eller tjänsteleverantören inte kunde förutse eller undvika – Begreppet ”leverantör av tjänster” – En tjänsteleverantörs anställd – Omfattas inte

   (Rådets direktiv 90/314, artiklarna 5.1, 5.2 tredje strecksatsen och 5.3)

   (se punkterna 35–42 samt domslutet)

2. Tillnärmning av lagstiftning – Paketresor, semesterpaket och andra paketarrangemang – Direktiv 90/314 – Paketreseavtal mellan en researrangör och en konsument – Arrangörens ansvar för att andra tjänsteleverantörer fullgör avtalsförpliktelserna på ett korrekt sätt – Ansvarsfrihetsgrunder – Avtalsbrott till följd av en händelse som arrangören eller tjänsteleverantören inte kunde förutse eller undvika – Begreppet ”oförutsebar eller oundviklig händelse” – Skada till följd av handlingar som utförts av en anställd hos en tjänsteleverantör – Omfattas inte – Undantag från ansvarsskyldighet – Föreligger inte

   (Rådets direktiv 90/314, artikel 5.1 och artikel 5.2 tredje strecksatsen)

   (se punkterna 43–50 och 56–63 samt domslutet)

Resumé

Sökanden, X, och hennes make ingick ett paketreseavtal med Kuoni Travel Ltd (nedan kallat Kuoni), en researrangör med säte i Förenade kungariket. Under hotellvistelsen träffade X på N som var anställd på hotellet. Under förevändning att N ville visa X vägen till receptionen utsatte han henne för olaga hot och våldtäkt.

X krävde att Kuoni skulle utge skadestånd för den våldtäkt och det olaga hot som hon utsatts för, med motiveringen att brotten utgjorde ett bristande fullgörande av avtalet samt ett åsidosättande av 1992 års förordning. ( 1 ) Kuoni bestred dessa påståenden och åberopade dels ett avtalsvillkor som angav förutsättningarna för bolagets ansvar för ett korrekt fullgörande av dess avtalsförpliktelser, ( 2 ) dels en bestämmelse i 1992 års förordning om undantag från ansvarsskyldigheten vid avtalsbrott som beror på en händelse som varken arrangören eller en tjänsteleverantör hade kunnat förutse eller undvika. ( 3 )

Efter att X skadeståndsyrkanden ogillats i domstol överklagade X avgörandet till Supreme Court of the United Kingdom (Förenade kungarikets högsta domstol), som hänsköt tolkningsfrågor till EU-domstolen angående innebörden av artikel 5.2 tredje strecksatsen i direktiv 90/314. Den strecksatsen innehåller en ansvarsfrihetsgrund vad gäller en paketresearrangörs skyldighet att på ett korrekt sätt fullgöra förpliktelserna enligt ett paketreseavtal som ingåtts mellan arrangören och en konsument och som omfattas av detta direktiv. Som svar på frågorna har EU-domstolen slagit fast att denna bestämmelse, vid ett avtalsbrott som är en följd av handlingar som utförts av en anställd hos en tjänsteleverantör vid fullgörandet av avtalet, ska tolkas så att den anställde inte kan betraktas som leverantör av tjänster vid tillämpningen av denna bestämmelse, och att arrangören med stöd av nämnda bestämmelse inte kan undgå ansvar för ett sådant avtalsbrott.

Domstolens bedömning

Domstolen erinrar först och främst om att direktiv 90/314 innehåller bestämmelser om inomobligatoriskt ansvar för paketresearrangörer i förhållande till konsumenter som har ingått paketreseavtal med dessa och att det inte går att avtala bort dessa regler. ( 4 ) De enda tillåtna undantagen är de som anges i den uttömmande uppräkningen i direktiv 90/314. ( 5 ) Arrangörernas ansvar enligt detta direktiv utmärks bland annat av att det omfattar ett ansvar för att tjänsteleverantörerna fullgör skyldigheter enligt paketreseavtalet på ett korrekt sätt.

Vad vidare gäller begreppet ”leverantör av tjänster” konstaterar domstolen att detta inte definieras i direktiv 90/314, och att direktivet inte heller innehåller någon uttrycklig hänvisning till medlemsstaternas rättsordningar, varför begreppet ska ges en självständig och enhetlig tolkning. Med hänsyn till begreppets normala betydelse och den omständigheten att förpliktelserna enligt ett paketreseavtal kan fullgöras av andra personer än arrangören, ska begreppet förstås så, att det avser en annan fysisk eller juridisk person än researrangören som tillhandahåller tjänster mot ersättning. Domstolen preciserar emellertid att en anställd hos en tjänsteleverantör inte själv kan vara en tjänsteleverantör i den mening som avses i direktiv 90/314, eftersom denne, till skillnad från en tjänsteleverantör, inte har ingått något avtal med paketresearrangören och utför sitt arbete i en underordnad ställning i förhållande till sin arbetsgivare och således under dennes överinseende. Dock utesluter domstolen inte att en sådan anställds handlingar och underlåtenhet, vid tillämpningen av ansvarsbestämmelserna i direktiv 90/314, kan likställas med handlingar eller underlåtenhet som den tjänsteleverantör som har anställt honom eller henne gör sig skyldig till. Domstolen anser att ett bristande fullgörande av paketreseavtalet kan ådra arrangören ansvar, även om avtalsbrottet har sin upprinnelse i handlingar som har begåtts av anställda som står under en tjänsteleverantörs överinseende. Arrangörens obligationsrättsliga ansvar utlöses om det finns ett samband mellan den handling eller underlåtenhet som har vållat konsumenten skada och arrangörens förpliktelser enligt nämnda avtal, och förplikterna fullgörs av en anställd hos en tjänsteleverantör som står under tjänsteleverantörens överinseende. Om det inte förelåg något sådant ansvar skulle det innebära att det gjordes en oberättigad skillnad mellan å ena sidan arrangörernas ansvar för handlingar som deras tjänsteleverantörer begår och å andra sidan arrangörernas ansvar för samma handlingar när dessa begås av anställda hos dessa tjänsteleverantörer vid fullgörandet av förpliktelser enligt ett paketreseavtal, vilket skulle göra det möjligt för en arrangör att undgå sitt ansvar.

Slutligen erinrar domstolen om att även om det kan göras undantag från regeln om paketresearrangörens ansvar, måste den ansvarsfrihetsgrund som avser de fall där avtalsbrottet beror på en händelse som arrangören eller tjänsteleverantören inte kunde förutse eller undvika ( 6 ) ges en restriktiv, självständig och enhetlig tolkning. En oförutsebar eller oundviklig händelse enligt denna ansvarsfrihetsgrund skiljer sig från ett fall av force majeure och ska, på grund av att utgångspunkten för denna grund är att varken arrangören eller tjänsteleverantören har begått något fel, tolkas som en omständighet eller en händelse som ligger utanför deras kontrollsfär. Eftersom handlingar eller underlåtenhet som en anställd hos en tjänsteleverantör gör sig skyldig till och som medför att arrangören inte fullgör sina förpliktelser enligt avtalet gentemot konsumenten faller inom denna kontrollsfär, kan de inte betraktas som oundvikliga eller oförutsebara händelser. Arrangören kan således inte undgå ansvar för ett sådant avtalsbrott.

( 1 ) Rådets direktiv 90/314/EEG av den 13 juni 1990 om paketresor, semesterpaket och andra paketarrangemang (EGT L 158, 1990, s. 59; svensk specialutgåva, område 6, volym 3, s. 53) (nedan kallat direktiv 90/314) införlivades med Förenade kungarikets lagstiftning genom Package Travel, Package Holidays and Package Tours Regulations 1992 (1992 års förordning om paketresor, semesterpaket och andra paketarrangemang) (nedan kallad 1992 års förordning) av den 22 december 1992.

( 2 ) Enligt punkt 5.10 b i avtalet tar researrangören på sig ansvaret om det visar sig att någon del av de semesterarrangemang som bokades före avresan från Förenade kungariket, på grund av fel från Kuonis sida eller från dess ombuds eller leverantörers sida, inte motsvarar beskrivningen i broschyren, förutom om den skada som avtalsparten eller någon i avtalspartens ressällskap åsamkats har orsakats av avtalsparten eller beror på oförutsedda omständigheter som arrangören eller dess ombud eller leverantörer även med vederbörlig omsorg inte skulle ha kunnat förutse eller undvika.

( 3 ) Det anges i artikel 15.2 c ii) i 1992 års förordning att ”[d]en andra avtalsparten är ansvarig gentemot konsumenten för skada som denne orsakas på grund av att avtalet inte fullgörs, såvida avtalsbrottet inte orsakas av fel som inte kan anses ha begåtts vare sig av den andra parten eller av någon annan leverantör av tjänster därför att avtalsbrottet är orsakat av en händelse som den andra avtalsparten eller leverantören av tjänsten inte kunnat förutse eller undvika även om de hade iakttagit vederbörlig aktsamhet”.

( 4 ) Artikel 5.3 i direktiv 90/314.

( 5 ) Artikel 5.2 i direktiv 90/314.

( 6 ) Artikel 5.2 tredje strecksatsen i direktiv 90/314.