Mål T‑343/18

Tokin Corp.

mot

Europeiska kommissionen

Tribunalens dom (nionde avdelningen i utökad sammansättning) av den 29 september 2021

”Konkurrens – Konkurrensbegränsande samverkan – Marknaden för elektrolytkondensatorer av aluminium och av tantal – Beslut i vilket en överträdelse av artikel 101 FEUF och artikel 53 i EES-avtalet konstateras – Samordning av priser i hela EES-området – Meddelande om invändningar – 2006 års riktlinjer för beräkning av böter – Försäljningsvärde – Proportionalitet – Likabehandling – Överträdelsens allvar – Förmildrande omständigheter”

1. Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning – Domstolsprövning – Unionsdomstolens obegränsade behörighet – Räckvidd – Ändring av skälen i den angripna rättsakten

   (Artiklarna 101, 102 , 261 och 263 FEUF; rådets förordning nr 1/2003, artikel 31)

   (se punkterna 44–48)

2. Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Fastställande av grundbeloppet – Fastställande av försäljningsvärdet – Det berörda företagets totala omsättning – Omsättning som härrör från de varor som överträdelsen avser – Beaktande var för sig – Gränser – Fastställelse av det försäljningsvärde som har ett direkt eller indirekt samband med överträdelsen

   (Artiklarna 101 och 102 FEUF; rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2 och 23.3; kommissionens meddelande 2006/C 210/02, punkt 13)

   (se punkterna 58 och 59)

3. Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Fastställande av grundbeloppet – Överträdelsens allvar – Bedömningskriterier – Kommissionens utrymme för eget skön – Gränser – Iakttagande av proportionalitetsprincipen och principen om att straff och påföljder ska vara individuella

   (Artikel 101 FEUF; rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2 och 23.3; kommissionens meddelande 2006/C 210/02, punkt 13)

   (se punkterna 60–63, 65 och 66)

4. Konkurrens – Administrativt förfarande – Meddelande om invändningar – Provisorisk karaktär – Skyldighet för kommissionen att i sitt slutliga beslut förklara skillnaderna mellan det beslutet och dess preliminära bedömningar – Föreligger inte – Slutligt beslut i vilket det konstateras ett annat datum för överträdelsens upphörande än det som preliminärt fastställdes vid tidpunkten för meddelandet om invändningar – Tillåtet

   (Artikel 101 FEUF; rådets förordning nr 1/2003, artikel 27)

   (se punkterna 81-85)

5. Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Fastställande av grundbeloppet – Fastställande av försäljningsvärdet – Referensår – Det sista kompletta räkenskapsår då överträdelsen pågick – Användning av olika referensår för samtliga företag som deltagit i överträdelsen – Användning av en annan referensperiod för ett företag som slutat att sälja de produkter som avses med kartellen – Tillåtet – Åsidosättande av principen om likabehandling – Föreligger inte

   (Rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2; kommissionens meddelande 2006/C 210/02, punkt 13)

   (se punkterna 101–104, 110–114, 116–119 och 120)

6. Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Fastställande av grundbeloppet – Överträdelsens allvar – Beaktande av allvaret av ett företags deltagande i en överträdelse i syfte att justera och inte att fastställa grundbeloppet – Tillåtet

   (Artikel 101 FEUF; rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.3; kommissionens meddelande 2006/C 210/02, punkterna 19–22)

   (se punkterna 131, 132, 138, 139 och 141)

7. Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning – Domstolsprövning – Unionsdomstolens obegränsade behörighet – Räckvidd – Beräkningen av böterna ska ske enligt riktlinjerna – Uteslutet – Skyldighet att följa likabehandlingsprincipen

   (Artikel 101 FEUF; rådets förordning nr 1/2003, artikel 31; kommissionens meddelande 2006/C 210/02)

   (se punkterna 160–164)

Resumé

Tokin Corp. (nedan kallat Tokin) är ett bolag med säte i Japan. Bolaget tillverkar och säljer elektrolytkondensatorer av tantal. Från den 1 augusti 2009 till den 31 januari 2013 ägdes Tokin till 100 procent av Nec Corp.

Genom beslut av den 21 mars 2018 ( 1 ) (nedan kallat det angripna beslutet) konstaterade Europeiska kommissionen att Tokin och Nec Corp. hade överträtt artikel 101 FEUF genom att delta i avtal och/eller samordnade förfaranden som syftade till att samordna prispolitiken i fråga om leveranser av elektrolytkondensatorer av aluminium och av tantal. Kommissionen fastställde att Tokin var ansvarigt för sitt direkta deltagande i kartellen från den 29 januari 2003 till den 23 april 2012 och att Nec Corp. var ansvarigt i egenskap av moderbolag under perioden 1 augusti 2009–23 april 2012. I det angripna beslutet ålades Tokin böter gemensamt och solidariskt med Nec Corp., och dessutom ålades Tokin och Nec Corp. böter enskilt.

Vid beräkningen av bötesbeloppen följde kommissionen den metod som framgår i riktlinjerna för beräkning av böter. ( 2 )

För att beräkna de böter som ålades Tokin fastställde kommissionen grundbeloppet genom att först hänvisa till försäljningsvärdet av de berörda elektrolytkondensatorerna under det sista kompletta räkenskapsår då Tokin hade deltagit i överträdelsen och genom att därefter tillämpa en multiplikationskoefficient med hänsyn till överträdelsens varaktighet som motsvarade perioden 29 januari 2003–23 april 2012. Med hänsyn till att horisontella arrangemang för samordning av priser till sin natur hör till de allvarligaste överträdelserna av artikel 101 FEUF fastställde kommissionen den andel av försäljningsvärdet som skulle beaktas med hänsyn till överträdelsens allvar till 16 procent. För att säkerställa att de ålagda böterna var tillräckligt avskräckande tillämpade kommissionen dessutom ett tilläggsbelopp på 16 procent.

Vad gäller justeringar av böternas grundbelopp, beviljade kommissionen Tokin och Nec Corp. en nedsättning på 3 procent av grundbeloppet på grund av att det inte var styrkt att de hade deltagit i vissa möten. Tokin och Nec Corp. erhöll dessutom, för deras samarbete i enlighet med 2006 års tillkännagivande om samarbete ( 3 ), en nedsättning med 15 procent av det bötesbelopp som de annars skulle ha ålagts för överträdelsen.

Tokin väckte talan om ogiltigförklaring av det angripna beslutet, en talan som tribunalen (nionde avdelningen i utökad sammansättning) dock ogillade.

Tribunalens bedömning

För det första ogillar tribunalen talan såvitt avser den grund som Tokin anfört och som avser dels att kommissionen åsidosatte gränserna för sitt utrymme för skönsmässig bedömning, dels att kommissionen åsidosatte proportionalitetsprincipen, genom att ändra det datum för överträdelsens upphörande som lagts Tokin till last med vetskap om att ändringen innebar att det relevanta försäljningsvärdet ökade och följaktligen även bötesbeloppet.

Tribunalen noterar att kommissionen i meddelandet om invändningar angett att Tokin hade deltagit i överträdelsen fram till den 11 december 2013 medan de i det angripna beslutet konstaterade att den aktuella överträdelsens varaktighet fastställdes till och med den 23 april 2012, och att Tokin hade deltagit i överträdelsen fram till detta datum.

Även om det i meddelandet om invändningar ska framgå vilka väsentliga omständigheter som kommissionen stöder sig på i undersökningen, utgör det dock ett förberedande dokument vars bedömningar av faktiska och rättsliga förhållanden är av rent provisorisk karaktär. Ett slutligt beslut av kommissionen kan följaktligen inte ogiltigförklaras enbart av det skälet att de definitiva slutsatser som dragits av de omständigheter som angavs i meddelandet om invändningar inte exakt motsvarar den preliminära bedömningen av dessa omständigheter i meddelandet. Vidare, eftersom kommissionen inte är skyldig att hålla fast vid den bedömning av de faktiska och rättsliga omständigheterna som den gjort i meddelandet om invändningar, kan kommissionen inte klandras för att i det angripna beslutet ha beaktat ett annat datum för överträdelsens upphörande än det som angetts i meddelandet om invändningar.

Tokin bestred inte heller vare sig det datum för överträdelsens upphörande som anges i det angripna beslutet, eller att det sista kompletta räkenskapsåret för dess deltagande i överträdelsen motsvarar perioden 1 april 2011–31 mars 2012.

Vad beträffar påståendet att proportionalitetsprincipen har åsidosatts konstaterar tribunalen att Tokin inte har anfört något underbyggt argument till stöd för det påstådda åsidosättandet.

För det andra ogillar tribunalen talan såvitt avser Tokins anmärkning att icke-diskrimineringsprincipen och principen om likabehandling åsidosattes, eftersom kommissionen, för att beräkna böterna, använde olika referensår beroende på mottagarna av det angripna beslutet.

I det avseende konstaterar tribunalen inledningsvis att principen om likabehandling åsidosätts endast i de fall då jämförbara situationer behandlas olika eller då olika situationer behandlas lika. Tribunalen påpekar vidare att kommissionen, för att fastställa grundbeloppet för de böter som skulle åläggas, tillämpade kriteriet i punkt 13 i 2006 års riktlinjer – vari det föreskrivs att beloppet ska fastställas genom att, som referensparameter, använda försäljningsvärdet från de varor som det aktuella företaget sålt under det sista kompletta räkenskapsår då de deltog i överträdelsen – på samtliga företag, förutom på två av dem. Enligt tribunalen var det sakligt motiverat att undanta de två berörda företagen från kriteriet, eftersom dessa företag hade slutat sälja de produkter som var föremål för överträdelsen innan den upphörde och därför befann de sig i en annan situation än de övriga deltagarna i överträdelsen. Slutligen framhåller tribunalen att det var rätt av kommissionen att för samtliga kartelldeltagare beräkna det relevanta försäljningsvärdet separat för de två produktkategorierna, det vill säga elektrolytkondensatorer av aluminium och av tantal.

Mot bakgrund av dessa konstateranden bekräftar tribunalen att den metod för beräkning av försäljningsvärdet som kommissionen använde inte var godtycklig och inte i sig medförde ett åsidosättande av principerna om icke-diskriminering och om likabehandling.

För det tredje ogillar tribunalen även talan såvitt avser Tokins grund att kommissionen vid beräkningen av böternas grundbelopp borde ha tagit hänsyn till att bolaget inte hade deltagit i vissa konkurrensbegränsande möten vid fastställandet av koefficienten för överträdelsens allvar och inte som en förmildrande omständighet.

Tribunalen erinrar härvid om att kommissionen enligt fast rättspraxis kan beakta hur allvarligt ett företags delaktighet i en överträdelse är relativt sett och de särskilda omständigheterna i målet antingen i samband med beräkningen av grundbeloppet eller i samband med justeringen av grundbeloppet med hänsyn till försvårande och förmildrande omständigheter. Med beaktande av den aktuella överträdelsens samtliga särdrag medförde därmed inte kommissionens val att tillämpa en koefficient för överträdelsens allvar på 16 procent, för att fastställa böternas grundbelopp, och att bevilja en nedsättning med 3 procent av grundbeloppet på grund av förmildrande omständigheter, något åsidosättande av vare sig förordning nr 1/2003 eller av principen om personligt ansvar.

( 1 ) Kommissionens beslut C(2018) 1768 final av den 21 mars 2018 om ett förfarande enligt artikel 101 fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och artikel 53 i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (ärende AT.40136 – Kondensatorer).

( 2 ) Riktlinjer för beräkning av böter som döms ut enligt artikel 23.2 a i förordning nr 1/2003 (EUT C 210, 2006, s. 2) (nedan kallade 2006 års riktlinjer).

( 3 ) Kommissionens tillkännagivande om immunitet mot böter och nedsättning av böter i kartellärenden (EUT C 298, 2006, s. 17).