Mål C‑540/19

WV

mot

Landkreis Harburg

(begäran om förhandsavgörande från Bundesgerichtshof)

 Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 17 september 2020

”Begäran om förhandsavgörande – Civilrättsligt samarbete – Domstols behörighet i fråga om underhållsskyldighet – Förordning (EG) nr 4/2009 – Artikel 3 b – Domstolen i den ort där den underhållsberättigade har hemvist – Regresstalan som väckts av ett offentligt organ som övertagit den underhållsberättigades rättigheter”

1.        Civilrättsligt samarbete – Domstols behörighet, tillämplig lag samt erkännande och verkställighet av domar i fråga om underhållsskyldighet – Förordning nr 4/2009 – Domstols behörighet i fråga om underhållsskyldighet – Allmänna bestämmelser – Kriterier för fastställande av domstols behörighet som är av samma rang och alternativa

(Rådets förordning nr 4/2009, artikel 3)

(se punkterna 29 och 30)

2.        Civilrättsligt samarbete – Domstols behörighet, tillämplig lag samt erkännande och verkställighet av domar i fråga om underhållsskyldighet – Förordning nr 4/2009 – Domstols behörighet i fråga om underhållsskyldighet – Domstolen i den ort där den underhållsberättigade har hemvist – Denna domstols behörighet att pröva en regresstalan som väckts av ett offentligt organ som övertagit den underhållsberättigades rättigheter

(Haagprotokollet av den 23 november 2007, artiklarna 3.2 och 10; rådets förordning nr 4/2009, skälen 14 och 45 samt artikel 2.1 leden 1 och 10 och artiklarna 3, 15 och 64)

(se punkterna 31 och 33–44 samt domslutet)

3.        Civilrättsligt samarbete – Domstols behörighet, tillämplig lag samt erkännande och verkställighet av domar i fråga om underhållsskyldighet – Förordning nr 4/2009 – Syfte

(Rådets förordning nr 4/2009, skäl 45 och artikel 3 b)

(se punkterna 33, 36 och 37)

Resumé

WV, som är bosatt i Wien (Österrike), är enligt tysk civilrätt skyldig att betala underhållsbidrag till sin mor, som är bosatt på ett äldreboende i Köln (Tyskland). WV:s mor uppbär emellertid regelbundet understöd från Landkreis Harburg (distriktet Harburg, Tyskland) (nedan kallat det ansökande organet) med tillämpning av den tyska lagstiftningen om social trygghet. Detta organ har gjort gällande att det i enlighet med denna lagstiftning har övertagit den rätt som WV:s mor har gentemot WV avseende de förmåner som nämnda organ har betalat till WV:s mor sedan april 2017. Enligt samma lagstiftning ska de rättigheter som är föremål för en sådan subrogation utövas vid tvistemålsdomstol.

Det ansökande organet väckte därför en regresstalan mot WV vid tysk tvistemålsdomstol med stöd av förordning nr 4/2009,(1) som bland annat reglerar den internationella behörigheten i fråga om underhållsskyldighet, och närmare bestämt med stöd av artikel 3 b i denna förordning, i vilken det föreskrivs att domstolen i den ort där den underhållsberättigade har hemvist är behörig. Domstolen i första instans fann att de tyska domstolarna inte var internationellt behöriga att pröva denna talan, eftersom behörighet med stöd av ovannämnda bestämmelse endast kan åberopas av den fysiska person till vilken underhållsbidrag ska betalas. Domstolen i andra instans fann däremot att det ansökande organet även kunde göra gällande denna behörighet i egenskap av förvärvare av rätten till underhållsbidrag. WV överklagade detta avgörande till Bundesgerichtshof (Federala högsta domstolen, Tyskland), som ställde en tolkningsfråga till EU-domstolen för att få klarhet i huruvida det offentliga organet i fråga, under de aktuella omständigheterna, har rätt att väcka talan vid domstolen i den ort där den underhållsberättigade, det vill säga WV:s mor, har hemvist.

I sin dom av den 17 september 2020 slog domstolen fast att ett offentligt organ, som har väckt en regresstalan för att erhålla återbetalning av belopp som utbetalats såsom underhållsbidrag till en underhållsberättigad, vars rättigheter gentemot den underhållsskyldige övertagits av det offentliga organet, kan åberopa behörighet för domstolen i den ort där den underhållsberättigade har hemvist. För att komma fram till denna slutsats prövade domstolen artikel 3 i förordning nr 4/2009 – i vilken de olika domstolar som är behöriga att avgöra frågor om underhållsskyldighet i medlemsstaterna anges – mot bakgrund av dess lydelse, dess syften och den systematik i vilken den ingår.

Vad gäller ordalydelsen i artikel 3 i förordning nr 4/2009 konstaterade domstolen att det i leden a och b i denna artikel inte anges att talan måste väckas av den underhållsberättigade själv. Denna artikel förbjuder således inte, under förutsättning att förordningens syften och systematik iakttas, att en talan om underhållsskyldighet väcks av ett offentligt organ, som enligt lag övertagit den underhållsberättigades rättigheter, vid någon av dessa domstolar. Varken syftena med eller systematiken i förordning nr 4/2009 utgör något hinder för att domstolen i den ort där den underhållsberättigade har hemvist ska vara behörig att pröva en sådan ansökan.

För det första är det nämligen förenligt med de syften som eftersträvas med förordning nr 4/2009 att medge att den domstol som avses i förordningens artikel 3 b är behörig att pröva denna ansökan. Bland de syften som eftersträvas ingår såväl närhet mellan den behöriga domstolen och den underhållsberättigade som att i största möjliga utsträckning underlätta indrivningen av internationella underhållsbidrag. Särskilt sistnämnda syfte skulle urholkas om ett sådant offentligt organ berövades rätten att åberopa de alternativa behörighetskriterier som föreskrivs till förmån för käranden i fråga om underhållsskyldighet i artikel 3 a och b i förordning nr 4/2009, såväl inom Europeiska unionen som, i förekommande fall, då svaranden är bosatt i tredjeland. Det förhållandet att det offentliga organ som övertagit den underhållsberättigades rättigheter tillåts att med giltig verkan väcka talan vid den domstol som anges i artikel 3 b i förordning nr 4/2009 påverkar inte heller på något sätt syftet att främja en god rättskipning som också eftersträvas med denna förordning. Detta syfte ska särskilt förstås mot bakgrund av parternas intresse, oavsett om det rör sig om käranden eller svaranden, vilka bland annat ska ha möjlighet till enkel tillgång till domstolsprövning och förutsebara behörighetsregler. Överföringen av den underhållsberättigades rättigheter till ett sådant organ påverkar varken den underhållsberättigades intressen eller möjligheten att förutse vilka behörighetsregler som är tillämpliga.

För det andra är den omständigheten att det offentliga organ som enligt lag har övertagit den underhållsberättigades rättigheter har rätt att väcka talan vid domstolen i den ort där den underhållsberättigade har hemvist även förenlig med ordningen och systematiken i förordning nr 4/2009. Domstolen har i detta avseende erinrat om att artikel 64 i denna förordning just avser ett offentligt organs inträde, i egenskap av kärande, som agerar i stället för en person som har rätt att erhålla underhållsbidrag eller som har rätt till återbetalning för understöd som har lämnats i stället för underhållsbidrag. I artikel 64.3 a preciseras att detta offentliga organ har rätt att ansöka om erkännande och verkställbarhetsförklaring eller att ansöka om verkställighet av en dom som har meddelats mot en underhållsskyldig på begäran av ett offentligt organ som kräver återbetalning av bidrag som lämnats i stället för underhållsbidrag. Denna bestämmelse innebär att ett sådant offentligt organ redan i förväg har getts möjlighet att väcka talan vid den domstol som utsetts i enlighet med artikel 3 b i förordning nr 4/2009 för att denna domstol ska kunna fatta ett avgörande om underhållsskyldighet.

1      Rådets förordning (EG) nr 4/2009 av den 18 december 2008 om domstols behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av domar samt samarbete i fråga om underhållsskyldighet (EUT 2009, L 7, s. 1).