Mål C‑481/19

DB

mot

Commissione Nazionale per le Società e la Borsa (Consob) meddelar

(begäran om förhandsavgörande från Corte costituzionale)

Domstolens dom (stora avdelningen) av den 2 februari 2021

”Begäran om förhandsavgörande – Tillnärmning av lagstiftning – Direktiv 2003/6/EG – Artikel 14.3 – Förordning (EU) nr 596/2014 – Artikel 30.1 b – Marknadsmissbruk – Administrativa sanktioner av straffrättslig karaktär – Underlåtenhet att samarbeta med de behöriga myndigheterna – Artiklarna 47 och 48 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna – Rätten att tiga och att inte vittna mot sig själv”

1. Unionsrätt – Principer – Rätt till ett effektivt domstolsskydd – Rätt till en rättvis rättegång – Räckvidd – Rätten att tiga – Omfattas – Gränser – Underlåtenhet att samarbeta med de behöriga myndigheterna

   (Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artiklarna 47 andra stycket och 48)

   (se punkterna 38–41 och 45)

2. Unionsrätt – Principer – Rätt till ett effektivt domstolsskydd – Rätt till en rättvis rättegång – Räckvidd – Rätten att tiga – Omfattas – Tillämpning på förfaranden som kan leda till sanktioner av straffrättslig karaktär – Bedömningskriterier – Rättslig kvalificering av en överträdelse enligt nationell rätt, överträdelsens art och den utdömda påföljdens stränghet

   (Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artiklarna 47 andra stycket och 48)

   (se punkterna 42–44)

3. Konkurrens – Administrativt förfarande – Iakttagande av rätten till försvar – Begäran om upplysningar riktad till ett företag – Skyldighet att lämna information som kan utnyttjas senare för att fastställa förekomsten av ett konkurrensbegränsande beteende – Analog tillämpning på fysiska personer som är föremål för ett förfarande avseende insiderbrott – Otillåtet

   (Rådets förordning nr 1/2003, artikel 18)

   (se punkterna 46–48)

4. Tillnärmning av lagstiftning – Insiderhandel och otillbörlig marknadspåverkan (marknadsmissbruk) – Förbud – Påföljder – Bristande samarbete – Sanktion mot en fysisk person för vägran att lämna svar som kan visa personens ansvar för en överträdelse som kan medföra sanktioner av straffrättslig karaktär – Otillåtet

   (Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artiklarna 47 andra stycket och 48; Europaparlamentets och rådets förordning nr 596/2014, artikel 30.1 b, Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6, artikel 14.3)

   (se punkterna 52–58 samt domslutet)

Resumé

En fysisk person som är föremål för en administrativ utredning avseende insiderbrott har rätt att tiga när dennes svar skulle kunna visa att vederbörande är ansvarig för en överträdelse som kan medföra administrativa sanktioner av straffrättslig karaktär eller straffrättsligt ansvar

Rätten att tiga kan emellertid inte rättfärdiga varje bristande samarbete med de behöriga myndigheterna, såsom en vägran att inställa sig till ett förhör eller förhalningsåtgärder

Den 2 maj 2012 påförde Commissione Nazionale per le Società e la Borsa (Nationella företags- och börskommittén, Italien) (nedan kallad Consob) DB sanktionsavgifter på totalt 300000 euro för en administrativ överträdelse avseende insiderhandel som hade begåtts år 2009.

Consob ålade även DB en sanktionsavgift på 50000 euro på grund av bristande samarbete. Efter att vid flera tillfällen ha begärt att tidpunkten för det förhör som han hade kallats till i egenskap av person som har kännedom om de faktiska omständigheterna skulle skjutas upp, hade DB nämligen vägrat att besvara de frågor som hade ställts till honom när han inställde sig till förhöret.

Efter det att DB:s överklagande av dessa sanktionsavgifter ogillats, överklagade DB till Corte suprema di cassazione (Högsta domstolen, Italien). Den 16 februari 2018 ställde den hänskjutande domstolen en prejudiciell fråga om grundlagsenlighet till Corte costituzionale (Författningsdomstolen, Italien) avseende den bestämmelse i italiensk rätt ( 1 ) som låg till grund för sanktionen på grund av bristande samarbete. Denna bestämmelse föreskriver påföljder för underlåtenhet att inom de föreskrivna fristerna efterkomma Consobs begäran eller för att försena utövandet av detta organs tillsynsfunktioner, inbegripet med avseende på den person som Consob beskyller för insiderhandel.

Corte costituzionale (Författningsdomstolen) har understrukit att insiderhandel enligt italiensk rätt utgör både en administrativ överträdelse och ett brott. Denna domstol angav vidare att den berörda bestämmelsen hade antagits i syfte att genomföra en specifik skyldighet enligt direktiv 2003/6 ( 2 ) och att den nu utgör genomförandet av en bestämmelse i direktiv nr 596/2014. ( 3 ) Corte costituzionale (Författningsdomstolen) frågade därför EU-domstolen huruvida dessa rättsakter var förenliga med Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan), och närmare bestämt, med rätten att tiga.

Domstolen (stora avdelningen) anser att en fysisk person har rätt att tiga, vilken skyddas av stadgan, ( 4 ) och slår fast att direktiv 2003/6 och förordning nr 596/2014 tillåter att medlemsstaterna iakttar denna rätt inom ramen för en utredning som genomförs med avseende på en sådan person och som kan leda till fastställandet av personens ansvar för en överträdelse som kan medföra administrativa sanktioner av straffrättslig karaktär eller straffrättsligt ansvar.

Domstolens bedömning

Mot bakgrund av praxis från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna avseende rätten till en rättvis rättegång ( 5 ) betonade domstolen att rätten att tiga, som är central i begreppet ”rättvis rättegång”, bland annat utgör hinder för att en fysisk person som är ”anklagad” åläggs påföljder för sin vägran att lämna svar till den behöriga myndigheten enligt direktiv 2003/6 eller förordning nr 596/2014 som skulle kunna visa personens ansvar för en överträdelse som kan medföra administrativa påföljder av straffrättslig karaktär eller straffrättsliga påföljder. Domstolen preciserade i detta avseende att rättspraxis avseende företagens skyldighet att, i samband med förfaranden som kan leda till åläggande av påföljder för konkurrensbegränsande beteenden, tillhandahålla upplysningar som senare skulle kunna utnyttjas för att fastställa deras ansvar för sådana beteenden, inte kan tillämpas analogt för att fastställa räckvidden av rätten att tiga för en fysisk person som anklagas för insiderbrott. Domstolen tillade att rätten att tiga emellertid inte kan rättfärdiga varje bristande samarbete mellan den berörda personen och de behöriga myndigheterna, såsom en vägran att inställa sig till ett förhör som planerats av dessa myndigheter eller förhalande åtgärder i syfte att skjuta upp förhöret.

Domstolen noterade slutligen att såväl direktiv 2003/6 som förordning nr 596/2014 lämpar sig för en tolkning som är förenlig med rätten att tiga, i den meningen att de inte kräver att sanktionsåtgärder vidtas mot en fysisk person med anledning av personens vägran att, till den behöriga myndigheten, lämna svar av vilka det kan framgå att personen är ansvarig för en överträdelse som straffas med en administrativ sanktion av straffrättslig karaktär eller att personen har straffrättsligt ansvar. Under dessa omständigheter kan den omständigheten att det inte uttryckligen utesluts att en påföljd åläggs för en sådan vägran inte påverka giltigheten av dessa rättsakter. Det ankommer på medlemsstaterna att se till att en fysisk person inte kan straffas för vägran att lämna sådana svar till den behöriga myndigheten.

( 1 ) Artikel 187 quinquiesdecies i lagstiftningsdekret nr 58 - Testo unico delle disposizioni in materia di intermediazione finanziaria, ai sensi degli articoli 8 e 21 della legge 6 febbraio 1996, n. 52 (lagstiftningsdekret nr 58 med konsoliderade bestämmelser för finansiell verksamhet i den mening som avses i artiklarna 8 och 21 i lag nr 52 av den 6 februari 1996, av den 24 februari 1998.

( 2 ) Enligt artikel 14.3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG av den 28 januari 2003 om insiderhandel och otillbörlig marknadspåverkan (marknadsmissbruk) (EUT L 96, 2003, s. 16) ska medlemsstaterna fastställa påföljder vid bristande samarbete inom ramen för en undersökning enligt artikel 12 i direktivet. I den sistnämnda artikeln anges att den behöriga myndigheten i samband med detta ska kunna begära in uppgifter från alla personer och, om så är nödvändigt, kalla till förhör och höra en person.

( 3 ) Artikel 30.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 596/2014 av den 16 april 2014 om marknadsmissbruk (förordning om marknadsmissbruk) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG och kommissionens direktiv 2003/124/EG, 2003/125/EG och 2004/72/EG (EUT L 173, 2014, s. 1). I denna bestämmelse föreskrivs att administrativa sanktioner ska fastställas för underlåtenhet att samarbeta eller underkasta sig en utredning, en inspektion eller en sådan begäran som avses i artikel 23.2 b i förordningen. I led b i denna artikel anges att detta omfattar förhör av en person för att erhålla uppgifter.

( 4 ) Artikel 47 andra stycket och artikel 48 i stadgan.

( 5 ) Rätten till en rättvis rättegång fastställs i artikel 6 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, som undertecknades i Rom den 4 november 1950.