Mål C‑401/19

Republiken Polen

mot

Europaparlamentet och Europeiska unionens råd

Domstolens dom (stora avdelningen) av den 26 april 2022

”Talan om ogiltigförklaring – Direktiv (EU) 2019/790 – Artikel 17.4 b och c in fine – Artikel 11 och artikel 17.2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna – Yttrandefrihet och informationsfrihet – Skydd för immateriell egendom – Skyldigheter som åläggs onlineleverantörer av delningstjänster för innehåll – Automatiserad förhandskontroll (filtrering) av innehåll som laddas upp på internet av användare”

1. Talan om ogiltigförklaring – Syfte – Delvis ogiltigförklaring – Villkor – De angripna bestämmelserna kan avskiljas – Objektivt kriterium – Villkoret är inte uppfyllt – Avvisning

   (Artikel 263 FEUF; Europaparlamentets och rådets direktiv 2019/790, artikel 17)

   (se punkterna 17–21)

2. Tillnärmning av lagstiftning – Upphovsrätt och närstående rättigheter – Direktiv 2019/790 – Harmonisering av rättigheter inom den inre digitala marknaden – Onlineleverantörer av delningstjänster för innehålls användning av upphovsrättsskyddat innehåll – Specifik reglering av ansvaret för dessa leverantörer – Räckvidd

   (Europaparlamentets och rådets direktiv 2019/790, skälen 61 och 66 och artiklarna 2.6 och 17)

   (se punkterna 29–31 och 35)

3. Tillnärmning av lagstiftning – Upphovsrätt och närstående rättigheter – Direktiv 2019/790 – Harmonisering av rättigheter inom den inre digitala marknaden – Onlineleverantörer av delningstjänster för innehålls användning av upphovsrättsskyddat innehåll – Specifik reglering av ansvaret för dessa leverantörer – Skyldighet för leverantörerna att på förhand kontrollera det innehåll som användarna laddar upp på nätet – Motiverad begränsning av yttrandefriheten och informationsfriheten

   (Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artiklarna 11, 17.2 och 52.1; Europaparlamentets och rådets direktiv 2019/790, artikel 17.4–17.10)

   (se punkterna 45, 48–58, 72, 76 och 80–99)

Resumé

Genom direktiv 2019/790 om upphovsrätt och närstående rättigheter på den digitala inre marknaden ( 1 ) inrättades en ny, specifik reglering av ansvaret för onlineleverantörer av delningstjänster för innehåll (nedan kallade leverantörerna). I artikel 17 i direktivet uppställs principen att leverantörerna är direkt ansvariga när användare av deras tjänster olagligen laddar upp upphovsrättsskyddade verk och andra skyddade alster. Leverantörerna kan emellertid befrias från detta ansvar. För detta ändamål är de bland annat skyldiga, i enlighet med bestämmelserna i den artikeln, ( 2 ) att aktivt övervaka det innehåll som användarna laddar upp, för att förhindra att skyddade alster, som rättsinnehavarna inte vill ska vara tillgängliga på dessa tjänster, läggs ut på internet.

Republiken Polen har väckt talan om, i första hand, ogiltigförklaring av leden b och c in fine i artikel 17.4 i direktiv 2019/790 och, i andra hand, ogiltigförklaring av denna artikel i dess helhet. Polen har hävdat att dessa bestämmelser ålägger leverantörerna att – med användning av it-verktyg för automatisk filtrering – i förebyggande syfte övervaka allt innehåll som deras användare önskar ladda upp på internet, utan att föreskriva några garantier för att säkerställa att rätten till yttrande- och informationsfrihet iakttas. ( 3 )

Domstolen (stora avdelningen) tolkar för första gången direktiv 2019/790. Domstolen ogillar Polens talan och finner att den skyldighet som leverantörerna åläggs genom direktivet, vilken består i en automatiserad förhandskontroll av innehåll som laddas upp på internet av användare, är förenad med lämpliga garantier för att säkerställa att leverantörernas rätt till yttrande- och informationsfrihet iakttas och att det gjorts en skälig avvägning mellan denna rättighet och rätten till immateriell egendom.

Domstolens bedömning

Domstolen prövar först huruvida talan kan tas upp till prövning och konstaterar att led b och led c in fine i artikel 17.4 i direktiv 2019/790 inte kan avskiljas från artikeln i övrigt och att yrkandet om ogiltigförklaring av enbart dessa bestämmelser således inte kan tas upp till prövning. Genom artikel 17 införs nämligen en ny ansvarsreglering för leverantörer, vars olika bestämmelser utgör en helhet som syftar till att upprätthålla jämvikt mellan leverantörernas, användarna av leverantörernas tjänster och rättsinnehavarnas respektive intressen. En sådan delvis ogiltigförklaring skulle följaktligen ändra nämnda artikels väsentliga innehåll.

Domstolen prövar därefter Polens enda grund avseende den begränsning av rätten till yttrande- och informationsfrihet som följer av den ansvarsreglering som införts genom artikel 17 i direktiv 2019/790. Domstolen erinrar inledningsvis om att utbyte av information på internet via plattformar för delning av innehåll omfattas av artikel 10 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och artikel 11 i stadgan. Domstolen konstaterar att för att leverantörerna inte ska hållas ansvariga när användarna laddar upp olagligt innehåll på deras plattformar för vilket leverantörerna inte har något tillstånd från rättsinnehavarna, måste de leverantörer visa att de uppfyller samtliga villkor för undantag som föreskrivs i artikel 17.4 a, b och c i direktiv 2019/790, nämligen att de har

Sistnämnda skyldigheter ålägger således leverantörerna en skyldighet att i praktiken göra en förhandskontroll av det innehåll som användarna önskar ladda upp på deras plattformar, under förutsättning att de i enlighet med artikel 17.4 b och c i direktivet mottagit en sådan underrättelse eller sådan information från rättsinnehavarna. Leverantörerna är för detta ändamål skyldiga att använda sig av automatiserade verktyg för igenkänning och filtrering av innehåll. En sådan förhandskontroll och förhandsfiltrering av innehåll kan dock innebära en begränsning av ett betydande sätt att sprida innehåll på internet och således utgöra en begränsning av den rättighet som garanteras i artikel 11 i stadgan. Denna begränsning kan tillskrivas unionslagstiftaren, eftersom den är den direkta följden av den specifika ansvarsregleringen. Domstolen finner följaktligen att denna reglering innebär en begränsning av de berörda användarnas rätt till yttrande- och informationsfrihet.

Beträffande frågan huruvida den aktuella begränsningen är motiverad med hänsyn till artikel 52.1 i stadgan, konstaterar domstolen att begränsningen är föreskriven i lag, eftersom den följer av skyldigheter som åläggs leverantörerna genom en bestämmelse i en unionsrättsakt, nämligen artikel 17.4 b och c in fine i direktiv 2019/790, och respekterar det väsentliga innehållet i internetanvändarnas rätt till yttrande- och informationsfrihet. I samband med proportionalitetsprövningen konstaterar domstolen att begränsningen svarar mot det behov av skydd för immateriell egendom som garanteras i artikel 17.2 i stadgan, att den framstår som nödvändig för att tillgodose detta behov och att de skyldigheter som leverantörer åläggs inte på ett oproportionerligt sätt begränsar användarnas rätt till yttrande- och informationsfrihet.

För det första har unionslagstiftaren nämligen lagt fast en klar och tydlig gräns för de åtgärder som kan tas eller krävas för att genomföra dessa skyldigheter, genom att i synnerhet inte tillåta åtgärder som i samband med uppladdningen filtrerar och blockerar lagligt innehåll. För det andra åläggs medlemsstaterna enligt direktiv 2019/790 att se till att det ska vara tillåtet för användare i varje medlemsstat att ladda upp och tillgängliggöra innehåll som genererats av dem för de specifika ändamålen citat, kritik, recensioner, karikatyr, parodi eller pastisch. Leverantörerna är dessutom skyldiga att informera sina användare om att de kan använda verk och andra alster inom ramen för undantag från, eller inskränkningar i, upphovsrätt och närstående rättigheter som föreskrivs i unionsrätten. ( 4 ) För det tredje kan leverantörerna endast ådra sig ansvar under förutsättning att de berörda rättsinnehavarna har lämnat dem relevant och nödvändig information om detta innehåll. För det fjärde innebär artikel 17 i direktivet, vars tillämpning inte ska leda till någon allmän övervakningsskyldighet, att leverantörerna inte är skyldiga att förhindra uppladdning och tillgängliggörande för allmänheten av innehåll, vilket kräver att leverantörerna gör en fristående bedömning av innehållet. ( 5 ) Det kan i detta hänseende inträffa att det inte kan uteslutas att tillgång till otillåtet innehåll i vissa fall bara kan förhindras genom en underrättelse från rättsinnehavarna. För det femte införs det flera processuella garantier genom direktiv 2019/790, bland annat möjligheterna för användare att kunna lämna in ett klagomål om de anser att åtkomst till innehåll som de har laddat upp felaktigt har blockerats samt att ha tillgång till prövningsmekanismer för tvistlösning utom domstol och effektiva rättsmedel. ( 6 ) För det sjätte ska kommissionen enligt direktivet anordna dialoger mellan berörda parter för att diskutera bästa praxis för samarbetet mellan leverantörer och rättsinnehavare och utfärda riktlinjer för tillämpning av denna ansvarsreglering. ( 7 )

Domstolen finner följaktligen att unionslagstiftaren har omgärdat den skyldighet för leverantörer att kontrollera det innehåll som användare vill ladda upp på deras plattformar – innan innehållet sprids till allmänheten – som följer av den specifika ansvarsreglering som införs i artikel 17.4 i direktiv 2019/790 med ändamålsenliga garantier för att säkerställa att användarnas rätt till yttrande- och informationsfrihet respekteras och för att säkerställa den skäliga avvägningen mellan denna rättighet och rätten till immateriell egendom. Det ankommer på medlemsstaterna att vid införlivandet av artikel 17 i direktiv 2019/790 se till att de utgår från en tolkning av den bestämmelsen som gör det möjligt att säkerställa en skälig avvägning mellan de olika grundläggande rättigheter som skyddas i stadgan. Det ankommer därefter på myndigheter och domstolar i medlemsstaterna att i samband med genomförandet av införlivandeåtgärderna av den artikeln inte bara tolka sin nationella lagstiftning på ett sätt som står i överensstämmelse med den artikeln, utan även se till att de inte tolkar dem på ett sätt som strider mot dessa grundläggande rättigheter eller allmänna principer i unionsrätten, såsom proportionalitetsprincipen.

( 1 ) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/790 av den 17 april 2019 om upphovsrätt och närstående rättigheter på den digitala inre marknaden och om ändring av direktiven 96/9/EG och 2001/29/EG (EUT L 130, 2019, s. 92).

( 2 ) Se artikel 17.4 b och c in fine i direktiv 2019/790.

( 3 ) Såsom denna rättighet garanteras i artikel 11 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan).

( 4 ) Artikel 17.7 och 17.9 i direktiv 2019/790.

( 5 ) Artikel 17.8 i direktiv 2019/790.

( 6 ) Artikel 17.9 första och andra styckena i direktiv 2019/790.

( 7 ) Artikel 17.10 i direktiv 2019/790.