Mål T‑240/18

Polskie Linie Lotnicze ”LOT” SA

mot

Europeiska kommissionen

Tribunalens dom (tionde avdelningen i utökad sammansättning) av den 20 oktober 2021

”Konkurrens – Företagskoncentrationer – Lufttrafik – Beslut i vilket en koncentration förklaras förenlig med den inre marknaden och EES‑avtalet – Relevant marknad – Bedömning av transaktionens påverkan på konkurrensen – Inget åtagande – Motiveringsskyldighet”

1. Företagskoncentrationer – Kommissionens undersökning – Definition av den relevanta marknaden – Faktauppgifter avseende det sammanhang i vilket koncentrationen ingår – Kontroll av att de omständigheter som beaktats är materiellt riktiga och relevanta

   (Rådets förordning nr 139/2004, artiklarna 2 och 6)

   (se punkterna 29, 30 och 32–34)

2. Företagskoncentrationer – Kommissionens undersökning – Definition av den relevanta marknaden – Materiell avgränsning – Det berörda företaget – Begrepp – Partiell överföring av tillgångar – Bedömning enbart utifrån de överförda tillgångarna

   (Rådets förordning nr 139/2004, artiklarna 2, 3.1 b och 5.2; Kommissionens meddelande 2008/C 95/01, punkt 136)

   (se punkterna 36–39)

3. Företagskoncentrationer – Kommissionens undersökning – Definition av den relevanta marknaden – Koncentration mellan två flygbolag som föreskriver överföring av ankomst- och avgångstider – Kriterier – Produkternas utbytbarhet – Bedömning med utgångspunkt i respektive flygplats som de berörda ankomst- och avgångstiderna är knutna till

   (Rådets förordning nr 139/2004, artikel 2; Kommissionens förordning nr 802/2004, bilaga I, avsnitt 6, Kommissionens meddelande 97/C 372/03, punkterna 13–17, 20, 21 och 24)

   (se punkterna 42, 43, 50–53, 56–58 och 63)

4. Företagskoncentrationer – Kommissionens undersökning – Definition av den relevanta marknaden – Koncentration mellan två flygbolag som föreskriver överföring av ankomst- och avgångstider – Bevisbördan åligger den part som bestrider definitionen av den relevanta marknaden – Nödvändigt att lägga fram starka indicier som på ett påtagligt sätt visar att det föreligger ett konkurrensproblem som kräver en undersökning av kommissionen – Otillräckliga uppgifter från den part som bestrider det valda synsättet

   (Rådets förordning nr 139/2004, artiklarna 2 och 6)

   (se punkterna 44, 59–62 och 64)

5. Företagskoncentrationer – Bedömning av förenligheten med den inre marknaden – Kommissionens undersökning – Bedömning av koncentrationens effekter på konkurrensen – Ekonomiska bedömningar – Utrymme för skönsmässig bedömning – Domstolsprövning – Räckvidd och gränser

   (Artikel 263 FEUF; rådets förordning nr 139/2004, artiklarna 2 och 6)

   (se punkterna 68 och 69)

6. Företagskoncentrationer – Bedömning av förenligheten med den inre marknaden – Kommissionens undersökning – Bedömning av koncentrationens effekter på konkurrensen – Horisontella verkningar – Upphörande av den verksamhet som en av parterna i koncentrationen bedriver, vilket utesluter risken för överlappning av de aktuella verksamheterna på de relevanta marknaderna

   (Rådets förordning nr 139/2004, artikel 2; Kommissionens meddelande 2004/C 31/03, § 5)

   (se punkt 74 och 75)

7. Företagskoncentrationer – Bedömning av förenligheten med den inre marknaden – Företagskoncentration mellan två flygbolag – Bedömning av konkurrensbegränsande verkningar – Vertikala effekter – Bedömning av sannolikheten för en konkurrensbegränsande avskärmning av marknaden för insatsprodukter – Iakttagande av kommissionens riktlinjer – Beaktande av de bedömningskriterier som anges i riktlinjerna – Kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning

   (Rådets förordning nr 139/2004, artikel 2; Kommissionens meddelande 2008/C 265/07, punkterna 24–27 och 32)

   (se punkterna 78–83)

8. Företagskoncentrationer – Kommissionens undersökning – Beaktande av de uppgifter som lämnats av parterna i transaktionen – Tillåtet

   (Rådets förordning nr 139/2004, artiklarna 2 och 6)

   (se punkterna 87–93)

9. Företagskoncentrationer – Bedömning av förenligheten med den inre marknaden – Kriterier – Konkurrensbegränsande verkningar – Påstått förstärkta hinder för inträde på marknaden – Omständighet som i sig är otillräcklig för att utgöra ett påtagligt hinder för en effektiv konkurrens

   (Rådets förordning nr 139/2004, artiklarna 2 och 6)

   (se punkterna 106–109)

10. Företagskoncentrationer – Kommissionens undersökning – Antagande av ett beslut om att en koncentration är förenlig med den inre marknaden utan att inleda etapp II – Villkor – Avsaknad av allvarliga tvivel – Utrymme för skönsmässig bedömning – Uppenbart oriktig bedömning föreligger inte – Undersökning av eventuella effektivitetsvinster till följd av koncentrationen och av åtaganden som inte föreslagits av de berörda företagen – Ej nödvändigt

    (Rådets förordning nr 139/2004, artiklarna 2.2 och 6.1 b, kommissionens förordning nr 802/2004, bilaga I, avsnitt 9 ; Kommissionens meddelande 2004/C 31/03, punkterna 78 och 84–87)

    (se punkterna 124–128)

11. Företagskoncentrationer – Bedömning av förenligheten med den inre marknaden – Kriterier – Konkurrensbegränsande verkningar – Det undsättningsstöd som beviljats säljaren har inte beaktats, bland annat för att möjliggöra en exekutiv försäljning av dess tillgångar – Bevisbördan åligger den part som bestrider beslutet om att koncentrationen är förenlig med den inre marknaden – Bedömning

    (Rådets förordning nr 139/2004, artiklarna 2 och 6)

    (se punkterna 131–137)

12. Institutionernas rättsakter – Motivering – Skyldighet – Räckvidd – Kommissionens beslut att förklara en företagskoncentration förenlig med den inre marknaden

    (Artikel 296 FEUF; rådets förordning nr 139/2004, artiklarna 2 och 6)

    (se punkterna 140–146)

Resumé

Tribunalen ogillar den talan som väckts av flygbolaget Polskie Linie Lotnicze ”LOT” mot kommissionens beslut att godkänna koncentrationen avseende easyJets respektive Lufthansas förvärv av vissa tillgångar i Air Berlin

Efter en bestående försämring av bolagets finansiella situation genomförde flygbolaget Air Berlin plc år 2016 en omstruktureringsplan. I detta sammanhang ingick detta flygbolag, redan den 16 december 2016, ett avtal med flygbolaget Deutsche Lufthansa AG (nedan kallat Lufthansa) om att hyra ut olika flygplan med besättning till Lufthansa.

Efter det att bolaget förlorat det ekonomiska stöd som Air Berlin beviljats av en av dess främsta aktieägare, i form av lån, tvingades det emellertid den 15 augusti 2017 att ansöka om att ett insolvensförfarande skulle inledas. Under dessa omständigheter skulle de tyska myndigheternas beviljande av ett garanterat lån som undsättningsstöd, vilket godkänts av kommissionen, ( 1 ) göra det möjligt för bolaget att fortsätta sin verksamhet under tre månader, vilket bland annat var avsett att möjliggöra en överlåtelse av dess tillgångar.

Detta syfte tog sig särskilt uttryck i att två avtal ingicks. För det första ett avtal som ingicks den 13 oktober 2017 och som innebar att Lufthansa skulle överta bland annat ett dotterbolag till Air Berlin till vilket olika flygplan och deras besättning skulle överföras liksom de ankomst- och avgångstider ( 2 ) som bolaget förfogade över på ett visst antal flygplatser, bland annat flygplatserna i Düsseldorf, Zürich, Hamburg, München, Stuttgart och Berlin-Tegel. Vidare ingicks den 27 oktober 2017 ett avtal med flygbolaget easyJet plc, vilket huvudsakligen syftade till att överföra avgångs- och ankomsttider som Air Berlin innehade, bland annat på Berlin-Tegel flygplatsen, till förstnämnda bolag. Air Berlin upphörde med sin verksamhet redan dagen därpå, innan det förklarades vara på obestånd genom domstolsbeslut av den 1 november 2017.

Den 31 oktober 2017 gjorde Lufthansa en anmälan till kommissionen, i enlighet med kommissionens befogenheter i fråga om kontroll av företagskoncentrationer, ( 3 ) av den företagskoncentration som avsågs i avtalet av den 13 oktober 2017. Den 7 november 2017 anmälde easyJet på samma sätt den transaktion som avsågs i avtalet av den 27 oktober 2017 (nedan, tillsammans med Lufthansas anmälda koncentration, gemensamt kallade de aktuella koncentrationerna). Kommissionen konstaterade att den av Lufthansa anmälda koncentrationen, mot bakgrund av bolagets åtaganden, ( 4 ) var förenlig med den inre marknaden genom beslut C (2017) 9118 final av den 21 december 2017, och att den koncentration som easyJet anmält likaså var förenlig med den inre marknaden genom beslut C (2017) 8776 final av den 12 december 2017 (nedan tillsammans kallade de angripna besluten). Kommissionen drog nämligen slutsatsen att de aktuella koncentrationerna inte gav upphov till några allvarliga tvivel beträffande deras förenlighet med den inre marknaden. Vid detta tillfälle, för första gången i ärenden som rör lufttransport av passagerare, definierade kommissionen inte relevanta marknader genom att utgå från ortskombinationer med angivande av avgångs- och destinationsort (nedan kallade A&D‑marknader). Kommissionen konstaterade att Air Berlin hade upphört med sin verksamhet före koncentrationen och oberoende av den och att Air Berlin hade dragit sig ur alla de A&D‑marknader där bolaget tidigare varit närvarande. För det andra ansåg kommissionen att de aktuella koncentrationerna huvudsakligen avsåg överföring av ankomst- och avgångstider och konstaterade att dessa avgångs- och ankomsttider inte var knutna till någon särskild A&D‑marknad. Kommissionen ansåg följaktligen att det var att föredra att, med avseende på analysen, samla alla A&D‑marknader med avgång eller ankomst till var och en av de flygplatser till vilka dessa avgångs- och ankomsttider var knutna. Kommissionen definierade således de relevanta marknaderna såsom marknaden för lufttransporttjänster för passagerare till eller från dessa flygplatser. Kommissionen kontrollerade därefter att nämnda koncentrationer inte kunde skapa ”ett påtagligt hinder för en effektiv konkurrens”, i förevarande fall bland annat genom att ge easyJet och Lufthansa kapacitet respektive ett intresse av att avskärma dessa marknader.

Flygbolaget Polskie Linie Lotnicze LOT (nedan kallat sökanden), som framställer sig som en direkt konkurrent till parterna i de aktuella koncentrationerna, ansåg att den av kommissionen genomförda bedömningen var felaktig såvitt gäller såväl metod som resultat, och väckte därför talan vid tribunalen i två mål om ogiltigförklaring av de båda angripna besluten.

Genom domar av den 20 oktober 2021 ogillar tribunalen talan i dessa mål och godtar härigenom särskilt att kommissionen kan nöja sig med att göra en samlad bedömning av A&D‑marknader med avgång eller ankomst till de flygplatser till vilka Air Berlins avgångs- och ankomsttider var knutna i stället för att undersöka var och en av de A&D‑marknader där Air Berlin och Lufthansa respektive easyJet var verksamma.

Tribunalens bedömning

Vad för det första gäller grunden avseende en felaktig definition av de relevanta marknaderna anser tribunalen inledningsvis att sökanden förgäves försöker bestrida att kommissionens beskrivning av de aktuella koncentrationerna och deras sammanhang är materiellt riktig. I detta sammanhang noterar tribunalen bland annat att kommissionen hade fog för att anse att Air Berlins verksamhet hade upphört innan de aktuella koncentrationerna och oberoende av dessa och att Air Berlin följaktligen inte längre var verksamt på någon av A&D‑marknaderna. Eftersom Air Berlins ankomst- och avgångstider inte var knutna till någon A&D‑marknad anser tribunalen att kommissionen med rätta har påpekat att dessa ankomst- och avgångstider skulle kunna användas av Lufthansa respektive easyJet på andra A&D‑marknader än dem som Air Berlin var verksamt på. Tribunalen slår följaktligen fast att det, till skillnad från koncentrationer som inbegriper flygbolag som fortfarande är verksamma, i detta specifika fall inte var säkert att koncentrationerna i fråga skulle ha någon som helst inverkan på konkurrensen på de A&D‑marknader där Air Berlin var närvarande innan dess verksamhet upphörde. Slutligen konstaterar tribunalen att sökanden inte har åberopat några starka indicier som visar att en individuell prövning av de A&D‑marknader som sökanden identifierat skulle ha gjort det möjligt att fastställa att det förelåg ett påtagligt hinder för en effektiv konkurrens som den marknadsdefinition som kommissionen använde sig av inte kunde upptäcka.

Vad för det andra gäller grunden avseende en uppenbart oriktig bedömning av effekterna av de aktuella koncentrationerna, erinrar tribunalen inledningsvis om att kommissionen vid utövandet av sin behörighet enligt EG:s koncentrationsförordning har ett visst utrymme för skönsmässig bedömning, bland annat vad gäller de komplicerade ekonomiska bedömningar som den ska göra i detta avseende. Följaktligen ska unionsdomstolens prövning av utövandet av denna befogenhet ske med beaktande av det utrymme för skönsmässig bedömning som kommissionen har tillerkänts. Mot denna bakgrund anser tribunalen att analysen av de aktuella koncentrationernas effekter på marknaderna för lufttransport av passagerare från eller till de berörda flygplatserna inte visar på någon uppenbart oriktig bedömning, särskilt med hänsyn till den låga trängselnivån på nämnda flygplatser eller den begränsade inverkan som dessa koncentrationer har på den ökade andelen avgångs- och ankomsttider som innehas av Lufthansa och easyJet. Vad närmare bestämt gäller den koncentration som Lufthansa anmält, har sökanden inte heller fog för att hävda att kommissionen gjorde en uppenbart oriktig bedömning av verkningarna av avtalet av den 16 december 2016, bland annat eftersom Lufthansa enligt detta avtal redan hade möjlighet att använda flygplan och deras besättning under en period av sex år före Lufthansas slutgiltiga förvärv av dem inom ramen för nämnda koncentration. Vad slutligen gäller den koncentration som easyJet anmält, påpekar tribunalen att ankomst- och avgångstider är nödvändiga för tillhandahållandet av lufttransporttjänster för passagerare. Härav drar tribunalen slutsatsen att det finns ett ”vertikalt” förhållande mellan tilldelningen av dessa ankomst- och avgångstider och tillhandahållandet av dessa tjänster och att kommissionen följaktligen hade fog för att hänvisa till riktlinjerna om ”icke horisontella” koncentrationer. ( 5 )

För det tredje underkänner tribunalen invändningarna om att Lufthansas åtaganden inom ramen för den anmälda koncentrationen var otillräckliga och att det inte förelåg några sådana åtaganden vad gäller den av easyJet anmälda koncentrationen. Tribunalen motiverar sin ståndpunkt med att sökandebolaget saknar grund för sitt påstående att det är uppenbart att dessa koncentrationer skulle kunna utgöra ett påtagligt hinder för en effektiv konkurrens. Av detta skäl anser tribunalen att det saknas stöd även för de invändningar genom vilka sökanden kritiserade kommissionen för att ha underlåtit att beakta de eventuella effektivitetsvinster som dessa koncentrationer skulle kunna ge upphov till.

För det fjärde påpekar tribunalen att sökanden inte har visat att det finansiella stöd som Air Berlin hade erhållit i form av undsättningsstöd ingick bland de tillgångar som överförts till easyJet respektive Lufthansa inom ramen för de aktuella koncentrationerna. Tribunalen underkänner följaktligen de invändningar enligt vilka kommissionen borde ha beaktat detta stöd vid sin bedömning. Vad vidare gäller det påstådda åsidosättandet av artikel 8a.2 i förordning nr 95/93, ( 6 ) vilket sökanden också har gjort gällande i sin ena talan, påpekar tribunalen att kommissionen inte var behörig att tillämpa denna bestämmelse.

Efter det att tribunalen slutligen funnit att det saknas fog för invändningen om bristande motivering som sökanden har åberopat och därmed underkänt samtliga grunder som åberopats i vart och ett av de två målen, beslutar den att talan i de båda målen ska ogillas, utan att det under dessa omständigheter finns anledning att pröva huruvida de kan tas upp till sakprövning.

( 1 ) Beslut C(2017) 6080 final av den 4 september 2017 om statligt stöd SA.48937 (2017/N) – Tyskland, undsättning av Air Berlin (EUT C 400, 2017, s. 7).

( 2 ) Ankomst- och avgångstider utgör tillstånd för ett flygbolag att använda all infrastruktur på en flygplats som är nödvändig för tillhandahållandet av flygtjänster för start eller landning på denna flygplats, på bestämd dag och tidpunkt.

( 3 ) Det rör sig här om de befogenheter som avses i rådets förordning (EG) nr 139/2004 av den 20 januari 2004 om kontroll av företagskoncentrationer (”EG:s koncentrationsförordning”) (EUT L 24, 2004, s. 1).

( 4 ) För att skingra alla allvarliga tvivel i frågan huruvida den anmälda koncentrationen var förenlig med den inre marknaden, med hänsyn till bolagets ställning på flygplatsen i Düsseldorf, föreslog Lufthansa, med tillämpning av artikel 6.2 i EG:s koncentrationsförordning, för kommissionen en väsentlig minskning av de avgångs- och ankomsttider som skulle överföras till bolaget inom ramen för denna koncentration.

( 5 ) Riktlinjerna för bedömningen av icke-horisontella koncentrationer enligt EG:s koncentrationsförordning (EUT C 265, 2008, s. 6). Tribunalen underkänner vidare sökandens invändning avseende åsidosättande av dessa riktlinjer och påpekar härvid att innehav av en tillräcklig marknadsmakt på åtminstone en av de berörda marknaderna inte i sig var tillräckligt för att påvisa konkurrensproblem.

( 6 ) Det rör sig närmare bestämt om rådets förordning (EEG) nr 95/93 av den 18 januari 1993 om gemensamma regler för fördelning av ankomst- och avgångstider vid gemenskapens flygplatser (EGT L 14, 1993, s. 1; svensk specialutgåva, område 7, volym 4, s. 188), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 545/2009 av den 18 juni 2009 (EUT L 167, 2009, s. 24).